Lunarstorm?

Det där var ju ett riktigt bra exempel på hur stötta folk kan bli över att man påpekar språkfel!

Macus chansar hejvilt om hur man ska skriva ihop saker, utan att känna till att bindestreck (oftast) används för sammansättningar med egennamn. Själv kollar jag oftast mina faktapåståenden innan jag gör inlägg - och då blir man utnämnd till språkpolis

Tja jag tycker du har en dryg stil :rolleyes: i skrift

Det står dig fritt att tycka det. Men när det gäller att rätta andras språkfel så gör jag praktiskt taget aldrig det, eftersom jag tycker det är fel att hacka på folk för det. Undantaget är väldigt otydliga rubriker, vilket som bekant ingår i moderatorsrollen, eller i trådar som denna, om just språkfrågor.

Man behöver ju inte vara dyslektiker för att ha svårt med stavningen till "dyslektiker".

Det vore väl roligt om alla kunde skilja på sett och sätt, men om de inte kan det så är det ju svårt att styra upp det genom ett foruminlägg.

Svenskar stavar som krattor, så enkelt är det.

Det är rätt oroande att folk i tjugoårsåldern inte kan uttrycka sig, det håller jag med om, för det man inte kan uttrycka kan man heller inte tänka. Att försöka skriva folk på näsan här tror jag däremot är lönlöst.

Det är väl mer oroande att farbröder i femtioårsåldern inte förstår meningar som innehåller särskrivningar. Hur gör dessa personer när de läser exempelvis engelska? Sen är det väl oftast så att tjugoåringarna nog kan uttrycka sig, men de gör det med egna förkortningar. Att läsa en mening där ordet ända används istället för enda gör ju inte att man inte förstår vad som menas om man inte är helt fantasilös.

Att hjärnan behöver ett språk för att fungera stämmer väl inte (om man inte övertolkar Chomsky förstås). Eller har det skett en revolution inom den kognitiva semantiken?

Jag är varken en farbror i femtioårsåldern eller obegåvad vad gäller att dechiffrera dåligt skrivna inlägg. Jag kan bara konstatera att runt 25% av befolkningen (ovetenskaplig siffra dragen ur naveln) verkar ha ganska stora problem att formulera meningar och stava.

Hjärnan behöver bara syre och lite mineraler osv för att fungera, men det blir man ju inte per automatik särskilt begåvad av.

Oavsett om 20-åringarna blandar ihop ända och enda så är det väl ändå en utarmning av språket?
Jag tycker inte man ska tycka att det är OK med särskrivningar och grava felstavningar på svenska. Och jag läser romaner på engelska utan problem, trots min höga ålder, ska du veta.
Jag har läst texter här som är skrivna av medlemmar som påstår att de går på högskolan, för mig är det ett mirakel att de kom in där alls, med tanke på hanteringen av svenska både vad det avser rättstavning och särskrivningar.

Härligt Nurell - stå på dig! Väl ute på sluttande planet kasar det alltmer åt fanders. Det talade språket följer ju per automatik med.
Åhör bara en 'konversation' mellan två yngre ungdomar!
Och som en konsekvens av ett förflackat språk blir bilder det som får ersätta det nyanserade skrivna eller talade ordet. Dock med den stora skillnaden att bildmakaren är den som har makten i 'dialogen'. Envägskommunikation mao.
Språket som förmedlare av tankar, idéer och känslor får inte avhändas en enda person. Det är det som kampen om ett gott språk handlar om.
Gör det inte till något tjafs om generationsskillnader, utveckling eller annat som drar uppmärksamheten från vad det egentligen handlar om. Det om att observera, analysera, reflektera och reagera!

Jag använde alltså generaliseringen för att visa att generaliseringar sällan stämmer. Engelska-exemplet var med för att engelskan som bekant ofta särskriver.

Jag har också svårt att förstå hur man kan skriva en text utan att A. lägga ner lite tankeskärpa på att se till att innehållet är hyfsat intressant och B. lite tankemöda på att försöka få form och formuleringar att bli trevliga och korrekta.

Däremot så skulle jag inte i en tråd om exempelvis nästa generations Apple-apparater börja påpeka att någon använder förkortningar eller byter ut e mot ä eller bryter mot någon annan regel som jag personligen tycker är viktig för mig att följa.

Av fyra skäl. 1. Personen vet säkert om att han/hon stavar som en kratta eller är dålig på grammatik och lär ju inte bli bättre av att jag påpekar det. 2. Om personen exempelvis använder ett "ungdomligt språk", förkortningar eller termer som jag faktiskt måste använda två sekunders extra tankeverksamhet för att förstå, så gör ju det att mitt språk utvecklas genom att jag lär mig dessa uttryck. 3. Det är plumpt och ohyfsat att göra det eftersom jag inte vet vilken förmåga som personen faktiskt har och ifall det verkligen är slarvfel. Det är ju exempelvis möjligt att svenska inte är personens förstaspråk.

4. Jag förstår inte riktigt denna besatthet att påpeka just språkliga brister eller vad det är som gör att just dessa är ok att påpeka jmf. med alla andra brister hos folk och fä. Hur skulle det uppfattas om jag som inte känner dig börjar påpeka dina inför andra människor?

När exempelvis Moderator-Leonardo har använt förkortningar som varken SAOL eller Google har svar på vad de betyder så får man helt enkelt fråga. Ibland får man tom svar och vips har man lärt sig något nytt.

Det är inte så konstigt att folk inte orkar kolla sin stavning.
I dagens "snabba" samhälle är det ingen som har tid att kontrollera sin stavning.
Jag brukar inte göra för att jag inte bryr mig. Vill folk inte förstå vad jag skrivit pga uppblåsthet så har de säkert inge vettigt att säga ändå.

Att lägga ned tid på att disskutera folks sätt att stava och nedvärdera dem för det, är slöseri med tid.
Gör något vettigt av tiden istället, gå ut och gå eller något.

MVH

Martin

Hoppas bara att man då hinner tänka efter vad man vill säga innan det är sagt.

Det gör man inte utan man bara säger det, eller skriver det.
Det viktigaste är att allt går fort.
Väldigt fort

Väl talat, thevil.

Hur kul blir diskussioner om de enda svaren på en bra frågan handlar om ens språkbruk? Förbättrar det forumet? Hur?

Personligen tycker jag att det är viktigt med välformulerat språk, speciellt på diskussionsforum
då dessa (IMHO) är ett ganska "platt" kommunikations medel, då det annars lätt kan bli missförstånd.

Det trista med att det ska gå så fort nuförtiden är att folk inte bara slarvar när de skriver,
det slarvas även då de läser, vilket kan ge intressanta effekter

Jag har läst fem år naturvetenskap på svenskt universitet. Jag har under denna tid haft 0 (noll) kursböcker och kompendier på svenska, resten på engelska. De flesta sammanfattningar vi själva skrivit har varit på engelska. Att svenskan skulle vara så viktigt för att lyckas med sina studier är emå bara trams. (Det verkar dock inte författarna av högskoleprovet ännu ha förstått.)

Jag tror att många i den här tråden skulle må mycket bra av att läsa Fredrik Lindströms "Världens dåligaste språk". Han är för övrigt doktorand i nordiska språk, men kan inte ens få en boktitel rätt. Jag har alltid varit ganska konservativ vad gäller svenska språket, men den boken fick mig att tänka om lite grand.

Men vilket svenskt företag vill anställa nån som inte kan utrycka sig i tal och skrift? Det är ju onödigt att slösa bort en högskoleutbildning på någon som inte kommer att få jobb.

Du tror inte att han är ironisk?

Missförstå mig rätt. Jag tycker svenska är hur viktigt som helst, det jag vände mig mot var att någon trodde att man inte skulle klara sig på högskolan med ett slarvigt/outvecklat språk.

Även om engelsk kursliteratur är ganska vanligt, så är det väl korkat att påstå att det är oviktigt att kunna svenska? Vissa kurser har böcker på tyska, men att säga att man måste kunna tyska för att läsa på högskolan är väl fel? Dessutom, alla de som inte kan svenska är de ess på engelska eller? Det krävdes ju tydligen att man skulle kunna formulera korrekta meningar på. Jag tror att de är lika dåliga, eller sämre på engelska.

Personligen struntar jag rätt mycket i hur andra är, men jag tycker samtidigt lite synd om alla som inte lärt sig stava. Dyslexi finns, men alla de som påstår att de har dyslexi kan omöjligen ha det, och det gör för övrigt inte att man inte kan uttrycka sig. En person som skriver som en åttaåring, och säger att den har dyslexi är antingen förståndshandikappad eller extremt lågutbildad. Att vara så dålig på att läsa och skriva, som vissa är, medan man går på universitetet är för mig helt absurt.

Vilket jag inte heller har sagt. Det jag vände mig mot var detta:

Vårt språk är själva essensen av vår kultur. Eftersom svenskan är så fattigt på synonymer och allmänt minimalistiskt, så tycker jag att det blir viktigare att kunna det lilla som finns. Svenskan är väldigt demokratisk på så sätt att man inte i lika stor utsträckning som i engelskan kan säga att den eller den personen kommer från de eller de förhållandena. Den utbildade överklassen i England delar en klart mindre procent av språket med den outbildade underklassen än motsvarande personer i Sverige. De personer i Sverige som tvingas skriva PM på engelska, när de inte behärskar svenska, borde uppfattas som en dyslektisk svetsare från Liverpool. Inget fel med svetsare alls, och inget fel med hur de pratar heller, men de skulle få problem om de skulle doktorera i England. Vilket jag tycker är lite synd.

Och doktorander i lingvistik skulle få problem med att ens hitta verktygen om de skulle svetsa med MIG eller MAG och desutom förmodligen uppfattas som om de föddes med tummen mitt i handen, om de mot förmodan hittade rätt verktyg.

Ja. Var sak har sin plats, som vissa gillar att säga. Svetsning är vad jag har förstått ett svårt hantverk. Svetsaren förväntas kunna lite mer än de flesta om svetsning. På samma sätt tycker jag att man kan vänta sig att en universitetsstuderande kan läsa en bok. Naivt kanske, men så tycker jag.

thevil, vars inlägg jag alltid läser med stort intresse, skrev något som fick mig att fundera lite över attityderna till så kallad språkvård.

Varför är det så oerhört känsligt att påpeka språkfel, när man i de flesta andra sammanhang bara blir glad över att någon hjälper en att bli bättre?

Har jag kodat en html-sida, och den rasar, så blir jag väl snarast tacksam om någon påvisar att jag stavat fel på några ställen?

Och likaså, för att ta det inte på "stavningsnivå", utan "meningsbyggnadsnivå", om jag har satt in en villkorssats på fel ställe i ett Lingo-stycke, och någon uppmärksammar mig på det, så blir jag väl glad och lycklig? Bjuder vederbörande på kanelbullar å pilsner?

thevil, du skrev så här:
"Av fyra skäl. 1. Personen vet säkert om att han/hon stavar som en kratta eller är dålig på grammatik och lär ju inte bli bättre av att jag påpekar det."

Jo, det får man väl åtminstone hoppas på? Varför skulle man inte ta till sig att någon påpekar att man gör fel? Nästa gång vet man mer, och gör förhoppningsvis inte samma misstag? Förvisso är många människor sturigt uppnosiga och vägrar erkänna att de har fel, men i det här avseendet är jag nog hoppfullare än du.

"2. Om personen exempelvis använder ett "ungdomligt språk", förkortningar eller termer som jag faktiskt måste använda två sekunders extra tankeverksamhet för att förstå, så gör ju det att mitt språk utvecklas genom att jag lär mig dessa uttryck.

Uppriktigt talat... det är oerhört sällan man träffar på någon språklig nydanare i forumen... De flesta använder de 20 - 25 vanligaste klichéartade förkortningarna, och det utvecklar knappast läsaren nämnvärt.
Varför folk gör det kan man ju fundera över. Grupper av olika slag har ibland behov av ett gruppspecifikt språk, men det brukar mest vara bara nytillkomna medlemmar i grupper som har behov av att uttrycka sig enligt "de interna normerna". En vedertagen medlem behöver inte ständigt och jämt hålla upp skyltar på att han tillhör gruppen. Det kanske har sin orsak i slentrian? Man har börjat använda uttrycken därför att man tyckte de var häftiga när man var 15, och de har blivit en del av ens språk?

"3. Det är plumpt och ohyfsat att göra det /.../"

Graden av plumphet eller ohyfsning bottnar väl i den aktuella situationen, och hur det sägs? Ett vänligt påpekande borde väl tas emot positivt. Annars är ju alla världens språklärare och kod-instruktörer automatiskt ohyfsade drumlar?

"4. /.../ Hur skulle det uppfattas om jag som inte känner dig börjar påpeka dina /brister/ (tillagt av mig) inför andra människor?

Oftast är väl inte påpekandena här på forumet öppet riktade mot någon enskild?
Men det är intressant att se hur sättet att se på språk har ändrats under de senaste decennierna, från normativ purism på 60-talet till dagens långtgående frihet efter personligt bedömande. Men, den personliga insikten och språkmedvetenheten är ofta ganska låg hos normalanvändaren, och tyvärr missar man då mycket, både när man läser (Jag såg något exempel i tråden hur någon helt missförstått försöket till lustighet i Fredrik Lindströms boktitel) och när man skriver/talar.

Det är ju lite märkligt att man numera ofta bagatelliserar den språkliga koden, när man vet att datoranknutna koder måste vara felfria. Varje fel i en kod skapar problem för någon. De "regler" som finns i språk är inte tillkomna på någon enskild människas personliga initiativ, utan framvuxna av det allmänna bruket under många år, och har blivit en gemensam kod som fungerar bäst om man inte frångår den alltför mycket.
Tage Danielsson skrev i sin Grallimatik:
"Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm - Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar.
Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen."

Quarken tog upp ämnet i en tråd, men Christian Å lyfte ur inläggen och skapade den här tråden.

Jag håller med dig i mycket av det du skriver, men uppfatttar kanske inte påpekarna som så hjälpsamma som du gör utan får för mig att de inte sällan har en von Oben-attityd som om det av någon anledning skulle påverka innehållet om man stavar på något annat sätt eller mer än mindre rätt.

"What's in a name? That which we call a rose
By any other word would smell as sweet."

Det som jag är lite fundersam över är varför just språkliga fel ska lyftas fram som något viktigt att rätta till. Särskrivningar, egenpåhittade stavningar av sje-ljud samt rockader mellan bokstäverna e och ä gör ju inte att man inte förstår vad avsändaren menar. Alltså handlar det antingen om en irritation över att avsändaren inte bemödar sig med att skriva ordentligt eller så är det helt enkelt ett estetiskt spørsmål.

Om det är estetik det handlar om så tror jag att vi måste börja med större snedsteg inom kommunikationen än formen på folks skrivna språk. Om vi gemensamt lyfter upp några saker på diskussionsbordet kanske vi kan starta en förändringstrend?

Vi kan väl börja med (äldre) mäns oförmåga att ta hand om sina kroppar och att de dessutom har mage att gå omkring ute bland folk och visa upp förfallet.
Folks oförmåga att kombinera plagg så att färger och mönster fungerar tillsammans. Om du nu råkar vara färgblind så ta hjälp och märk upp dina plagg så du inte blandar oblandbara färger.
Mäns egenhet av att ta av sig på överkroppen i tid och otid när sommarsolen skiner (herregud, köp en linneskjorta) och samma mäns helt uppdragna, mörka strumpor inuti sina sandaler.
Snusdregel.

Diskussionsunderlag:

Som säkert är bekant så utgör det talade/skrivna språket bara cirka 7% av vår kommunikation så dessa frågor borde förstås vara av mycket större vikt än de rent lingvistiska.

Men inte i ett forum

Du har rätt, det missade jag.

Men... jag har precis börjat med mörka strumpor sen jag fick höra att man inte fick ha praktiska tubsockor. Red ut begreppen!