Steve Jobs är död!

Jag har svårt för det oempatiska draget att dissa alla som råkar bryr sig. "Varför är du ledsen för att xxx dött, du känner ju inte honom/henne och förresten så dör det barn varje dag i Afrika."

Naturligtvis kan man känna för personer man beundrar och ser upp till, personer som gjort något bra och som man följt i livet. Hockeysverige sörjde nyligen Stefan Liv och mina föräldrar sörjde John Lennon. Jag sörjde Freddie Mercury en gång i tiden. Men vissa vill bara stå vid sidan av och håna alla för dessa känslor, vilket jag tycker är väldigt lågt.

Jag har svårt för det oempatiska draget att dissa alla som råkar bryr sig. "Varför är du ledsen för att xxx dött, du känner ju inte honom/henne och förresten så dör det barn varje dag i Afrika."

Naturligtvis kan man känna för personer man beundrar och ser upp till, personer som gjort något bra och som man följt i livet. Hockeysverige sörjde nyligen Stefan Liv och mina föräldrar sörjde John Lennon. Jag sörjde Freddie Mercury en gång i tiden. Men vissa vill bara stå vid sidan av och håna alla för dessa känslor, vilket jag tycker är väldigt lågt.

Vi läste texten olika, kanske som ett resultat av hur olika berörda vi är av vad som har hänt. Jag såg inte det hån du beskriver, utan ser mer en lite brutalnykter effterlysning av proportioner i sorgekörens intensitet.

Vi läste texten olika, kanske som ett resultat av hur olika berörda vi är av vad som har hänt. Jag såg inte det hån du beskriver, utan ser mer en lite brutalnykter effterlysning av proportioner i sorgekörens intensitet.

Mitt första möte med Mac var när jag var ca 10 år gammal, så det borde vara 1985. Pappa hade en Mac hemma då, det var väl en Mac Plus då antar jag. Han hade också en skrivare. Kommer ihåg hur jag och min bror satt i MacPaint och ritade. Det roligast var att rita upp en cirkel eller nått sånt, välja något coolt mönster, och sen använda den där färghinken (eller vad det kallas) och fylla cirkeln. Vi skrev ut en hel del skapelser på skrivaren sen.

Bert Jansch.

Steve Jobs « The New Adventures of Stephen Fry

Ja, varför skrev jag tyvärr...?

Dumt av mig.

Men så är det, sorg bygger på känslor, känslor är INTE rationella. Varför alla rationella analyser av sorgearbete inte funkar.

Vi borde klappa varann på ryggen och säga "känner att du är ledsen polarn. Är det jobbigt?"

Nu var det Steve, för några veckor sedan en hockeyspelare som inte berört mig det minsta -
men jag hade arbetskamrater som var mycket ledsna. Klart man får "go easy" runt folk som sörjer.
Det handlar om respekt för varann.

Jag förstår inte kritiken. Ingen här har väl sagt något om andras sorg, bara att sorgen kan ta smått otroliga proportioner. Gawker säger samma sak, men utan att krusa. Den som inte vill utsätta sig för annat än en klapp på ryggen kanske inte ska läsa Gawker, särskilt inte när Adrian så tydligt varnade för innehållet.

Spelar det någon roll?

"I've never owned an Apple product." säger allt i Gawkers text.

Nej, detspelar ingen roll, men det är intejag som är förnärmad.

Exakt vad tycker du att Gawkers text säger när du skriver "allt"?

Eftersom han uppenbart inte gillar Apple så ser han heller inte vad SJ har gjort.

A tech genius has passed on.

1. Det finns inget i det Gawker skriver ( i det aktuella inlägget) som pekar på att han inte gillar Apple.
2. Det finns direkt samband mellan att äga Appleprodukter och att inse vad Steve Jobs har betytt.
3. Andra meningen i Gawkerartikeln lyder så här:

Så du menar att han gillar Apple och dess produkter men har aldrig ägt en?

Så du menar att han gillar Apple och dess produkter men har aldrig ägt en?

Tjena, jag är ju inte inne så ofta (har väl typ skrivit 5 inlägg sen 2001 eller nått), men det kändes läge att skriva några rader nu.

Mitt första möte med Mac var när jag var ca 10 år gammal, så det borde vara 1985. Pappa hade en Mac hemma då, det var väl en Mac Plus då antar jag. Han hade också en skrivare. Kommer ihåg hur jag och min bror satt i MacPaint och ritade. Det roligast var att rita upp en cirkel eller nått sånt, välja något coolt mönster, och sen använda den där färghinken (eller vad det kallas) och fylla cirkeln. Vi skrev ut en hel del skapelser på skrivaren sen.

Några år senare skaffade pappa en SE-30. Han hade också en prenumeration på program som gjorde att vi en gång i månaden fick en diskett full med spel. Typ 50 spel på en diskett (!!) Med spelet MacLanding slet vi ut space-tangenten

Min första egna dator var en Performa (450 tror jag) som jag köpte när jag började på universitetet. Det var väl också då som man började intressera sig för legenden Steve Jobs. Killen som hade startat allting men som man inte visste så mycket om då.

Med min Performa väntade man länge och förgäves på Copland, Apples framtids-os som skulle vara supermodernt. Det var väl något år efter detta som ryktena att Apple skulle köpa ett företag för att få tag på ett riktigt OS. Diskussionen stod mellan Be OS och NeXT.

När så Apple köpte NeXT var det nästan en lite overklig upplevelse. Mannen som hade skapat allt var plötsligt tillbaka och så startade Steve Jobs' återkomst till Apple.

Sedan dess har man varit som fastklistrad vid datorn vid Steves keynotes. De allra första lyssnade jag live via Real Player på datorn Det var magiskt redan då. Man fick lixom rysningar genom kroppen av att höra honom.

Steve har alltid varit vid ens sida har det känts. Så många fina minnen. Vid tillfällen då jag har känt mig lite nere har jag ofta kollat på videoklippen från All Things D, där han var med 2 gånger, samt hans berömda tal vid Stanfords universitet.

Igår vaknade man till en dag utan Steve Jobs närvarande och det var en riktigt tung dag. Tror det kändes liknande för alla här på forumet. Idag på fikat på jobbet hade jag med mig ett äpple och åt bara det istället för allt go-fika. Folk frågade så klart och sen höll man ett litet hyllningstal/försvarstal till Steve. Det kändes bra i alla fall.

Satt och funderade lite sedan över den här tunga sinnesstämmningen man har haft nu i ett par dagar. Efter en stund kom jag på vad det känns som exakt. Det känns som efter ett långt förhållande som just tagit slut. En obeskrivbar nedstämdhet blandad med en enorm tomhet och en oro om vilken väg livet ska ta nu.

Men, Steve Jobs lever vidare genom hans produkter och de avtryck han gjort i våra liv. Det kändes bra att min iPhone låg där nära på bordet när jag somnade igår. Det var som om att Steve ändå fanns där på nått sätt, och det kommer han alltid att göra för mig.

/Martin