Allt du behöver veta om USB‑C

Med kombinationen USB-C och Thunderbolt 3 blir det möjligt att kedjekoppla flera olika enheter till en enda port, en lösning som populärt kallas daisy-chaining. Det var möjligt att ansluta flera sammanlänkade bildskärmar till en port redan med Thunderbolt 2, men andra typer av enheter krävde fortfarande sina dedikerade portar.

En rad olika typer av enheter kan kedjekopplas via Thunderbolt 3-utrustade portar, exempelvis kan flera skärmar länkas, eller så kan olika typer av produkter bilda en kedja.

Eftersom Thunderbolt 3 hanterar flera olika protokoll är det också möjligt att kedjekoppla olika typer av enheter med varandra, och denna kedja kan sedan anslutas till en enda Thunderbolt 3-port. Det innebär till exempel att lagringsenheter och minneskortsläsare kan anslutas till USB-portarna på en bildskärm som sedan ansluts till ytterligare en skärm som i sin tur ansluts till datorn via Thunderbolt 3/USB-C-porten.

Det betyder att du kan använda samma slags kabel till alla prylar som använder sig av USB-C och Thunderbolt 3, vilket är väldigt smidigt. Så länge du alltså ser till att köpa USB-C-kablar med stöd för Thunderbolt 3. Det är när du blandar in prylar som inte använder USB-C som situationen blir något mindre smidig.

Den olyckliga baksidan med ett komplett skifte till en ny typ av port, som är fallet med USB-C, är att äldre tillbehör inte stöds som standard. Äldre datorer hade flera olika slags portar, men allt oftare har nya datorer enbart USB-C. Det betyder att du inte kan ansluta externa lagringsenheter, möss, skärmar, minneskort och andra typer av tillbehör som använder äldre kontakter. För att kunna använda dessa behövs adaptrar, och använder du en rad olika tillbehör sedan tidigare kommer du behöva en rad olika adaptrar.

Om du vill ansluta till exempel en gammal mus eller äldre USB-hårddisk till en dator med USB-C är det inte särskilt krångligt. Det är bara att köpa en USB Type-A till USB-C-adapter och koppla in. Om du däremot vill börja ansluta äldre bildskärmar kan det snabbt bli komplicerat.

Passiva och aktiva adaptrar

Det finns en rad olika standarder för bildsignaler. Vi har redan nämnt Displayport och HDMI, och längre tillbaka i tiden finns exempelvis VGA och DVI. När du ska överföra bildsignal från en källa till en annan, exempelvis från en dator till en bildskärm, är det viktigt att skilja på passiva och aktiva adaptrar.

En passiv adapter är som regel billigare, och då sker omvandlingen av signalen i själva källan (alltså datorn, eller mobilen). En aktiv adapter har egna kretsar inbyggda som sköter konverteringen – dessa är dyrare och mer avancerade. Om du behöver en passiv eller en aktiv adapter beror helt enkelt på vilken slags enhet du vill skicka bilden från, och till vilken typ av skärm du vill skicka bilden till.

Dual-Mode Displayport

Standarden som är nyckeln i alltihop är Displayport, som vi nämnde tidigare i artikeln. Displayport utvecklades för att ersätta äldre protokoll som VGA och DVI, och dessutom för att vara bakåtkompatibel med exempelvis HDMI som är vanligast på tv-apparater.

Det finns olika versioner av Displayport, men vi ska inte krångla till det i onödan. Det räcker att repetera att Displayport-protokollet finns med både i Thunderbolt 3, och valfritt i USB-C. Det finns alltså USB-C-kablar som har stöd för Displayport, och de som inte har det. Av de som har det stöder vissa Thunderbolt 3 och andra inte.

Vad som avgör om det behövs en aktiv eller passiv adapter är en standard som kallas Dual-Mode Displayport (DP++). I teorin är Dual-Mode Displayport inte obligatoriskt, men i praktiken har nästan alla Displayport-kablar stöd för Dual-Mode, och därmed också alla USB-C-kablar som har stöd för Displayport.

Detta betyder att om du ska använda USB-C för att koppla från en enhet med Displayport till exempelvis en bildskärm eller tv med HDMI eller DVI så går det bra med en passiv adapter. Dessa skärmar går dock inte att kedjekoppla med varandra så som moderna Displayport-skärmar kan.

Om du däremot ska konvertera bildsignalen till en analog standard som VGA är en aktiv adapter ett måste. Precis som med övriga portar som inte stöder Displayport kan skärmar anslutna via VGA-port och med aktiva adaptrar inte kedjekopplas ihop med andra skärmar.

Produktexempel: Ipad Pro

Den senaste versionen av Ipad Pro har övergått från Lightning till USB-C. Det är också en bra produkt för att illustrera att det här med anslutningar och kompatibilitet är krångligt, även när det gäller produkter från stora och välkända tillverkare som Apple.

Ipad Pro har stöd för USB-C, men inte stöd för Thunderbolt 3. Det går att ansluta plattan till en 5K-bildskärm med USB-C-anslutning som använder Displayport som bildsignal. Tyvärr – och något förvånande – kan du inte göra detta med den USB-C-kabel som medföljer i kartongen tillsammans med Ipad Pro.

Detta beror på att den kabeln inte har stöd för Displayport. Den enklaste lösningen för att ansluta en 5K-skärm till Ipad Pro är därför att köpa en annan USB-C-kabel från Apple, en som har stöd för Thunderbolt 3 och används för att ansluta Macbook Pro till en 5K-skärm. Detta alltså trots att Ipad Pro inte har stöd för Thunderbolt 3, men det är det enklaste sättet att få tag på en kabel som säkert har stöd för Displayport.