Jag känner mig som en idiotmagnet

Å andra sidan är ju alla som håller på med kreativt arbete mot betalning idiotmagneter. Kruxet är om det är stygga idioter istället för snälla idioter.

Om man är sjuk eller inte är icke relevant i bizniz. Sådant ska inte ens ev. kund behöva höra/veta. Det kan skada ens varumärke/anseende att förklara något över huvud taget med att man varit sjuk. Det existerar inte. Man ska hellre säga att man inte haft/har tid - man är bunden av annat. Om man nu över huvud taget ska snacka om sådant. Jag är tveksam. Man har en deadline - spricker den så spricker den. Har aldrig varit med om att man förväntas motivera/förklara detta. Det bara ÄR...liksom...

Kan inte säga att dom klienter jag har och får förfrågningar från är idioter. Däremot ovana med att handla grafiska tjänster.

Till och med stora företag verkar ha lite koll. Men hey, dom betalar, och det är ju det viktigaste. Dom får vad dom vill ha, dåligt eller bra.

Försöker också underlätta genom färdiga mallar om kunden känner sig osäker, vilket har underlättat enormt.

Men jag förstår TS frustration, kände så rätt så ofta när jag jobbade på Macoteket, då kunder ville att man skulle komma hem till dom, installera, felsöka och undervisa dom i "mac". Givetvis helt gratis för dom var ju "storkunder" då dom hade handlat för 6000 kr.

How a Web Design Goes Straight to Hell - The Oatmeal

Ytterligare ett praktexempel på hur man har det..

Haha great... speciellt när karriärbyte kommer på tals...

Den här tråden dryper av lyxproblem. Hur många inom era branscher känner sig som magneter övht? Ungefär som en högstadielärare som klagar på att eleverna inte sitter som ljus under lektionerna och bockar och tar i hand efter varje skoldag.

Jag.

jag känner mig mer som ett plåster än en magnet

Haha, skön kommentar!

Nej, jag förstår att du inte förstår.

Ok nu ska vi väl inte vara elaka här!

Men det är ju så jag ringer mina "kunder" flera gånger varje vecka, och dom ringer bara mig när det är problem

(Inte riktigt men det känns så oftast)

VIsst, hur ofta ringer du din säljare på Telia/Tele2/Telenor/3 eller vem du nu har som mobilleverantör då?

Jag brukar ringa mina kunder också minst en gång i månaden bara för att kolla läget. Det kallas kundvård och få, få, få säljare kan stava till det.

För det första så har jag ingen säljare på min teleoperatör, men jag förstår vad du försöker säga. Jag ringer mina viktiga leverantörer ca 1 gång per vecka (ett 10 tal)

Jag ringer mina kunder mycket ofta, för att se vad som är på gång.

Ringa? Realtidskommunikation är så...ute...så 1900-tal :-D. Används bara i nödfall. Mail och SMS gäller. Då uppstår dessutom få missuppfattningar - allt är tydligare och allt blir dokumenterat av automatik.
Skall det nödvändigtvis pratas så föredrar jag IRL, men det är ju oftast inte möjligt. Att prata i telefon är för mig för det mesta totalt bortkastat.
När mina kunder förstått att jag inte kan nås på telefon hursomhelst - och att jag kommunicerar via Mail och SMS - så har dom ofta utryckt en uppskattning efter ett tag. Dom har upptäckt fördelarna - och den avstressande effekten. Dom som har svårt att uttrycka sig i text får dessutom ett gyllene tillfälle att öva upp denna viktiga kunskap.

Ja, det kan ju gå på två sätt om man försöker uppfostra sina kunder.
Antingen helt rätt eller helt åt helvete.

De gånger jag har varit i sitsen att ha varit säljare har jag kontaktat mina kunder på de intervall DE önskat, på det sätt som de tycker är bäst.

Alltså ringde jag till gamle Alf en gång var fjortonde dag, SMS:ade nån Fredrik en gång i veckan och ringde till Gösta varje dag - för det var så de ville ha det.

Att dokumentera detta var ju MITT problem, jag fick väl anteckna vad jag sagt, spara mailen och SMS kände jag passade dåligt in i det jag sysslade med (2002).

Nu försöker jag ju inte uppfostra någon - jag kan knappt uppfostra min egen dotter. Mitt sätt är ju inte konstigare än att man vill prata i telefon - det är ett annat sätt - punkt. Hittils har aldrig någon kund reagerat negativt - dom verkar bara lättade över att slippa vara tillgängliga i realtid som telefonbabblande innebär. Skulle en ev. kund såga mig på den grunden så är det ju ändå ingen seriös kund som inte vill ha en. Dom hittar säkert någon annan att prata i telefon med - om det tränger på liksom. Telefonkulturen är ju en ny företeelse - bara 50-100 år (beroende på branch och geografi). Det är inget naturtillstånd. Att kommunicera med skrift är dock mycket, mycket gammalt - många tusen år - oavsett hur skriften levereras.
För mig är telefonbabbel kontraproduktivt och det sociala elementet tillför inte produktionen ett skit. Det bara sinkar.
Jag har träffat två andra som kör samma race (en fotograf och en arkitekt) - jag tror det börjar bli vanligare och vanligare. Att förvänta sig att man ska vara tillgänglig på en telefon för pratande i ealtid är en gammal kvarleva - det dör ut snart. Precis som teve-tablåer (folk vill se grejer när dom själva väljer). Det moderna samhället håller på att rigga upp ett nytt sätt att konsumera kultur och att kommunicera - eller nygammalt ska man nog säga. Som det var när vi skrev brev och läste böcker.
Telefonbabbelkulturen och teve-tablåvärlden är slaveri under tekniken. Det är utdöende. Förhoppningsvis är vi snart helt befriade från detta slaveri.

Alla har vi våra sätt. Jag pratar med mina kunder på telefon då jag får ut mer av ett telefonsamtal än jag får av ett mail. Ett mail berättar ALDRIG om vad kunderna har på G.

Missnöje uppstår ju då kundens förväntningar inte motsvarar den verklighet kunden upplever.

Så då finns det ju logiskt sätt tre sätt att möta det på:

1) Justera kundens förväntningar
2) Förändra verkligheten
3) Förändra kundens upplevelse av verkligheten.

Just nu håller jag på med ett projekt som innebär att jag via XML, XSL och script helautomatiserar en katalogproduktion, komplett med innehållsförteckning och index (sakregister) Det är cirka 150 sidor som från ax till limpa tar cirka 15 minuter. Det är förstås något så inihelvete mycket snabbare än de cirka 3 veckors heltidsarbete det tog för kunden att göra det manuellt.

Men, det är också vad de förväntat sig (även om folk aldrig fattar att det man påstår faktiskt är sant, förrän de ser det hända)

Vad de däremot inte förväntat sig är att när InDesign jobbar så ser de inte att något händer på skärmen (eftersom jag av prestandaskäl kör i fönsterlöst läge)

Alltså UPPLEVS det som att det går relativt långsamt.

Lösningen –.jag lade till en progress bar (eller förloppsindikator som det heter på svenska ) vilket de fakto gör att det tar något längre tid (det är ju exekveringstid även för den koden) men däremot så UPPLEVS det som snabbare, eftersom det är en stapel som rör sig på skärmen.

Ibland är det så lite som krävs.

Det där är en konst, att hjälpa kunden att bli medveten om vilket värde man skapar för dem.

Imorgon skall jag hålla en utbildningsdag om det för ett konsultföretag.

Jag skall använda den där "progress bar" som ett anekdotiskt exempel, för det var ett utmärkt sätt att göra kunden medveten om att det sker "progress", som ju betyder "framgång" i en översättning.

/M

Översättningen är väl snarare "framsteg"

Blir kontaktad ang fotografering, TVÅ familjer, enskilda bilder på alla, två familjebilder, allt gärna i utomhusmiljö, lite vintrigt i slottskogen. En hund ingår också.. Kort varsel - nu i helgen....

Ger pris, säger att det finns taxa för en familj, två brukar bli dubbel tid så jag säger att det landar på 2xfamilj - hunden får vara med "på köpet" och det är kort varsel. Noteras kan att man är inte dyr... i reda pengar pratar vi inte mkt.

Nämner ju att det ingår ett femtiotal (klara) bilder i en sån här Photoshoot, per familj i det här fallet.
tiden "i fält" kommer bli minst 1,5 timmar - viktigt med dagsljuset, föreslår mitt på dagen.
(Mulen mörk December när det här skrivs)
Att bilderna hamnar på en evaluerings-sajt, där de kan se bilderna, välja ut vilka som skall jobbas vidare med i LR/PS av kanske 200 per familj.

Sedan får respektive familj då (enklast dela in så) kanske ett femtiotal snygga, tillfixade bilder på en CD i såväl TIFF som jpg-format (JPG i stora och mellanstora)

Kund återkommer, vill enbart ha EN ENDA bild på båda familjerna.
Säger att ja, en gruppbild då kan jag ju räkna det som en familjebild varefter jag ger priset för en familj igen.

man skall åka ett par mil, ställa upp kameran, säga SMAJL, ta EN exponering, åka hem med den, redigera den i LR/PS intil perfektion. Skicka dem den på en CD-skiva i tre olika bildfiler via posten - och "budet" från kunden var ungefär vad två pizzor kostar.

Så, känn dig inte ensam som "idiotmagnet"

Här har vi en kund som inte har förståelse för - trots förklaring att;

a) Erfarenhet finns, tid kostar, som kund slipper du detta, dyk upp - bli fotad- gå hem...
b) utrustning finns, ca 20-25 000 :- i utrustning, kunden kan komma med ett gratis leende.
c) Tiden, totalt kanske 6-8 timmar, invägt allt jobb i PS/LR, exporter, bränningar, uploads etc.

Jag skulle sagt såhär, efter första meningen:

- Du förstår väl att jag är PROFFSFOTOGRAF och jobbar oftast åt FÖRETAG - och som du förstår kära kund så kostar det ju pengar.

I det läget kan ju kunden säga "jojo självklart" eller "huga! ja då ringer jag någon annan".

Det är lättare att sälja in ett pris om kunden MEDVETET varit införstådd med att det kostar pengar (även om detta egentligen inte varit det, men det ERKÄNNER man ju inte)

Kunden var i högsta grad medveten om att pris var inblandad, t o m i vilket härad det torde hamna då jag tidigare fotograferat en släkting till kunden - det var troligen därför kunden ringde.

Konstigt också att släktingen "gick som på räls", inga problem, pris, betalning, leverans, allt sköttes mkt smidigt. De var imponerade över mängden, kvalitén, att man kunde välja så smidigt etc...
Sådant är ju så skönt att höra så örena krullar sig.