Andreas testar Huawei P10

Huawei P10 levereras med Android 7.0 #Nougat i grunden och ovanpå detta har Huaweis egna användarmiljö EMUI 5.1 applicerats. Denna användarmiljö har tidigare kritiserats för att den använder samma hemskärms-princip som IOS där alla appar listas på hemskärmar snarare än i en app-meny som Android-system i regel nyttjar. Med EMUI 5.1 visar Huawei att företaget lyssnar på kritiken och låter användaren själv konfigurera hur denne vill navigera systemets mjukvara. Standardkonfigurationen är fortfarande att appar och deras eventuella mappar listas tillsammans med widgets på hemskärmar, men i inställningsmenyn kan du ändra så att en mjukvarugenväg visas på hemskärmen. Klickar du på denna får du fram en klassisk applista som kan sorteras via en sökruta.

EMUI är överlag en tungt anpassad användarmiljö vars design säkerligen inte kommer falla alla i smaken. Som tur väl är har den stöd för teman som anpassar utseendet, något jag använt till att låta användarmiljön efterlikna IOS under merparten av testperioden. Denna anpassningsbarhet sträcker sig även till hemknappen, en fysisk hemknapp längst ner på telefonen vars användning skiljer sig en hel del från hur den används hos konkurrensen. Som standard är det en kapacitiv hemknapp som även hyser fingeravtrycksläsaren, till skillnad från tidigare där fingeravtrycksläsaren befann sig på telefonens baksida. Hemknappen här använder en vibrerande återkoppling som likt Apples Force Touch-hemknapp på Iphone 7-generationen som ger dig känslan av en fysiskt nedtryckt knapp.

Ett tryck på denna knapp tar dig dock inte till hemskärmen utan tar dig ett steg bakåt i navigeringen. Håller du den däremot nedtryckt i någon sekund tas du till hemskärmen. För att öppna menyn för öppna applikationer sveper du åt höger på hemknappen. Detta system känns ovant till en början, men efter bara några timmars användning blev det standardformalia och som jag råkade försöka mig på med andra telefonmodeller. Om du verkligen inte gillar detta har du även möjlighet att aktivera virtuella mjukvaruknappar på skärmen. Att låta användaren bestämma hur denne vill använda telefonen i så stor utsträckning är en riktigt bra utveckling av EMUI som Huawei ska ha en eloge för.

Pålitlig och uthållig

En trevlig aspekt med Huawei P10 är att den är utrustad med ett ganska rymligt batteri på hela 3 200 milliamperetimmar, trots att det är en ganska smal och lätt telefon. Under vanliga veckodagar där jag använder telefonen mer sparsamt har jag kunnat ha telefonen igång med datauppkopplingen aktiv under en hel arbetsdag och ändå ha över 60 procent batteriladdning kvar till kvällen. Om jag inte laddar telefonen när kvällen anländer kan den oftast vara igång några timmar in på nästa arbetsdag innan den behöver laddas. Kirin 960-kretsen verkar även vara ganska effektiv i viloläge då telefonen kan ligga över natten med 16 procent laddning inför, och den sjunker inte lägre än till 11 procent morgonen därefter.

För dig som twittrar, instagrammar och ägnar dig åt andra typer av sysslor som håller skärmen aktiv flera timmar i sträck kommer batteritiden så klart variera, men jämfört med konkurrensen står sig Huawei P10 bra på denna punkt. Jämfört med nyligen testade konkurrenten Oneplus 3T når P10 förvisso något sämre batteritid och är inte riktigt lika rapp när det gäller precision och följsamhet med GPS-funktionen, men å andra sidan är den snabb och följsam nog för att detta inte ska vara ett problem i praktiken. Sett till ren prestanda står sig Kirin 960 bra mot den rådande konkurrensen.

I Geekbench 4 får den 1931 poäng i enkelkärniga testet och 5936 poäng i det flerkärniga, något bättre vad Exynos-kretsen i Samsung Galaxy S7 Edge levererar med 1920 respektive 4676 poäng. Grafikkretsen är dock något sämre med 1656 poäng i 3dmark Slingshot Extreme, där Galaxy S7 Edge når 1925 poäng. Lustigt nog nådde Huawei P10 konsekvent betydligt långsammare wifi-uppkopplingar än Samsung-konkurrenten. När vi gjorde tester i Bredbandskollen på samma nätverk vid samma tidpunkt nådde P10 inte hälften av nedladdningshastigheten som Galaxy S7 Edge mäktade med, och med dubbelt så lång latenstid dessutom. Under vardagligt bruk är detta dock inte något som påverkar användarupplevelsen i någon större utsträckning.

Bra men inte bäst

Huawei P10 är en svår telefon att bedöma. Den är på nästan alla sätt en riktigt bra telefon, med få riktigt stora brister. Den är snyggt designad och välbyggd, erbjuder bra batteritid som dessutom kan snabbladdas effektivt och prestandan är överlag riktigt bra. Den uppdaterade mjukvarumiljön faller förvisso fortfarande inte riktigt mig i smaken, men nu kan den anpassas i en sådan utsträckning att den inte behöver bli ett argument mot telefonen, vilket kunnat vara fallet tidigare. Huawei P10 är dock inte en billig telefon, och tillsammans med storasyskonet P10 Plus får du betala nästan lika mycket som konkurrenterna från Apple och Samsung kostar. I slutändan delar vi ändå ut en rekommendation då Huawei P10 är en väldigt bra telefon, men det är en rekommendation med en rätt stor brasklapp.

Kameran är helt enkelt för svajig, där den i vissa situationer fångar fantastiskt bra bilder fångar den uselt sammansatta bilder i andra. Vid flertalet tillfällen önskade jag att jag hade senaste modellen Iphone eller Samsung Galaxy med mig eftersom jag vet att jag får så bra bilder som bara möjligt med dessa telefoner i fickan. Att jag önskar att jag hade en annan produkt i mina händer är ett tydligt tecken på att detta inte är produkten jag vill använda till vardags, och om kameran är av högsta prioritet för dig är Huawei P10 inte telefonen för dig. Det är synd, för med en mer imponerande kamera hade jag utan förbehåll kunnat rekommendera telefonen till alla telefonentusiaster.