Död i 4 timmar

Tack alla som stöttat och visat intresse.
Här kommer sista delen på min lilla historia.
Jag rullades in på operationssalen 07.30 den 2/7. Jag märkte ingenting av nedsövningen. Operationen tog 3.5 timmar. Jag vaknade på uppvaket, men det vet man inte för allt ser likadant ut. Tio timmar senare kördes jag tillbaks till vårdavdelningen. Upp till nu mådde jag prima, förmodligen för att kroppen var fylld av diverse medicament. Vid kudden låg ett brev med ett diplom där man visade en 3D bild på mitt hjärta och vad man bytt. Vilken kirurgen och assistenten som opererat mig.
I rummet trängdes 3 nyopererade med en toa. Den ene snarkade, den andre hostade och underbemanning på grund av semestrar gjorde vistelsen till en pina. Mig behöll man ett dygn extra innan jag skickades till Stockholms Sjukhem där jag fick eget rum, lyxig mat, välstädat och ett proffsigt bemötande.
Jag har inte alls haft en enkel resa. Massor av ont. Det vanligaste problemet är de tuber man kör ner i luftstrupen under operationen dom verkar man (medvetet) gjorts för stora. Jag kan inte prata för då hostar jag.
Varje dag de senaste 4-5 dagarna har vi tagits ut på promenad runt Stockholms Sjukhem. Även att gå i trappor. Några dagar lyckades jag ta mig upp två våningar, nästa, bara några få steg. Det går inte att forcera takten. Någon förklarade tröttheten med att operationsområdena bildar vatten i hjärtsäcken men som försvinner så småningom.
Jag äter massor av mediciner 7-8 som skall tas på givna tider.
Nu kommer jag ta hand om mig själv utan att prata.. I nästa inlägg får ni ser hur diplomet ser ut.
Godnatt
iKalle.