Hur bli vegetarian?

Allt kött utom fisk, säl och val som eskimåerna äter mest av är rött och rått.
Det enda bevisade farliga med rått kött är trikiner.
Goflorp har ju rätt. När vi för 500-1000 år sedan åt för att hungern gjorde oss påminda om mat så käkade vi nog det mesta som gick att äta.
Jag har läst flera rapporter om ensidig kost på bara vegetabiliskt är inte heller bäst.

Den mat som finns till buds idag som är kontrollerad in i minsta detalj är den minst farliga faktorn i hela kedjan. För varm förvaring, skitigt, dåligt diskat gör fler sjuka än annat.

Åt min första bit oxfilé på åtta år på en nyårsfest häromdagen. Bara en tugga. Saknar fortfarande inget.

Dock växer mina barn upp som vegetarianer, får se hur det utvecklar sig. Blir givetvis deras egna val när de vill/kan göra valet, de är väldigt unga än, men hittills finns det ingewt hos dem som antyder något onormalt. Hävdar fortfarande för skeptiker att de får i sig bättre mat än en av deras kusiner som nästan uteslutande äter vitaminberikade snabbmakaroner och falukorv/köttbullar med ketchup.

(Och lugn, vi är inte veganer, mjölk och ägg äter vi massor av)

Goflorp, jag tror du lägger in mer i begreppet "naturligt" än vad jag tror att någon avsett.

Det är, som jag ser det, helt relevant att diskutera de förutsättningar som vår biologi utvecklats för. Oavsett vetenskap, ändrade livsförhållanden, tekniska framsteg osv. osv. så är vår genuppsättning och hela vår grundläggande biologi anpassad för en viss typ av förhållanden och detta avgör vad som är nyttigt för oss.

Gör tankeexperimentet att man skulle tvinga någon art som är ren köttätare att äta endast vegetarisk kost, eller en ren växtätare, att äta endast animaliskt. Förutom de praktiska svårigheterna skulle det snabbt leda till att de blev sjuka, och sannolikt skulle de dö ganska snabbt. De allra flesta av oss skulle också intuitivt anse att det vore vore moraliskt stötande, pga av att det strider mot de arternas natur.

Exakt samma typ av resonemang går att föra för människor också, även om gränserna är lite suddigare där, just pga av att vi KAN äta väldigt mycket, men det betyder ju inte att de sakerna är optimala.

För att återgå till grundfrågan Det finns idag massor med vegetariska kokböcker etc. Det jag personligen tyckte var svårast var att jag i början, första halvåret eller så, saknade den "krafigare" smaken som animaliska produkter har. Även om jag blev mätt av den vegetariska maten så blev jag inte tillfredsställd, eller psykiskt "mätt" på samma vis. Omvänt, när jag sedan efter flera år som vegetarian började äta kött sparsamt tyckte jag att det smakade FÖR mycket, att det liksom var något överdrivet fylligt i smaken. Svårt att förklara, men jag tror kanske att andra som varit vegetarianer kan känna igen sig.

Då har du inte provat att blanda allehanda rotfrukter samt en halv vitlök in i ungen en halvtimme cirka - det skulle jag fasen kunna äta ihjäl mig på.
Morätter i ugn med vitlökssmak... jösses amalia!

Jag är personligen övertygad över att man kan äta det mesta och må bra. Grundförutsättningen är att äta varierande, lite men ofta. Samt att röra på sig lite grann mer än till och från transportmedel.

Dock rekommenderar jag hemlagad mat med råvaror. Skippa halvfabrikat och snabbmat. Husmanskost har alltid funkat. Och bör återinföras mer i vardagen.

Helt enkelt intag kontra förbränning.

Tyvärr lever jag själv inte som jag förespråkar.

Håller med. Tyvärr på alla punkter

Reisan: Hear hear!

Varför dör man egentligen av en deciliter salt? Är det levern som pajar?

Osmos. Saltet torkar ut och dödar cellerna i din kropp. Tänk dig hur det är när du badar i medelhavet en dag - på eftermiddagen är din hud torr och kliar samt läpparna torra och spruckna. Saltet har helt enkelt torkat ut huden och dödat de yttersta cellerna. Tänk då på att det är väldigt lite salt och att huden dessutom har rätt bra skydd tack vare ett permanent lager av döda hudceller ytterst.

Och jo, man kan dö av för mycket vatten också. Mest känt för att ha hänt i USA i en "Hold your Wee for a Wii" tävling där man kunde vinna en Nintendo Wii. En tjej dog av vattenförgiftning. http://en.wikipedia.org/wiki/Water_intoxication

Edit: oops, här var man sen. Där får man för att inte läsa hela tråden

Lufra. Gör man det, en enda gång. Nja. Däremot är både för mycket salt och socker farligt i det långa loppet.

Å, jämarns.

Tror inte kroppen tar emot så mycket salt utan att du kräks upp det.

Det finns en annan nyans i den här debatten också.

Vi behöver olika mycket av olika näringsämnen under olika delar av livet.
Barn förbränner bra mycket av det mesta som det stoppar i sig, men som äldre har man en allt större förmåga att 'stoppa undan' det som kroppen egentligen inte behöver - det är allt lättare att få obalans på sikt. Alltså blir det allt viktigare att tänka på vad man äter ju äldre man blir; eller rättare sagt - konsekvenserna av vad man äter blir allt tydligare.

Själv har jag passerat 40-sträcket för några år sedan och kan tydligt märka skillnaden i vad kroppen tycker om och inte... Tyvärr grundlägger man många folkhälsosjukdomar redan under 20-årsåldern, men det tänker man inte på då

Naturlagen är lika enkel som brutal: what comes in, must come out!

Mats Olov. Låter mer troligt. Vi har ju fått kräkreflexer för att skydda oss i första hand.

Å andra sidan dör du av allt annat om du vill ta livet av dig. Bensin, råttgift.
Om man häller i sig en deciliter liter salt då då är man inte riktig.
Jag har även hört att om man dricker överdrivet mycket vatten så dör du då också och dör det gör vi också så småningom.

Jag har aldrig gillat kött, Ända sen jag var liten petade jag bort köttet till sidan av tallriken. Har vart veg nästan hela mitt liv. Det har inte med att jag tycker synd om djuren elr så... Blir bara äcklad av det..

Så lustigt. Här var det liksom tvärtom då det var merparten av grönsakerna som hamnade på sidan av tallriken

Sen bör även jag ta och börja tänka över kostvanorna snart, men man får ta det i små bitar.

Det är i princip samma mekanism för salt- och vattenförgiftning. Väldigt många cellulära funktioner är beroende av att salthalten både i och utanför hålls på konstant nivåer (homeostas). Även förhållandet mellan olika salter är viktigt, t.ex. Na och K, och för mycket salt (NaCl) kan rubba den balansen.

När det gäller salter är det främst njurarna (inte levern), men även svettkörtlarna och utandningen, som reglerar halterna i blodet. Om du får i dig salt av en högre koncentration (t.ex. saltvatten) än vad njurarna förmår att utsöndra kommer salt att ackumuleras i blodet, vilket alltså är farligt. Om du omvänt dricker en massa vatten med låg salthalt försöker kroppen att göra sig av med vatten men behålla salter. Men njurarna fixar inte att avjonisera vattnet till 100% vilket innebär saltförluster och att blodet späds ut med avseende på salter.