Vet inte vad den här tråden syftar till, men kanske den avser att ge lite allmän upplysning om paragrafen? Jag läste lite juridik en gång i tiden och kanske kan bidra med lite matnyttigt:
Bl.a. anglosaxisk lag, och tidigare också i svensk (till viss grad), så är ordalydelser otroligt viktiga. En enda formulering i ett kontrakt som omfattar flera hundra sidor kan avgöra eventuella rättstvister. Det är sånt vi ser bl.a. i amerikanska filmer. En bra beskrivning är historien om kejsaren som skrev fel när han skulle benåda en dödsdömd fånge. Han skulle skriva "benådas, inte avrättas" på ordern men satte kommatecknet på fel ställe så att det blev "benådas inte, avrättas". Tough shit....
I lagens förarbeten menar lagstiftaren bl.a. att sånt tjafs inte gagnar samhället i stort. Tvärtom, det kostar samhället för mycket. Avtal skall inte slutas för att berika den ena parten på den andres bekostnad, utan för att 1 + 1 skall bli mer än 2, om ni förstår vad jag menar. Dessutom gynnas t.ex. bolag som har råd att hålla sig med dussintals sluga (och dyra) advokater. Därför ville man ge domstolar möjligheten att i efterhand bedöma om ett avtal varit "oskäligt" på något sätt genom att försöka hitta dess egentliga mening istället för att peta i formuleringar (eller kommateringar...).
Därmed menade man givetvis inte att ta ifrån folk möjligheten att vara smarta, pålästa och göra BRA affärer. Man var istället i första hand ute efter att ge en "underlägsen" avtalspart möjligheten att i efterhand komma ur ett avtal, eller att ändra delar av det.
Borgarna och kapitalet hade stora invändningar mot lagförslaget, men i stort sett har det nu visat sig att den fungerat fantastiskt bra. Förutom att den haft en direkt verkan och hjälp t.ex. småföretag i tvister mot storbolag så har den även tvingat fram en slags "självsanering" genom att fungera preventivt. Storbolagen (med dom sluga advokaterna) blev nämligen angelägna om att INTE i efterhand råka ut för en stämning baserad på 36:an. Därför började man se till att avtal verkligen blev schyssta och att motparten inte blev blåst.
En trevlig knorr: Jag har bott utomlands många år och två utav mina bästa polare var (är) advokater. Den ena är amerikan, den andre engelsman. Båda är ju vana den "strikta" avtalstolkning som praktiseras i deras respektive länder och tycker den är vidrig - och kan inte nog lovorda den svenska modellen som dom båda anser är fullkomligt överlägsen och självklar.
Det här blev långt. Sorry...
Danne
