Film vs Digitalt

håller med, lägg därför på lite korn, oskärpa, lite skit och smuts så det absoluta skärpeplanet inte framträder lika tydligt, avsluta med att betrakta utskrivna bilderna med ett glas vin i handen och ha gärna hästsvans.

Hm, du måste ha roligt när du går och kollar på fotoutställningar som
har en mer konstnärlig än fototeknisk/dokumentations inriktning...

ja- det är ofta jag undrar vad är det jag tittar på.

Det hela beror ju ganska mycket på vad man har för avsikt med fotot.

Jag har gjort mycket teknisk dokumentation och då är digital fotografi
en av de bästa saker som hänt (tillsammans med ordbehandlaren).
Sekunder efter att man tagit bilden kan man jobba på fotot för att
anpassa det för att visa den information man vill återge.

Sedan har jag fotat en del speedway, och då är det lite andra kriterier
som gäller, men likväl är det digitala att föredra. Direkt feedback för
att justera för att få rätt effekt.

Men sedan finns det helt andra inriktningar då det är känslan av fotot
mer än bilden eller informationen i sej som är viktig, och om man kollar
i antalet foto tidningar som skriver artiklar om hur man gör just det,
man ändrar en digital bild för att få den att likna en kemisk och då
kan ju den kemiska/analoga tekniken inte vara helt förkastlig.

"Bäst" är ganska subjektivt.

Är någonting snyggt så är det snyggt - oavsett hur många gånger vi ändrar insamlings- och bearbetningsformaten. Mycket blev rätt redan från början - och det kan vara hundratals år sedan. Digitalisering har inte drivits fram av estetiska värden - det handlar om rationalitet, effektivitet, storlek och kostnad - och för att man KAN göra det digitalt :-D.
Därför kämpar man sig blå för att få en digital fiol att låta som en riktig fiol. Avbildningen av verkligheten med kemisk film verkar ha träffat mitt i prick - våra sinnen och hjärnor gillar det. Framtidens människor som bara är uppfödda på digital bild/film saknar nog inte den optisk-kemiska avbildningen, men den dagen är nog den digitala bilden så komplex att hjärnan inte längre kan se/känna någon skillnad.
Känsligheten för dessa sublima värden är också individuell, men man ska komma ihåg att utvecklingen alltid styrs av dom känsligaste. Skulle dom okänsliga styra utvecklingen så skulle den så still :-D. Detta behöver ju inte alls vara av ondo dock. Utveckling som sådan har inget egenvärde - den driver t.ex. fram en överkonsumtion som håller på att knäcka planeten...men teknisk utveckling är ju så förb. kul :-D.
Just när det gäller digitalisering av filmindustrin så finns dock en positiv miljödimension. Tror jag.

Tack.... många bra ord där..

Mycket bra inlägg! Håller med, subjektiviteten spelar stor roll.

Angående digital estetik:

Det värsta som finns måste väl ändå vara HDR-fotografi. Åtminstone så som det tillämpas i många fall. Ser ut som datorrenderingar, eller hötorgskonst i bästa fall.

Det finns användningsområden vid svåra ljusförhållanden och arkitekturfotografi, men landskapsbilder t ex ser för bedrövliga ut i HDR.

Anledningen till att jag ställde frågan var dels att få svar från folk som försöker få digitalt att likna film, eftersom jag inte gör det själv. Jag är nog mer konservatistisk när det gäller sånt. Personligen låter jag gärna analogt vara analogt och digitalt digitalt. Men å andra sidan älskar jag att stå i ett labb och dona.

Why We Love Film