Vad ska du göra när du blir stor?

Tråden skapades och har fått 27 svar. Det senaste inlägget skrevs .
1

Det hade varit kul att höra vad era planer är "när ni blir stora"?

Jag är snart 32 och det känns inte som att jag hittat helt rätt ännu, men jag har rätt kul under sökandet!

  • Medlem
  • Malmö
  • 2005-04-10 17:45

Inte en aning! Jag gör så gott jag kan där jag är och tar de chanser som dyker upp. Men någon plan har jag inte...

Jag har faktiskt inte en aning för tillfället. Men oavsett vad jag än blir när jag blir stor, är det bättre än det jag är just nu, det kan jag som en 25-årig arbetslös säga

Kul fråga. Jag är snart 44 så de flesta skulle nog anse att man är "stor" då. Det bor dock ett stort barn i mig!

Jag skulle vilja syssla med projektsamordning i en sammansvetsad grupp - bygga fabriker etc. Detta är precis vad jag jobbar med i dag men i en superslimmad organisation som är långt ifrån sammansvetsad.

Nja, drömmen är nog att jobba som expertresurs på halvtid och bara gå och påta i jorden eller snickra övrig tid. Tillvaron är för stressad för att det ska vara nyttigt. Känns som jag kommer att göra något radikalt inom ett par år.

  • Medlem
  • 2005-04-10 18:46

Jag är 33 år och (redan) stor. Jag har gjort min resa, tog chanserna som dök upp, gifte mig när jag var 20, skilde mig vid 27. Jag har bytt bransch från möbelhandel (frilansande dekorhantverkare på Ikea world wide) till mediebranchen (dagspressredigerande journalist) och känner att jag äntligen gör det jag vill göra resten av mitt yrkesverksamma liv. Inte så mycket att jag vill redigera, men jag vill jobba på en redaktion.

Jag förstår vad du är ute efter Björnström, men jag blir lite trött på alla som inte känner sig redo för det ena eller det andra, och de är över 30 bast. Jag tror att om man inte är redo att tex skaffa barn då blir man det aldrig. Folk lever i dag som om de var 20 när de är 40. Det blir löjligt. Vad är det för fel på att växa upp, att få andra vanor, att mogna?

Är 24, väntar mitt första barn och går en högst specialiserad utbildning till byggnadskonstruktör, så det känns som min framtid är utstakad. Men det är inget jag gräms över, tvärtom! Ser fram emot att börja jobba, bli farsa osv. Ska bli underbart, och det känns helt rätt.

Ursprungligen av Leftrustle:

Är 24, väntar mitt första barn...

Va fan! Grattis!

Jag har hattat omkring i tryckbranschen sedan 97 och nu är jag skyltmakare. Drömmen är att driva ett kombinerat café/vandrarhem nånstans på västkusten... Skulle vara en jäkligt bra caféinnehavare...

  • Oregistrerad
  • 2005-04-10 19:13

Är oxå fyrtio något och får väl se när den dagen kommer…
Tills dess så rullar det på ganska angenämt, så det är ingen bråska med att bli stor.

En gammal klyscha som passar väldigt bra in på livet:
…det är inte målet utan resan…

24 och färdig lärare, jag älskar verkligen mitt jobb. Men jag kan inte säga att jag kommer att göra detta resten av livet.

  • Medlem
  • Stockholm
  • 2005-04-10 19:59
Ursprungligen av Kellogs:

24 och färdig lärare, jag älskar verkligen mitt jobb. Men jag kan inte säga att jag kommer att göra detta resten av livet.

Jag är just nu föräldraledig, men jobbar annars som lärare. Läraryrket har många positiva sidor, och jag tycker mig passa som lärare. Dock kan jag vara rädd för att bli gammal som lärare. Löneutvecklingen är ju inte särskilt god, så man lär ju inte få råd att gå tidig, och jag har sett många äldre kollegor, som är trötta.

Trivs nu, men känner mig litet rädd för framtiden.

Vänligen, Ylan

  • Medlem
  • 2005-04-10 20:07

Har nyligen fyllt trettio och ständigt fått frågan: "hur går det med trettioårskrisen då"?
Måste säga att jag inte haft ett skvatt kris. Snarare är det skönt att få lite mer dignitet i åren! *S*
Jag är precis färdigutbildad gymnasielärare, har tre barn. Har hunnit haft ett längre förhållande med "fel" man och därigenom lärt mig massor! Hittat kärleken med stort K och gift mig.
Hur många har hunnit med det?

Känner mig nöjd och glad, ser fram emot att jobba heltid med världens bästa yrke: gymnasielärare. (Mammaledig just nu).

Kan ju tilläggas att jag bestämde mig när jag gick i femman att jag skulle bli lärare. Innan drömmen blev sann hann jag jobba inom restaurangbranchen ett par år. och så vara hemma med barnen förstås.

Men nu är jag stor! Trettio år och lärare! *S*

  • Medlem
  • 2005-04-10 19:56

Det handlar väl inte så mycket om att hitta sin grej att pyssla med i resten av livet, utan om att bli vuxen ändå? Eller missförstod jag frågan? "Vad ska vi göra när vi blir stora?" Kopplingen mellan att bli stor och att veta vad man ska göra är inte glasklar.
Titta på en sån fåne som Kristian Huselius, kommer han nånsin att bli stor? Han är över 30 bast och har familj. Men vad hittar han på när han får chansen? Gruppsex med två hockeypolare och en tjej som är helt borta. Moget? Ansvarsfullt? Men han tjänar tillräckligt med flis för att slippa bli stor.

Ursprungligen av Björnström:

Det hade varit kul att höra vad era planer är "när ni blir stora"?

Jag är snart 32 och det känns inte som att jag hittat helt rätt ännu, men jag har rätt kul under sökandet!

Det är inte målet med livet utan vägen du tar... Det finns något citat i den stilen (tror jag). Och från min synvinkel så är ditt liv himla spännande!

Själv hade jag tänkt ta chansen att försöka revolutionera människa-maskininteraktionen på något vis. Det är väl mitt stora mål i arbetslivet. Vad jag gör när jag blir stor? Ungefär samma saker som idag, kanske lite färre pinsamma saker, annars är jag jag, och inte mycket mer med det.

Inga ungar planeras här de närmsta åren, jag är 31 och har precis kommit igång med egna firman.
Har all tid i världen på mig, känner mig inte det minsta jäktad av ålder, däremot så känner jag mig ofta tvungen att öppna munnen då begreppet "växa upp" diskuteras

Testar det här ett par år, blir jag inte nöjd läser jag till något annat sen, just nu är det formgivnning och produktutveckling som är kul.

När jag blir stor ska jag bo på båt, typ som Timoneer hoppas jag.

Jag har inte tänkt på åldern innan pappa sa: "Du ligger redan sex år efter mig - så många år äldre än mig kommer du vara än dina barn". (han är 58 nu när jag är 32)

Nu när tjejen flyttat till Australien är jag ju singel igen för första gången på många år - minns knappt hur man flirtar längre

Roligt att höra så många som är nöjda med livet. Är det generellt för Macägare?

Själv är jag på andra sidan döhalvan dvs har passerat 50 men ser fortfarande ljust på livet. Njuter just nu av mitt första barnbarn.
Vad det gäller arbetssituationen så börjar man fundera om jag verkligen skall fortsätta med det jag gör resten av livet. Inte för att jag inte trivs utan mer för att det är dags att sätta foten i den riktning som jag avser att gå fortsättningsvis.
Men livet är fullt av överraskningar och man vet inte vad som väntar runt hörnet. Det gäller att alltid, oavsett ålder, vara öppen för förändringar i stort och smått.

Men nu är det vår och båten skall i sjön, skall jag ta med PB:n ut i båten i år? Kanske ett navigationsprogram och koppla den till GPS:en? Skall nog ta en sväng upp mot Stockholms norra skärgård i år.

Det finns så mycket glädjeämnen i världen, ta vara på ögonblicken och njut

Bli klokare och klädsamt gråhårig.

När jag blir stor är för mig en filosofisk betraktelse. Jag vill nog inte bli "äldre" trots mina 56 avverkade år - jag vill fortsätta att vara på banan och förstå allt nytt som händer. Jag förstår dessvärre att livet bara är en lång nedräkning men vill göra det bästa av situationer som jag kan hamna i. Låter det pesimistikt - nja att kliva in i nya utmaningar är ett sätt att leva och man måste våga ta nya steg när erbjudanden kommer - om man börjar tacka nej - ja då börjar man bli "äldre" och känna att början till slutet har påbörjats. Kanske blir man äldre om man börjar räkna åren så jag avstår gärna från det

Fast viktigast är nog att lotsa barnen till att bli bra och goda människor. Jag har ofta en tanke om livet som en begränsad tid, jag vill på slutet kunna säga att jag förvaltade de gåvor som jag fötts med på ett gott sätt. Det kommer alltid att finnas de som är mer eller mindre begåvade än vad jag är, huvudsaken är att jag efter bästa förmåga förvaltar MINA egenskaper väl.

Genom åren träffar man (jag) människor som satt spår i mig och vars ord jag tagit till mig och försökt ta till mig. För kanske 15 år sedan jobbade jag med en TV-produktion om Torgny Segerstedt. Vi träffade då en gammal man som var ekonom på ned sedan länge nedlagda Göteborg Handels & Sjöfartstidning GHT. Han beskrev Torgny Segerstedts sätt att föra en dialog mot oliktänkande, han sa då att Segerstedt inte var en agitator utan en kombatant. Kort och gott en konst i att kunna respektera andras åsikter även då man inte delar dom. Dessa ord gör att livet som en begränsad tid känns lättare, roligt och njutbart att bära.

Nu är det maximalt 9 år tills jag vid 65 år hamnar på pensionärsbänken, fram tills dess så ska jag ha kul och kanske träffar jag en livskamrat att dela de sista goa åren med. Räknar med att det kommer bli en hel del påtande i den nya trädgården åka och bada eller bara njuta av solen. Det ska bli ganska skönt att slippa ställa en massa krav på att ständigt söka nya utmaningar. Räknar kallt med att bli den äldste som skriver inlägg på 99mac

Ha ett gott liv och gör något av dina gåvor,

Olle Jonsson

  • Medlem
  • Schtåkkhålm
  • 2005-04-11 10:47

Att bli stor verkar vara ett svårtolkat begrepp...

Är 22år för tillfället och har omprövat mina framtidsplaner flera gånger de senaste 5 åren. Men förhoppningsvis är man nyutexaminerad sjökapten nästa gång det blir dags att ställa sig frågan igen om fem år

  • Medlem
  • Stockholm
  • 2005-04-11 12:55
Ursprungligen av oskich:

Att bli stor verkar vara ett svårtolkat begrepp...

Annars brukar ju 26 år vara den klassiska definitionen. Det är då SJ slutar ge ungdomsrabbat.

Själv är jag snart civilingenjör och vill tllbringa mitt yrkesliv med att bygga flygplan.

//Alex

Jag insåg att jag var vuxen när min syrras barn började fråga mej om råd om studievägval och jag insåg att de såg upp till mej och ville höra min åsikt. Lite av en uppenbarelse. Dags att vara en bra förebild.

Nu försöker jag kombinera vuxenlivet med att vara en skön, attraktiv singel. De klassiska vuxenpoängen som husbygge, barn och lördagkvällar framför tvn är jag dock fjärran från. Dessutom är jag fortfarande väldigt barnslig. Att göra snöänglar på gården när första snön kommer eller att åka flera flera personer i bygelliften eller skvätta vatten på kompisen som ligger och bränner på stranden är skoj. Ungefär lika roligt som att leka häst i dojon med Emmi (4,5 år) medans de andra tränar med Jo.

I mitt yrke vill jag naturligtvis göra något som jag tycker är roligt och värdefullt. Som att marknadsföra en produkt. Eller driva ett café med Molarin. Bara jag har roligt.

  • Oregistrerad
  • 2005-04-11 13:31

Jag befinner mig i ständig pendling mellan deviserna "man-ska-ju-vara-glad-att-man-har-ett-fast-jobb-i-dessa-tider" och "jag-borde-emigrera-till-Australien-och-öppna-en-surfshop".

Jag kommer troligtvis att jobba kvar på mitt lagom trista kontorsjobb ett bra tag till medan jag funderar på vad jag egentligen vill göra. Vips så lär jag vara 65 år och sitta där med guldklockan och säga till mig själv "ajfan, det här var väl inte vad vi kom överens om?"

I november ska jag iaf åka till Australien för att lära mig surfa. Det lär inte bli nån surfshop öppnad, men det känns ändå viktigt att få förverkliga en av de där sakerna som man annars skulle sitta och muttra om på hemmet.

Mitt mål har hela tiden varit att ha roligt. Sedan vad jag gör är inte så viktigt.
För jobbet är bara till för en sak att sponsra fritiden.
Jag fick lära mig det av min 10 år äldre kusin när jag var typ 18:
"Har du roligt varje dag kommer du aldrig behöva gå och jobba."
Tänk på den... jag har nog jobbat några år men jag har haft skoj ännu fler!
Just nu har jag mest roligt på kontoret på dagarna. Lär mig en massa saker.

Själv har jag blivit 35 nyss och nu är jag nästan vuxen. Men barnet i mig tar en stor plats.
Sedan ska jag få mitt första egna barn till sommaren och det ser jag verkligen mycket fram emot.

Ibland slår det mig att "är det verkligen dett jag vill hålla på med?" när det kommer till arbetslivet.
Det är bara två gånger jag har svarat nej på den frågan och då sett till att en ändring har kommit till. Det är inte lätt och kräver dedikataion men den är lättfunnen när man vantrivs någonstans.

Mitt privatliv är på topp just nu. Arbetslivet är klart bra. Jag har mina drömjobb jag vill ha men har ingen aning hur jag ska få dem... för det finns ingen utbildning för dem... och de som har dem släpper dem nog inte frivilligt... Vad det är? Musikproducent på radion.

Vad jag vill göra i framtiden vet jag inte riktigt men jag vill jobba mer med yngre människor, många har sagt till mig att jag borde bli lärare men jag vet inte jag... det är så mycket jobb. Än mindre fritid än vad jag har idag kan jag inte acceptera.

Detta är en filosofisk fråga och jag kan prata en massa om den som ni ser och detta är bara från mig...

Alltid allting.

Jag har ingen aning... Men just nu känns det som att jag ska driva eget i någon form. Sitter som timanställd nu och det suger verkligen riktigt hårt... Var är friheten?
Blir nog så att jag drar igång lite IT-tekniker-aktig verksamhet under sommaren, det finns en stor marknad has 40/50-talisterna som inte orkar bry sig om sina Windowsburkar

Plugga vidare kommer jag nog inte att göra som det känns nu iaf, så man får väl hitta på nåt

Jag tror att varje människa är ett frö som inom sig bär på unika förutsättningar.
Trädgårdsmetaforen är nog inte så dum: Om miljön är riktig och man vårdar plantan så kan den blomma, men missköter man den så förtvinar den

Därför försöker jag lyssna på mig själv och försöka hitta vad just mina förutsättningar är. Och minst lika viktigt för mig är att försöka genomskåda livsmål och ideal som jag blivit påprackade av andra, eller indoktrinerad att tro på, för jag känner att de hindrar mig från att nå lycka och självförverkligande.

Mer konkret innebär det att jag försöker finna en balans och bli en mer komplett människa, att jag försöker uppnå balans mellan arbete och fritid, aldrig mera 8 till 5-jobb, ägna mig mycket åt mitt stora intresse musik och förkovra mig i det, visa min kärlek och uppskattning till de jag tycker om, vara tolerant mot andra - de försöker också hitta sin väg till blomstring.

Emellanåt pysslar jag också med ett och annat AppleScript

Intressant tråd!

Jag blir 44 om ett par dagar och känner mig fortfarande som en vilsen pojke. Länge trodde jag att man måste bestämma sig får något och så satsa stenhårt på det. Var man inte avdelningschef före 40 års ålder så var man en loser. Nu vet jag naturligtvis mycket bättre. Livet har varit gott hittills och jag har mestadels haft kul och lärt mig en massa på vägen. För tillfället är jag arbetslös, för första gången i livet, och passar på att lära mig nya saker. Omskolning till fotograf är delvis på gång, jag sjunger i semiprofessionella ensembler så mycket jag hinner, lär mig bygga hus etc.

Nä jag hoppas att jag aldrig blir stor. Fast ett jobb skulle bara bra snart så ekonomin inte kollapsar. Nån som har jobb åt en sjungande professionell systemutvecklare som även plåtar och kan hantera bandsågar, spikpistoler och murarslevar?

  • Medlem
  • Täby
  • 2005-04-27 09:52

Bli "stor" ska man väll aldrig bli... just nu är jag it-ansvarig på ett litet företag i täby... får se vart det leder härifrån

1
Bevaka tråden