iTunes Store och fildelning fortsätter att öka

Having said that, så har P3 blivit ren dynga och mycket sämre lyssning än reklamradion, åtminstone dagtid. Ett gränslöst flamsande i kombination med att man spelar samma ospännande ljudsmet som reklamradion gör att t ex Mix Megapol eller någon av de andra kanalerna är trevligare att lyssna på. Oavsett musikstil, i princip, lyssnar jag hellre på musik än meningslösa blablablatimmar av tomt resonlöst babbel. För att inte tala om alla oerhört jobbiga och för länge sedan uttjatade, meningslösa ljudloggor P3 använder sig av. Den där skrikande rösten kan få mig att ignorera kanalen i månader.

Det verkar som att vi är rörande överens , jag stör mig på samma saker med P3, som dessutom inte behöver vara anpassa sig till skivbolag och reklampengar..!

Precis. Varför finns det aldrig, aldrig, aldrig kunskap om musiken man just spelat? Det finns inget intresse för musiken. Den ska bara vara där som en andningspaus mellan insatserna av babbel. Varför kan man inte säga något kul om musiken, ever, längre? Pointless. Bättre att låta musikläggarna bli radiopratare.

Jag blir arg när folk påstår att det aldrig har gjorts så dålig musik som nu.

Larv.

Och internet ska man inte lägga ner, men man kan träffas och göra musik ändå.

Är det något media som är psynonymt med kulturskymning är det inte internet utan kommersiella radiokanaler.

Men det finns så många andra medier där musik frodas och lever och strålar.

Nu ska jag logga ur för jag ska till Stockholm och se Nine Inch Nails. Alldeles levande, strålande och på riktigt.

Ryktet om musikens död är påfallande överdrivet.

Och just det ja... ingen som har funderat över om Elton blivit något över- eller feltolkad? Vi snackar väl nyheter hämtade från den engelska tabloidpressen nu va?

Elton är überskön.

Mja, jag kanske bör moderera mig en aning: musiken har inte de senaste _två seklerna_ varit så dålig som nu.

Larv?
Nu har jag ju inte motiverat mitt påstående, och har väl inte lust att göra det heller, så jag kan väl inte förvänta mig någon motivering av varför det inte skulle vara så..?

Folk blir sura när man säger sådant, men kan sällan eller aldrig komma med argument för att det inte skulle stämma.

Men, men, strunt samma. Låt musikbranschen ta död på sig själv, det spelar kanske inte så stor roll egentligen. Det är knappast en av de viktigaste frågorna i världen idag...:)

Splork: På samma sätt, utan någon som helst motivation, kan jag likväl påstå att musiken är bättre nu. Det är lika sant som din utsaga, särskilt när det inte går att hitta några som helst faktaunderlag att basera det på.

Musikupplevelser är subjektiva, det går inte att hitta en objektiv "bra eller dåligt"-formel att applicera på musik.

När vi ser tillbaka på musikhistorien, tänk då på att det vi ser och kommer ihåg är till största delen den bra musiken. Den dåliga glömmer vi bort.

Så sant som det är sagt. Kolla in en topplista från 60-talet. Visst, Dylan, Stones & Beatles fanns säkert med, men det var antagligen 47 skitlåtar som ingen ingen minns längre också. Nu står man mitt i skitstormen, och det är svårt att avgöra vad som kommer att vara en klassiker om 20 år. Precis som det alltid har varit...

Helt kan jag inte hålla med för det vore som att förneka effekterna av tidens anda. Kolla en topplista från 1983 och åtminstone jag kan relatera till nästan varenda låt. På ett djupare plan än vad en 12-åring kan göra idag, om dagens utbud. Det fanns originalitet på andra plan då. Idag är det en annan tidens anda. Som skapar intressanta avtryck, men av andra slag. Man kan hitta likhetstecken men man får ändå inte glömma bort att vi lever i en helt annan tid nu. Det avslöjas i allt från konst till whatnot. Det finns härliga saker som skapas idag och även i morgon, men att förenkla / förringa sådant som hänt / gjorts är ändå väldigt fel. De typer av nybyggaranda som funnits under några olika tider var verkligen makalösa. När Beatles släppte Sgt Pepper hade världen aldrig hört något liknande. Likadant med massor av klassiker. Kraftwerk. Depeche. Howard Jones. Idag har man hört det mesta. På ett annat sätt.

Jag fattar vad du menar. Det fanns mindre musik att välja bland (Topplistorna såg likadana ut veckor i sträck!), bara en radiokanal spelade ny musik och det fanns knappt något alls på tv - ochalla ungar var intresserade av nya skivor och artister.
Det var roligare med popmusik förr, det håller jag verkligen med om.

Allt annat är bättre nu.

Det finns två sätt jag vill svara på detta.

Min första invändning är att det finns ett dolt antagande som spökar. Folk får krupp om man säger att det aldrig har gjorts så dålig musik som nu, men om man säger att det aldrig gjorts så bra musik som nu, så är det sällan någon invänder. I alla fall är det mindre ofta man förväntas motivera det senare påståendet; att personer irriterade, kommer med motargument etc. (Detta är då min upplevelse av hur dessa diskussioner brukar utveckla sig, andra har säkert andra erfarenheter.)
Vad är då skillnaden mellan de två situationerna? Tja, säg det. Jag tror att det grundas i att det finns dolda antaganden om att det hela tiden sker en utveckling av musiken (med mera) mot det (i någon mening) bättre. Detta ligger (menar jag) som ett grundantagande som egentligen inte ifrågasätts, att ifrågasätta det väcker irritation. Det intressanta är att den enda egentliga motivering som ges när antagandet ifrågasätts är att det är en subjektiv fråga, eller ja, det intressanta är att man inte så automatiskt och snabbt får "subjektivitet" som svar om man uttalar sig mer i överensstämmande med grundantagandet. (Vilket jag då hävdar finns, fast det kan förstås diskuteras.)

Min andra invändning är att det inte alls bara handlar om subjektivitet. Nu är ju det en ännu krångligare och snårigare diskussion, som först många gånger förut, och väl sällan tyvärr varit speciellt givande. En del menar ju då att det endast handlar om subjektiva uppfattningar, och andra menar att det finns inslag av objektivitet även på dessa områden. Jag hör då till de senare.

Jag hör till dem som hävdar att det i och för sig är väldigt svårt (kanske omöjligt?) att peka på precis vad dessa objektiva kriterier skulle vara, men att det likväl finns något sådant. Att man kan säga det utan att vara specifik motiverar man då med att det på något meningsfullt sätt går att rangordna verk (musik, litteratur m.m.):

Vilket är bäst musik: doktor Bombay eller Beatles?
Vilket är bäst litteratur: Linda Skugge eller Herman Hesse?
Vilket är bäst arkitektur: min kusins torrdass på landet eller operan i Sidney?

Någon kanske tycker att det är överdrivna jämförelser? Men, det är just det som är poängen: om det bara handlar om subjektivitet så är de inte överdrivna. Vidare: Jag hävdar att majoriteten skulle säga att det ena är bättre än det andra. Givetvis skulle inte alla hålla med, men det gör inte poängen mindre gångbar (vilket en del verkar tro). Dessutom hävdar man/jag att man skulle få liknande resultat i olika kulturer; dvs att det alltså inte är bara en fråga om socialisering och inlärd smak. Detta går förstås att undersöka rent praktiskt (empiriskt), vad jag vet har det inte gjorts.

Äsch, nu har jag lite bråttom, måste jag logga ut... men min poäng är då dagens musik, rent objektivt faktiskt har mindre av det man kan kalla objektivt bra. Detta går väl knappast att bevisa idag.
Ett experiment: säg att man om hundra eller femhundra år väljer ut jämförbara kategorier av musik från idag vs. någon annan period, till exempel sextiotalet. För enkelhets skull kan man väl hålla sig till västerländs musik. Med " jämförbara kategorier" menar jag till exempel baserat på försäljning; vad som ansågs avant-garde; vad som faktiskt spelades på radio etc.
Jag är väldigt säker på vid en sådan jämförelse skulle dagens musik stå sig kort inom de flesta kategorier. Samma resultat skulle man, menar jag, få med de flesta möjligt existerande grupper av bedömare. Åter igen; inte alla, men de flesta.

Så ser, lite i korthet, mitt argument ut. Argumentet har dessutom den fördelen att det faktiskt går att testa - oavsett om någon kommer att försöka göra det, så går det att testa. Ett sådant test skulle i och för sig inte egentligen i mer sträng mening bevisa (eller motbevisa) att det finns något sådant som objektiv kvalitet på dessa områden... men om det skulle ge de resultat som jag tror det skulle kunna bli, så skulle det i alla fall tala för att det finns någon form av allmänt delad upplevelse av kvalitet.
(Vilket en del skulle säga är precis det man menar med objektiv kvalitet, medan andra har andra uppfattningar om vad objektiv kvalitet skulle kunna vara. Men det är en annan diskussion.)

Jag tror snarare att människor i allmänhet har kass smak så när det inte fanns så mycket att välja bland valde folk i allmänhet beatles (det MÅSTE ha funnits bättre musik än Beatles på den tiden för annars tror jag just vi etablerat bortom allt tvivel att utvecklingen går framåt) och nu när det finns mycket att välja bland väljer folk nåt ännu sämre, trots att det finns så otroligt mycket så otroligt bra idag. En del bra syns i listor och på MTV, men faktum kvarstår: Skit säljer! Det är dessutom billigt att prodcera och därför satsar musikbranschen på det och vill såklart stoppa all skit som de inte får en del av kakan från.
Jag försöker att inte döma forntidens musik efter Beatles och Elvis och hoppas att gamlingar inte dömer dagens musik efter Markoolio, Håkan Hellström och Per Gessle.
Man kan väl göra analogin grävskopor. Ju mordernare grävskopor desto djupare ner i marken kommer man och desto mer skit får man upp, men också desto fler och dyrbarare skatter… och man kan faktiskt hoppa över skiten om man vill.

Vilket är bäst; Elvis eller portishead? Beatles eller Gorillaz? Elton John eller Björk?
Ju fler som tycker det är hädelse att välja alternativ två, i desto större behov är vi av mer och mer utveckling av Internet, datorer och dagens datorinriktade kultur.
Både kvaliteten och kvantiteten ökar med tiden och jag föredrar att leta mig igenom en massa skit för att hitta guldkornen än att allt plattas ut till kompromisser som alla ska gilla.

Ja det där var så klurigt att jag får ta ledigt från jobbet imorgon och fundera!

Jag gillade inte musik alls under min uppväxt (hade ingen stereo, köpte inga skivor, var helt likgiltig inför hela grejen) på grund av de hemska, hysteriska 80-talsproduktionerna/kläderna/videorna/osv. Det var föst en bra bit inpå 90-talet som en antydan till mitt nuvarande intresse såg dagens ljus.

http://www.youtube.com/watch?v=SilEODPT890

En schysst videomix med 80-talsprylar.. mitt tålamod är större idag än någonsin men ändå tycker jag att det mesta av detta är fruktansvärt osmakligt.

http://www.youtube.com/watch?v=0F_E1aA9U7w
http://www.youtube.com/watch?v=5qynMr_Op0w&mode=related&search=

One hit wonders detta, tydligen: http://www.youtube.com/watch?v=uFfPOJ9qcDQ&mode=related&search=

Direkt äckligt, det mesta. Hur kan man lyssna på dessa låtar och påstå att 80-talet hade ett högt snitt i den musikaliska utveckligen?

Räcker väl med skapligt musiköra och en anings sinne för stil och smak?
Nik Kershaw, Scritti Politti och The Church var knappast one hit wonders och Stacey O-låten är en av världens tio bästa - någonsin. Swing Out Sister är sjukt underskattade. Osv osv.
Du hade nog vaxpropp och svår bakfylla när du kollade videon.

Du är uppenbarligen ett barn av din tid..

Visserligen, men du tycker ju fel? Någon var tvungen att sätta ner foten.

Jag ger inte speciellt mycket för 80-talsmusiken idag _men_ sett med dåtidens ögon var det ändå en utveckling av musiken. Producentteam blev vanligt (skygga herrar i studios som pumpade ut musik till artister) t.ex. Stock, Aitken och Waterman eller Snap (kanske lite senare?). Habila hantverk men jag tror att sis fastnat i någon form av "det här låter ju skit så det kan inte ens ha varit bra då"-fälla.
Bara för att det inte låter bra idag behöver det inte betyda att det lät bra då
/f.d. Howard Jones-fan

EDIT: fan, kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle försvara 80-talsmusik. J*vla sis!

the Smiths var bra…
Annars kommer jag inte på nån bra 80-talsmusik, men å andra sidan var det nog ett nödvändigt steg för musiken att testa så mycket elektroniska ljud som möjligt. Tror säkert att de första låtarna efter att man just uppfunnit aukustiska instrument inte heller var för roliga.

Du skämtar va?

Musiken som sålde och låg högt på hitlistorna var ju sämre än någonsin det årtiondet.

Fast jag kan lista ett gäng schyssta punkband från 80-talet men de sålde då rakt inte mycket

Stämmer ju knappast kan räkna upp hur mycket BRA storsäljande musik som helst från 80-talet..

Gör gärna det så jag får en möjlighet att förolämpa dig och din musiksmak

Förolämpa på men de följande artisterna gjorde mycket bra som fortfarande håller.

Michael Jackson, Quincy Jones,Thomas Dolby, SOS Band, Marvin Gaye, Kraftwerk, New Order Depeche Mode,ABC,D-Train, Freeze, Arthur Baker, Afrika Bambaata, Juan Atkins, Human League, Heaven 17, Cabaret Voltaire, Luther Vandross, George Clinton, ZAPP, Imperiet, Ultravox, Style, Smiths, Council, Stevie Wonder, Visage, DAF, U2, Springsteen,Bowie, ZZ-Top, Talk Talk, Soft Cell, Magazine, Pete Shelley, Eurythmics,Gang of Four,Talking heads, Bauhaus, Devo, Bootsy, Herbie hancock, Miles Davis, Pat Metheny, Steely Dan, Change, Anita Baker
Landscape, OMD; Roxy Music, Metallica,Japan, Telex, KTP, SPK, FGTH, Propaganda, Art of noise, Cure, Siouxsie & the Banshees, Bronski beat och så Prince & Yello såklart...

Ovan är såklart bara en bråkdel av det jag och många många andra gillar från 80-talet orkar inte lista alla 12"-or Svenskt och all jazz jag också gillar från 80-talet.

All musik blev dålig när det blev möjligt att spela in.

Nej all musik blir dålig när för många har hört den..tycker en del som tror att mainstream är ett fult ord..

Ska väl erkännas att eftersom jag är född på 80-talet har jag inte hört så mycket i en ålder då jag var mogen att bedöma om det var bra eller ej, men av det jag hört som lite äldre tycker jag oftast att det elektroniska i 80-talsmusik är ganska slarvigt och övertydligt gjort, medans det idag är mycket snyggare använt.

Men nu är du väl mogen att avgöra vad som är bra eller dåligt? Att produktionerna idag oftast är snyggare än på 80-talet är ju inte så konstigt men mycket av den elektroniska musiken från 80-talet är musikaliskt sett betydligt bättre än dagens dito ta bara 80-tals låtar som Fade to grey av Visage och Tour de France av Kraftwerk som blivit odödliga klassiker. Att den elektroniska musiken från 80-talet är bättre än dagens tror jag beror på att det rådde pionjäranda då och att de flesta som gjorde elektronisk musik då, verkligen kunde spela och programmera....

Men givetvis görs det mycket bra elektronisk musik idag också...