Frågan är hur trenden går vad gäller dataspel. Det absolut största spelet nu (som inte finns till macen) är Grand Theft Auto III. Att skjuta på asteroider har utvecklats till att skjuta på människor i FPS-spelen, till att råna gamla tanter, våldta horor och skjuta poliser. Varför har ett spel som Grand Theft Auto III blivit en av de absolut största spelen? Varför är det coolaste med de nya antiterroristspelen att när man skjuter någon i huvudet första gången ser man bara ett litet kulhål, och skjuter man en gång till sprutar hjärnsubstansen ut bakom personen? Helt enkelt därför att vi är enkla varelser som tilltalas av våld och det är enkelt för fantasilösa speltillverkare att göra. Man får se det som ett betyg på mänskligheten, och det blir inte bra tyvärr. (Någon som förresten kommer ihåg det gamla macspelet Bloodbath
Sen över till frågan om dataspel påverkar. Ni som säger att det inte påverkar våldsbenägenheten har tyvärr helt fel. Jag var för ett par veckor sedan och sköt på Livgardets nya, och förbaskat tuffa, simfireanläggning. Man har AK-5 eller Glock med laser som markerar var man träffar och trycklyft som simulerar rekyl. Sedan spelas scenarier upp från bildkanon, allt från enkla måltavlor till filmer. Man såg träffbilderna och kunde analysera vem som skjöt var och hur snabbt vilket hade stor betydelse i exempelvis en film som visade en visitation där den visiterade plötsligt slet fram ett vapen och angrep den visiterande, dvs hinner gärningsmannen skjutas innan den visiterande blir knivhuggen och träffas kollegan i röran...
Veckan innan hade militärpoliserna som ska ner till Kosovo med nästa bataljon varit där, och det hade blivit riktigt hätskt stämning när några antingen varit för långsamma eller träffat kollegorna i filmerna. För dem betyder ju det att de inte kan lita på den som skjuter för långsamt, eller ännu värre, riskerar att träffas av en dålig kollega. Men för oss där detta inte var för nära verkligheten var det verkligen skitkul...
I vilket fall, instruktören berättade att man vid undersökningar från slagfält från amerikanska inbördeskriget hittat många vapen som laddats med massor med kulor, dvs väldigt många kunde inte förmå sig att skjuta en människa, trots att han stormade fram med bajonetten i högsta hugg. Istället laddade de bara om och om. Det här gjorde att man tog fram måltavlorna som ser ut som människor. Det gjorde att liknande "problem" minskade avsevärt under världskrigen. Vid vietnamkriget började man avtrubba soldaterna med grova våldsfilmer vilket gjorde att spärren att börja döda fienden sänktes ytterligare. Inför Kuwaitkriget användes denna sorts spel i stor utsträckning och ribban för att skjuta en människa nådde ett nytt bottenrekord. Det faktum att man i dataspel eller på en skjutbana siktat på människor gör att motståndet för att faktiskt trycka av vapnet KRAFTIGT reduceras, ju mer realistiskt spel, desto större reduktion. Däremot finns inte ett lika tydligt samband mellan dataspel och att försätta sig i en situation där man faktiskt har en pistol. Men har man ett vapen och hamnar i en situation där den kan komma att användas, så sänker dataspel tveklöst den spärr vi har för att använda vapnet på vår medmänniska.
