Den Stora Tråden om religion - eller "Varför jag är ateist".

Om man så vill. Sant.

Svaret på den frågan tror jag är för att det saknas konformitet och vem skulle i sådana fall sätta samman en skala?!

Ojojojoj, här händer mycket medan man kollar en film.
Det här med mätbarhet är intressant. Allt som är observerbart går att mäta på något sätt. Hur är det då med personlig sorg. Här finns massor att mäta i kroppen. Stresshormoner, transittorsubstanser, temperatur, ämnesomsättning, nerbrytningsprodukter pupillrörelser muskelryckningar mm i långa banor. Psykologer arbetar med frågeformulär. Allt detta mynnar ut i generaliseringar, kunskaper som kan vara användbart för andra i sorg. Även om sorg är personlig har vi mer gemensamt än de flesta anar. Kan vi inte göra några generaliseringar alls blir inte kunskapen särskilt användbar. Och är nog inte så unika som vi inbillar oss ibland.
Att mäta kan vara väldigt svårt ibland. Framförallt hur bra speglar mätningarna det vi undersöker. Jfr lyssna på u-båter i Östersjön

Det har du helt rätt i! Självklart kan vi mäta och sätta etikett på de fysiologiska fenomen (och delvis psykologiska) som drabbar en människa i vissa skeenden i livet, men de abstrakta värdena kan du inte sätta en siffra på. Som jag ser det finns det inte heller någon mening med det.

Jo, det finns mycket i ämnet (se t.ex Kübler-Ross klassiska psykiatriska dödssamtal) och här kan man lära mycket. Frågan är vad denna lärdom gör med oss då vi står inför realiteter. Det kanske är ett sidospår detta, men jag tror begreppen gudstro kontra ateism blir i mångt och mycket ointressanta epitet i livets skärningspunkter.

Jag kryper tillbaka i min eremitkoja i Malmö och följer detta samal lite mer på avstånd (ett tag) då jag ju bevisligen egentligen är diskvalificerad. Jag målar i luften ett stort korstecken över er alla. Alltid retar det någon.

Jag börjar med att be om ursäkt ifall jag trampar på någons tår. Men efter att läst den här tråden börjar mitt förtroende för detta (MAC)forum svacka litet. Jag trodde faktiskt bättre men den här tråden liknar de vidriga religions- och livsåskådningstrådarna på flashback och dylikt. Usch och fy säger jag. Själv är jag kristen men föredrar att prata om vad det innebär över en kaffe, istället för att föra krig på internet.

Ursäkta? Det är absolut 100% fritt fram att välja bort de trådar man inte vill läsa. Fortsätt du att diskutera livsåskådningsfrågor över kaffet, medan de som så önskar kan diskutera det i den här tråden.

Jag tror inte att någon av oss i tråden är i krig med varandra. Vi har däremot lite olika övertygelser, och inte helt oväntat på ett teknikforum som detta, är det många som tar avstånd från flum som religion och gudstro. Det som är styrkan med det här stället, är att hittills har vare sig Anders, Per eller någon annan som tycker annorlunda än jag, kallat mig för fula ord eller hotat mig över PM, något man nästan kan förvänta på vissa forum. Jag säger som Rikard, att det är förvånansvärt hög nivå, med tanke på topic. Hoppas du skall trivas här ändå.

Jag tycker att tråden har hållit en ovanligt hög nivå?

Visst blev det lite pajkastning på slutet men jag har då inte känt mig särskilt påhoppad. Hoppas inte att någon av annan uppfattning känt det heller.

En fråga till er evolutionstroende: när läste ni senast något kritiskt, från vetenskapligt håll, ang evolutionsteorin?

Jag läser gärna dylika artiklar, problemet är att de jag hittills hittat varit ganska dåliga. Kan du peka mig i riktning mot några som åtminstone har fog för sina slutsatser i den evidens de åberopar, så lovar jag att läsa dem noggrant och förutsättningslöst.

Douglas Adams skrev att mössen på jorden egentligen var ett forskar team som löste frågan. Svaret blev 42.
42 är en skitbra utgångspunkt att börja fundera på. Först brinner det i huvudet och sedan i askan kommer svaret. För mig blev svaret: Det är roligare att ha kul.
Bortom förväntningar, prestation, heder och regler finns ett svar.

Jag är inte ens i närheten av klarhet över gud men någonstans på något plan tror jag att gud är en slags metafysisk matris.
Ett universiellt livsfacit för mänskligheten som fungerar för exakt och precis alla människor. Följer man den matrisen, vägen, religionen, reglerna, lagarna, kallet eller vad du väljer att kalla det så upplever man frid. Trygghet och kärleksfullhet finns där och kommer ur det stadiet och alla har vi varit där någon gång. Himmelen på jorden om du vill. Tro tar oss dit men även droger. Jag förespråkar inte droger men det kan finnas en basal anledning till missbruk just här.

Detta är nog också känslan av frälsning. Jag har varit där men är nu liksom de flesta mest på väg dit igen. Troligen på grund av brist på ansvar, precis som att lägga ansvaret på gud som vissa envisas med. Där falerar också meningen med gud och den funktion gud fyller.

Veckans boktips blir Jung i våra liv. Eguene Smith tror jag författaren heter. SVDs förlag.

Lycka till på vägen...

Martinator, även om allt det du säger är sant, vilket jag starkt betvivlar, så betyder det fortfarande inte att det inte är mätbart, bara att vi inte kommit så långt i att mäta det än. Psykiatrin som den ser ut idag har en del brister, men den hjälper troligen flertalet av de som mår psykiskt dåligt bättre än ingenting. De flesta människor behöver ju dock inte vare sig läkarhjälp eller psykologhjälp, vilket gör att de som behöver det är de som inte fungerar som de flesta vilken ger en högre felmarginal. Det du säger är lite som att till varje pris undvika sjukhus, hur sjuk man än är, för att folk dör i högre utsträckning på sjukhus än utanför.
Om vi dock kommer på imorgon att vi har tänkt helt fel när det gäller hur den mänskliga hjärnan fungerar betyder ju dock det att vi kommit ett steg närmare att förstå det och det är ju ett tecken på att det är mätbart.

Notera att jag INTE pratar om psykiatri - som har helt andra krav på dokumentation mm, jag pratar om PSYKOLOGI.
DU pratar om PSYKOLOGI. Du påstår att alla reagera lika på sorg, det ger psykologin vid handa. Jag påstår att psykiatrin inte håller med.
Folk reagera väldigt olika.
/m