99mac Valvaka

Om politik är 10% ideologi och 90% taktik börjar man bli orolig. Ideologierna vattnas ur och politiken anpassas till väljarnas åsikter. Detta blev tydligt efter Ny demokratis intåg på den politiska arenan. De etablerade partierna kritiserade dem(med all rätt), såg till att de försvann och införlivade sedan delar av deras politik i sin egen. De anpassade sig alltså till väljarnas åsikter. Om allt skall "strömlinjeformas" och alla skall gå till val i denna mittfåra börjar det osa makt för maktens skull. Makten är det viktiga och om det krävs en ändring av politiken för att vinna makten så är det uppenbarligen värt det, alla gör ju det. Är detta början till ideologiernas slut?

Varför förfäras av SDs framgångar, när det självklara vore att fundera över vad framgången är ett tecken på?

SDs medvind är i första hand väljarnas sätt att visa missnöje med en integrationspolitik som inte fungerar, ingen i den s-märkta regeringen kan slå sig för bröstet och säga att den lyckats.

Främlingsfientlighet gror inte mellan arbetskamrater och vänner med olika ursprung, där man ju istället inte sällan berikar varandra med sina olikheter. Främlingsfientligheten gror i utanförskap och boendesegregering, som skapar oförstående, och bygger murar mellan människor och kulturer.

Empati utvecklas inte genom distans.

Slå inte på alla de tusentals skåningar som på det enda sätt de kan komma på, vill tala om att integrationen inte fungerar.

SD är en demokratisk och het febertermometer instucken i den socialdemokratiska betonghäcken, väljarna har sagt sitt och ska tas på allvar. SD kommer att förbli marginellt om ropet på en bättre integrationspolitik respekteras.

Förbud mot moskebyggen och hot om att skicka tillbaka invandrare varifrån de kom, är en överreaktion, och framförallt ett oartikulerat sätt att vädja om en fungerande integration.

Små, marginella grupper på vänster- och högerkanten ska inte tigas ihjäl, de ska bjudas in till en dialog där bärighet och motiv fortgående testas och utvecklas. Dammet försvinner inte för att det sopas under mattan, tvärtom gror det alltid i mörkret.

De allra flesta här och på många andra håll är upprörda över SDs framgångar. Kommunledningar runt om i landet vill frysa ut SD och lägga locket på, det är ett effektivt sätt att ge SD fler oartikulerade anhängare.

Det kokar alltid mer med kastrullocket på.

Ingen som kommenterat detta lysande inlägg. Het potatis månne?

Bra sagt!

Edit: Såg att det bifallet kan ge upphov till missuppfattningar... Jag får nog lägga till att jag varken är rasist, nazist, invandrarfientlig eller sverigedemokrat så detta inte missförstås... håller bara med om sd-problematiken Rust målar upp en bild av.

Jag har bara ögnat igenom tråden så jag missade Rusts inlägg. Han har ju alldeles rätt, men jag vill nog modifiera litegrann.

Själv ser jag SD:s framgång som en vitamininjektion snarare än en febertermometer. Men man kanska kan använda båda liknelserna förstås.

Jag tycker nämligen att det är inspirerande att se att demokratin fungerar, och jag tycker att kommentarer från etablerade politiker i andra partier därnere är ganska anmärkningsvärda. Dom säger utan att skämmas att dom ska undvika SD på alla plan, osv. Vad dom gör (utan att fatta antagligen) är att använda exakt samma fientlighet mot en grupp människor som dom anklagar SD för att göra. Förhoppningsvis begriper dom paradoxen en vacker dag och istället för att alienera sig med SD kanske t.o.m. samarbetar med dom.

SD kan ju rimligtvis inte åstadkomma särskilt mycket. Visserligen är dom i nån slags vågmästarställning som jag fattar det. Men dels är dom ganska gröna (sic!) i politiken och blir nog gaska lätt bortkollrade, och dels tror jag inte dom ens är särskilt intresserade av att sitta i timmar och diskutera t.ex. personaltätheten på äldreboendet eller reningsverkets inköp av förbränningsugnar.

Se där. Ännu en åsikt levererad av Hr Vendel som inte skulle blanda sig i den här tråden....

SD ställer i årets valrörelse sakliga frågor om vår invandringspolitik. Jag tror detta skrämmer de ansvariga mycket mer än patetiska nazistrop på gatumöten. Detta för att de inte har några svar att komma med. Sossarna har velat vara bäst i klassen på invandring för det är liksom deras varumärke att vi ska ta hand om varandra men någon plan mer än så har de inte haft.

Apropå SD:s saklighet...
DN - "Man ska ljuga så det låter sannolikt"

Politik har alltid varit mer eller mindre taktik, när en fråga eller åsikt blir viktig eller allmängiltig inkluderas den även där. Det är oerhört viktigt, mest för partierna - som behöver anpassa sig till dagens klimat för att överleva - för att få finnas kvar. Men också för medborgarna som får sina åsikter och nuvarande livssituation speglad i politiken - som sig bör.

Problemet är väl snarare när de flesta partierna för en 51% politik - anpassad att få strax över hälften av rösterna för att kunna bilda regering, mer för makten än för ideologin/visionen. Då blir det lätt att man anpassar sig efter medelklassen, de som redan har det bra och mer behöver justering av fastighetsskatten än socialförsäkringsskydd.

Politiken blir mer urvattnad och blek, färgerna är inte lika starka längre, mer rosa och bäbisblått än de starka kontraster som fanns förr - kanske på gott, men jag tror mest på ont.

Jag tror dels det behövs en större skillnad mellan de olika partierna (tycker högerpartiernas kompromisser urvattnat alternativen och har mycket svårt att se deras enighet som nåt positivt) och dels att det faktiskt är ganska stor skillnad men att vissa skickligt lyckas dölja det. Varför kallar sig Moderaterna nu ett arbetarparti om inte för att försöka släta över de enorma skillnaderna som finns mellan blocken?

Historiskt sätt så har det inte alltid varit positivt med ett Arbetarparti.

Nja, det är nog för att de satsar på en bättre politik för arbetande människor.
Och "enorma" skillnader.... det blir ett nja där också fast utan förklaring.

För att det är smart att beröva motståndaren deras argument och benämningar.

I sammanhanget får vi väl poängtera att Moderaterna under Reinfeldt inte övergivit något av sin grundideologi. Reinfeldt är pragmatisk och för att kunna regera Sverige har han bett om ett mandat från hela folket, vissa anpassningar av politiken till den nya tiden är bara naturlig.

Reinfeldt ser heller ingen motsättning i att få med de flesta svenskar på en Moderat grundsyn, han menar att den helt grundar sig på hur människan faktiskt fungerar.

Under ett långt socialdemokratiskt styre har dessa värderingar tappats bort.

Vi vill stå för vår inkomst själva, vi vill forma vår egen vardag, vi vill att politikerna ska vara våra tjänare - inte våra herrar, vi vill själva ta ansvar och inte bli uppfostrade, vi är uppfinningsrika och sökande, och vi vet att en egen skapad trygghet är mer värd än den från myndigheten.

Danne du har så rätt. Det kanske har varit så en längre tid och visst jag har inte varit med 50 - 60-talet men jag hoppas ändå kunna få tycka.

En ung miljöpartist satt i tv-soffan i morse - han skulle sluta eftersom han tyckte att han behövde lite livserfarenhet. Han hade också ett flertal tillfällen kritiserat de höga lönerna och hade själv sänkt sin egna lönen rejält. Det är denna typ av politiker jag gärna ser. Inte politiker som vill ha billig arbetskraft från fattiga länder.

Självklart är de båda sidorna lika - tyvärr - det blir mer och mer likt landet i väst.

I moderaternas öron låter idag arbetarparti bra men egentligen är det ett arbetsgivarparti.

Så sant så sant, vilket innebär att det kan bli lite mer jobb i Sverige och det går som det ska.

De flesta jobben och det bästa lyftet för Sverige är om 1-3 mansföretagen kan börja anställa några till. DÅ kommer det att hända något med Sverige!

Dagens AMS är förlegat däremot är det inte säkert att det är bra att helt privatisera AMS om man tex tittar hur det är i Tyskland.

Självklart ska alla få ett arbete frågan är till vilket pris. Oavsett parti färg så tror jag nog att man måste inse att Göran P med sossarna har förvaltat statskassan på ett bra sätt. Det är bara att höra sig för med de övriga Europeiska länderna, i detta fall är Sverige ett föredöme. Det som däremot är felet är det 2% överskott som ligger i en kassakista utan att användas som G. Persson införde i början av 2000-talet.

Dessa pengar skulle kunna användas för att anställa i den offentliga sektorn (265 000) plus att både höja kvinnors lön med 25% samt allmänt med 10% i den offentliga sektorn. Detta skulle ge oss bättre sjukvård, skola och barnomsorg samt högre löner som skulle skapa köpkraft.

För visst skulle man kunna få allt fler till jobb. Om man sänker a-kassan till 65% så kommer några att vara tvungna att ta jobb som är med låglön, en del skulle vara tvungna att ta jobb med en timlön på 50-60:-/tim innan skatt.

Sedan sänks arbetsgivaravgiften för hushållsnära tjänster med hälften - ja då kostar det inte mycket att få någon som kan städa upp mitt skit. Under hundralappen för en timme. Men visst dom kommer i arbete - slipper att bli jagade av sossarna, men de lär inte konsumera mer vilket i längden inte är bra för Sverige.

Det ska ju inte bara skapas mer arbetstillfällen utan det ska också vara vita arbetstillfällen.

Kan man få folk att börja övergå från svart till vit arbetskraft så är det en stor vinst i sig - inte bara i siffror utan även ur etisk synpunkt.

PS. Jag har ingen städhjälp hemma än, men om jag skulle ha det så skulle det kännas bäst om det var en legal sådan. DS.

Den enda stora anledningen att Sverige idag är en relativt välmående nation är att vi aldrig deltog i några världskrig. Vi blev aldrig sönderbomade och blev aldrig tvungen att ställa om vår industri. Vi kom ut ur två världskrig framför alla andra, redo att tjäna pengar och det gjorde vi. Nu är det dock så länge sen det var ett stort krig i våra trakter att grannländerna hunnit ikapp.

Jag tror minsann det är dags för ett nytt krig igen så att den svenska modellen kan få sig en knuff i rätt riktning.

Ursprungligen av The Economist:

In truth, the Swedish economy's best years are long gone. Between 1870 and 1950, average growth in Swedish GDP and productivity was, by some measures, the fastest in the world. In 1970 Sweden was the fourth-richest member of the OECD club of industrial countries. But for most of the past 50 years the story has been one of relative decline, including a deep recession in the early 1990s (see chart 1). By 1998 Sweden had fallen to 16th in the OECD rankings. It has since climbed back a bit, but the relatively strong growth of the past decade should be seen mainly as a rebound from the 1990s trough.

Och det går vidare:

Källa

Och hur står det till med jobben och skatterna i den svenska modellen?

Källa

Med andra ord: Det var länge sen jag började tvivla på den svenska modellen. Det är enkelt att hitta svidande kritik mot modellen om man gör lite sökningar på Google eller vilken annan sökmotor man nu har som favorit.

Woohooo...kul! Jag trodde det bara var jag bland "vanligt folk" som hade ungefär den åsikten.

Jag satt en gång med ett gäng "fint folk" ur svenska näringslivet på en krog i Hanoi. Med var också dåvarande generalkonsuln i Ho Chi Minh City, en grymt sympatisk karl som jag faktiskt gillar skarpt, men som råkade säga något som fick mig att gå i taket.

Han sa "tänk ändå vad lilla Sverige åstadkommit" och alla i församlingen nickade instämmande.

Då gav jag dom en historielektion om industrialismens födelse och att Sverige av en händelse hade de två absolut viktigaste råmaterialen som världen behövde: papper (för information, utbildning, osv) samt järnmalm (utan vilken man inte kan göra maskiner). Vi kunde i princip diktera priserna själva.

Sen kom första världskriget. Det var som ett dubbelt dubbelslag i roulette för lilla Sverige. Vi var inte med och slogs. Krigsindustrin i Europa behövde ännu mer malm/järn än den civila produktionen tidigare. Eftersom de krigförande länderna ville vinna till varje pris, så betalade man också därefter (och skuldsatte sig ordentligt till oss). Och när kriget sen var över, så skulle både den civila industrin i dessa länder byggas upp - snabbt - och hela infrastrukturen måste utvecklas. Gissa om dom behövde papper och järn, och gissa om dom betalade bra.

Sen dröjer det inte förrän dessa länder rehabiliterat sig själva förrän det brakar loss igen. Ännu värre. Sverige är inte med, utan säljer papper och järn så det dånar om det.

Och vi levde på dessa framgångar ända till slutet av sextiotalet eller början på sjuttiotalet. Då hade de flesta industriländer hämtat sig. Japanerna hade byggt upp sin varvsindustri och snodde varenda beställning, så de svenska varven gick i putten. Teko-industrin försvann på ungefär samma sätt. Sen följde en rad olika näringsgrenar.

Nu kommer det kritik mot dåtidens företagsledare och borgare (jag är säker på att dagens är annorlunda):

Dom fattade inte vad som hände. Medan dom satt på Sturebadet och dunkade varandra på ryggen och tyckte att dom var ena skickliga rävar som sålt så mycket till utlandet, så märkte dom inte hur andra i-länder kom ikapp och förbi. I själva verket skulle min mormor kunnat sälja lika mycket järn och papper som direktörerna eftersom efterfrågan var fullkomligt galaktisk.

Hade vi haft duktigare företagsledare på den tiden, snubbar som faktiskt bemödat sig om att göra korrekta omvärldsanalyser och agerat därefter, så hade kanske verkligheten varit annorlunda idag. Ett litet exempel: Uddeholmsbolaget byggde en stor kartongfabrik på Skoghallsverken söder om Karlstad i början av sjuttiotalet. Den kostade enorma pengar. Tyvärr visade det sig att Kanadensarna lagt under sig stora delar av världsmarknaden långt tidigare och den nya fabriken kunde inte producera till konkurrensmässiga priser.

Fast jag i själ och hjärta befinner mig till vänster om mitten, så tycker jag i stort sett och med få undantag att dagens företagsledare är avsevärt duktigare än sina föregångare - även om man ibland tar sig för pannan. Men det finns en vilja att åstadkomma något, att bygga upp istället för att bara förvalta som dom gjorde för 50 år sedan.

Men för att det ska bli lite bättre och för att vi ska få några fler jobb så ska vi väl inte bara stå och ösa skit över politikerna och direktörerna. Jag tycker att vi ska börja med att sopa rent framför egen dörr (vilket jag tyvärr inte är så bra på själv) genom att köpa svenska varor istället för utländska.

Oj...det blev mycket det här...

Tack för ordet.

Den svenska ekonomin överlag kan kanske diskuteras men till och med F Reinfeldt gav G. Persson lovord för att han faktiskt fick rätsida på den svenska ekonomin, som var rätt usel efter borgarnas tid i början av 90-talet. Nu kanske det inte riktigt var enbart dom som bidrog till detta men det var nog bitvis G. Persson och sossarna som stoppade raset.

Ojojoj, nu missade du allt 500% ränta och allt annat skit som borgarna fick i knät i början av 90-talet efter 80-talets blåögda politik när allt bara kunde bli bättre och bättre och inte kunde krascha för det var ju omöjligt.

Det var bara Kjell-Olof Feldt, dåvarande S-finansminister som varnade för att det höll på att gå åt h... men då blev han avsatt och man körde ner ekonomin tills ingen marginal fanns kvar. Sen sprack bubblan och borgarna vann valet.

Jag påpekade i mitt inlägg faktiskt att jag inte la hela skulden på borgarna, det enda jag ville säga var att jag tror ändå att G. Persson lyckades få rätsida på ekonomin. Detta påpekade även Reinfeldt samma dag som valet, att Göran gjort ett bra jobb med ekonomin - men att han misslyckats med jobben.

Vi får väl se vad som händer nu när allt ska säljas ut och bli privat ägt. -Jag hoppas då vi får se ett privatägt kungahus.

Den som tror att det var högerns fel att svensk ekonomi kraschade i början av 1990-talet borde nog uppdatera sina kunskaper. Redan 1984 började kriser då tillväxten svalnade av, den sjönk alltså under minst två socialdemokratiska mandatperioder innan högern fick ta över vad som i praktiken var ett överhettat ekonomiskt skepp skjutet i sank. Redan 1989 till 1991 (10 av 12 månader 1991 i alla fall) hade statsskulden börjat öka betydligt.

Om vi skulle bestämma oss att vi är lite smartare än politikerna som gör allt för att dra motständarna i dyngan...

Egentligen är det ju så att det är en väldigt personlig sak att bestämma när en "krasch" börjar och det finns ingen människa som kan peka ut orsakerna - även om många försöker låtsas att dom kan. Det är ju hundratals, eller kanske tusentals (eller varför inte miljoner?) orsaker som samspelar och att tro att vi ynkliga människor ska kunna kontrollera alla dessa parametrar är ju lite... ja, naivt, kanske?

"No man is an island" heter det, och syftar på att ingen människa eller grupper av människor är helt oberoende av andra. Även om dom så gärna skulle vilja det, så kan ju svenska politiker inte göra ett dugg åt omständigheter på andra håll i världen som direkt eller indirekt påverkar oss.

Oljekrisen i början på sjuttitalet, krig och oroshärdar som gör valutor osäkra och sänker svenska kronans värde, Ericssons framgångar eller motgångar på Nasdaq, Volvos öden och äventyr med t.ex. Renault eller inblanding i motorvägsbyggen, den japanska bubbelekonomins smäll 1997 och tusentals andra händelser som oftast inte ens är särskilt spektakulära (men lika viktiga) utan bara dryftas i styrelserum och regeringskanslier... Det är sådana händelser och utvecklingar som påverkar Sveriges ekonomi mycket mycket mer än vad en stackars finansminister kan göra.

Så jag tycker nog att man ska undvika att peka på enskilda händelser, personer eller regeringar och säga "det var deras fel. Dom fick ett dukat bord". Det stämmer i princip aldrig om man tänker efter...

Tack för ordet igen... fasen...jag ville inte delta i den här tråden från början. Likafullt sitter jag här och skriver... suck...

EDIT: Detta inte riktat mot Niklas, även om jag råkade svara på just hans inlägg. Det är menat åt alla som gärna vill skylla på "dom andra". Hoppas du inte tog åt dig Niklas.

Jag tror nog att åsikten troligen är rätt delad där.

http://www.nutek.se/sb/d/209

här ligger vi ändå rätt bra till.

Det här är den första riktigt intressanta tråden på 99mac på mycket länge. Bra jobbat gubbs!

*dunkar alla energiskt i ryggen*

Jag växte upp under 1970- och 80-talet. De som växer upp nu fattar inte riktigt vad de går miste om! Men jag är rätt säker på att den nya blåa regeringen kommer att bli en nytändning för Sverige som industrination.

Jag läser inte hela inlägg ibland så om jag missat nåt beror det på ögontjäneri när bossen kommer in på rummet, hehe. Så sorry om jag missat något.

Jag håller med om att det är kul att det finns balans i diskussionen fortfarande.

Oavsett vad man röstar på så är alltid politik ett trevlig diskussionsämne. Faktum är att det ofta är mer intressant om den andre är på den andra sidan - om denne då är nyanserad och kan se både åt vänster höger eller rakt fram.
Så jag kan bara instämma i vad du säger Mondo.

Sakliga kanske var fel ord... jag såg en intervju med deras partiledare 3-4 veckor innan valet och slogs då av deras nya framtoning. Nu kan man inte tiga ihjäl dom längre tänkte jag då för det här kommer folk att lyssna på. Har man inga svar på dessa frågor så kommer många att följa deras linje.