Den Stora Tråden om religion - eller "Varför jag är ateist".

Tråden skapades och har fått 257 svar. Det senaste inlägget skrevs .

Jag växte upp i ett religiöst hem. Ett nästan fundamentalistiskt kristet hem, skulle de flesta påstå. Jag trodde fullt och fast på en abrahamitisk gud till jag var så gammal som 24 år. Till jag började tänka själv - om rimlighet, sannolikheter, auktoriteter och tradition.

Strax efter denna insikt började jag studera vid universitetet och fick snart lära mig mer om evidens, om vetenskaplig teori och en viktig sak - bevisbördan gällande Guds existens ligger inte hos de som inte tror på honom. Den ligger hos den som påstår att det finns en gud. Och ingen har lyckats bevisa Guds existens. Det handlar enbart om tro. Att tro på något utan att det finns bevis. Att tro på den bibliska guden. Att tro på de hinduiska gudarna. Att tro på det flygande spaghettimonstret. Ty det finns inga bevis för några av dessa gudar, de ligger alla på samma nivå av trovärdighet.

Varför tror man då på Jesus i västvärlden? Varför på Allah i arabvärlden? Varför litar man på charlatanen Joseph Smith om man är mormon? Ja ni förstår tankegångarna. Det finns tre faktorer, alla lika dåliga grunder för att tro på något: tradition, auktoritet och uppenbarelser.

Tradition: Du där ute, som är uppvuxen i Pingstkyrkan, varför tror du på Jesus? Antagligen för att du är just uppvuxen i Pingstkyrkan. Du har blivit upplärd i den tron och behåller den kanske också genom hela livet. Hade du blivit född av muslimska föräldrar hade du trott lika benhårt på Muhammed som du tror på Jesus. Men en påhittad historia blir inte mer sann bara för att den är gammal.

Auktoritet: Någon säger åt dig vad du ska tro på, vad som är riktigt och rätt. Du begår mord för att en Ayatollah du aldrig träffat, i ett land långt, långt bort säger att det är rätt sak att göra. Påven säger åt dig att Maria for upp till himlen bara för att han är påven. 1950 sade han att det var så. Man ska inte tro på saker och ting bara för att någon säger att det är på ett visst sätt. Man skall ha lite kritiskt tänkande också.

Uppenbarelser: Hur visste påven att Maria hade åkt upp till himlen? Han fick det antagligen uppenbarat för sig. Precis som Joseph Smith i exemplet med Mormonerna. Men ska man tro på något bara för att någon säger sig fått en ingivelse? Om jag säger till er att kungen är död, hur skulle ni reagera då? Ni skulle antagligen fråga hur jag kunde veta det, hur det gick till o s v. Jag skulle då svara att jag egentligen inte vet att kungen är död, jag har inte ens några bevis för det, men jag har den här konstiga känslan inom mig att han är död. Inte särskilt rimligt, eller hur?

Nu blev det här inlägget lite längre än jag tänkte mig, och givetvis ofullständigt, men vi måste ju ha något att diskutera också, inte sant?

Tro är inget annat än dödsfruktan och en produkt av människors sökande efter mening. Religion är maktens mäns verktyg för att få kontroll på massorna.

Min fasta övertygelse är att världen blir en bättre plats ju färre religiösa människor det finns. Jag hoppas innerligt på ett framtida, sekulärt, samhälle med humanistiska värderingar, helt fritt från religiöst dravel.

Som med allt annat så tror jag det när jag ser det. Så tills Jesus dyker upp och förvandlar min Ramlösa till vin så finns det varken himmel eller helvete.

Eller som jag läste en gång: Gud förvandlade vatten till vin. Men ett gäng mexikaner gjorde tequila av en kaktus. Gud, ditt drag.

Väl skrivet Capeman!

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Gilla-gilla-gilla.

Det är värt att nämna att mord begås inte bara på Ayatollors bud. Fanatiska kristna grupper med mord på agendan finns också men röner sällan samma uppmärksamhet i västvärldspressen. Hedersmord inom familjen förekommer också bland kristna grupper, tyvärr är det rent av vanligt i vissa delar av världen. Bibeln, som så många naivt hyllar som ett kärleksmanifest och svaret på alla frågor, uppmanar till och med till det för en del försyndelser, i likhet med en annan tjock bok med mycket text och inga bilder.

Jag gav mig en gång på att läsa Mormons bok, och jag undrar om det inte var den yttersta antireligionssprutan för mig. Något snurrigare har jag aldrig läst; ibland skrattar man rakt ut åt fånerierna. Men skrattet fastnar lätt i halsen, många mäktiga män bekänner sig till den tron (kyrkans kvinnor förtryckts hårt och tillåts inte bli mäktiga), och vill det sig illa har vi snart en amerikansk president som på fullt allvar tror på vad en bedragare på 1800-talet knåpade ihop för att lura de godtrogna.

  • Medlem
  • 2012-09-17 21:19

Hm, jag reagerar lite på trådens rubrik. Det är väl de som tror som borde förklara sig, bevisbördan ligger väl på dem?! "Varför är du ateist" är lite som "varför använder du båda ögonen samtidigt?"
"Ja, varför inte?" blir svaret.

Ursprungligen av Baron:

Hm, jag reagerar lite på trådens rubrik. Det är väl de som tror som borde förklara sig, bevisbördan ligger väl på dem?! "Varför är du ateist" är lite som "varför använder du båda ögonen samtidigt?"
"Ja, varför inte?" blir svaret.

Alla får väl motivera sin egen inställning? Jag ser inget konstigt med det. Däremot är det konstigt att många anser att religion och religiositet inte får kritiseras ordentligt. Istället ska kritikerna hålla igen och "visa respekt". Varför, undrar man. Troligen för att gemene man egentligen inser att religion eller troende inte håller för någon kritik så då uppfattas man som elak eller förnedrande. Skulle vi hålla igen på samma sätt om en grupp vuxna människor på fullt allvar trodde på en rödklädd tjock gubbe som flyger jorden runt och gör barn glada en gång om året? Ändå finns det många fler bekräftande observationer (om man frågar den yngre delen av människoskaran) av den gubben än det gör för en viss Jesus eller Jehova eller Allah eller Shiva eller och så vidare.

  • Medlem
  • Trondheim
  • 2012-09-17 21:56

Visst ska man få kritisera religion... men man undrar ju varför mellanösternaländerna tar så illa upp.

Är det ett mindervärdeskomplex (Vi har en tendens att gå in med arméer i dessa länder)?

Eller har det att göra med att de ligger lite efter i tiden. För inte för många årtionden var det otänkbart att kritisera kristendomen öppet i många europeiska länder (och det är inte lätt i vissa fortfarande)?

Eller är svaret helt enkelt att det är totalitära länder där ledarna använder religionen för att styra sina undersåtar och få dem att enas mot en fiende som inte är staten?

För mig blir det helt absurt att man kan döda över en film som (enligt hörsägen) inte ens är vidare extrem utan bara rolig. Men jag vet å andra sidan att mina föräldrar reagerat ganska skarpt vid något tillfälle när de ansett att någon gått över gränsen.

Ursprungligen av andas:

Visst ska man få kritisera religion... men man undrar ju varför mellanösternaländerna tar så illa upp.

Är det ett mindervärdeskomplex (Vi har en tendens att gå in med arméer i dessa länder)?

Eller har det att göra med att de ligger lite efter i tiden. För inte för många årtionden var det otänkbart att kritisera kristendomen öppet i många europeiska länder (och det är inte lätt i vissa fortfarande)?

Eller är svaret helt enkelt att det är totalitära länder där ledarna använder religionen för att styra sina undersåtar och få dem att enas mot en fiende som inte är staten?

För mig blir det helt absurt att man kan döda över en film som (enligt hörsägen) inte ens är vidare extrem utan bara rolig. Men jag vet å andra sidan att mina föräldrar reagerat ganska skarpt vid något tillfälle när de ansett att någon gått över gränsen.

Satirer som involverar politiska ledare går ofta hem (så länge det inte sammanfaller med att de också är religiösa ledare, vilket de är i vissa länder). Det ÄR absurt vad som händer där borta nu. Det är inte okej med en satirisk film över en historisk person. En film. Då bränns ambassader och folk mordhotas. Över en film. Men att halshugga politiska fångar, skära händerna av tjuvar, förtrycka kvinnor samt påtvinga barn av båda könen omskärelse, det, det är okej. Och självklart är detta inte unikt för islam, det var som du nämner samma sak med kristendomen förr. Och det är inte säkert att det finns enkla svar till dina frågor, men nog står religionen bakom merparten av det vi ser utvecklas nu.

  • Medlem
  • Malmö
  • 2012-09-17 22:15
Ursprungligen av Capeman:

Satirer som involverar politiska ledare går ofta hem (så länge det inte sammanfaller med att de också är religiösa ledare, vilket de är i vissa länder). Det ÄR absurt vad som händer där borta nu. Det är inte okej med en satirisk film över en historisk person. En film. Då bränns ambassader och folk mordhotas. Över en film. Men att halshugga politiska fångar, skära händerna av tjuvar, förtrycka kvinnor samt påtvinga barn av båda könen omskärelse, det, det är okej. Och självklart är detta inte unikt för islam, det var som du nämner samma sak med kristendomen förr. Och det är inte säkert att det finns enkla svar till dina frågor, men nog står religionen bakom merparten av det vi ser utvecklas nu.

Den undfallenhet som visas just i skrivande stund är anmärkningsvärd. Tyskland har belutat att försöka förbjuda offentliga visningar av den kontroversiella filmen. DET är ju en skandal. Och detta säger jag trots att jag är religiös (pluggar till präst).

Ursprungligen av PJW:

Den undfallenhet som visas just i skrivande stund är anmärkningsvärd. Tyskland har belutat att försöka förbjuda offentliga visningar av den kontroversiella filmen. DET är ju en skandal. Och detta säger jag trots att jag är religiös (pluggar till präst).

Varför är du religiös och varför studerar du till präst?

  • Medlem
  • 2012-09-17 22:23
Ursprungligen av keptang:

Varför är du religiös och varför studerar du till präst?

Öpp öpp, off topic! Tråden handlar om varför man är ateist!

  • Medlem
  • 2012-09-17 22:23
Ursprungligen av PJW:

Och detta säger jag trots att jag är religiös (pluggar till präst).

Det avslöjar graden av reson du besitter (hög). Olika religiösa traditioner är väl olika toleranta, men det är trösterikt att det i vårt sekulära upplysningssamhälle är ok för en representant för (fd) statsyrkan att försvara homosexualitet, ekumenik och tvivel. Jag respekterar de flesta präster - i egenskap av lärda män och kvinnor med både etos och patos - men har inte mycket till övers för kristendomens gudomliga delar. (Resten av läran är ju universell.)

  • Medlem
  • 2012-09-17 21:19

Jag ser bara allt helvete som"Gud" ställer till med. Religiösa fanatiker i bla Mellanöstern som strider. Och Gud står alltid på båda sidorna... Tror jag på Gud? Nej. Tror jag på mänskligheten? Nej!

  • Medlem
  • 2012-09-17 21:40

Människorättsaktivisten Maryam Namazies utläggning är rätt gripande:

Citat:

I don't remember exactly when I stopped believing in God. Having been raised in a fairly open-minded family in Iran, I had no encounter with Islam that mattered until the Islamic movement took power on the back of a defeated revolution in Iran. I was 12 at the time.

I suppose people can go through an entire lifetime without questioning God and a religion that they were born into (out of no choice of their own), especially if it doesn't have much of a say in their lives. If you live in France or Britain, there may never be a need to renounce God actively or come out as an atheist.

But when the state sends a "Hezbollah" (the generic term for Islamist) to your school to ensure that you don't mix with your friends who are boys, stops you from swimming, forces you to be veiled, deems males and females separate and unequal, prescribes different books for you and your girlfriends from those read by boys, denies certain fields of study to you because you are female, and starts killing in.discriminately, then you have no choice but to question, discredit and confront it - all of it. And that is what I did.

Fler utläggningar finns att hämta här: New Statesman - Faith no more.

Jag tror Baron mest var ironisk. Men visst ska man få kritisera religion, precis som man ska få kritisera politik eller vetenskap eller vad det nu är. Religion ska INTE ha frikort!

  • Medlem
  • 2012-09-17 22:13
Ursprungligen av Per Ejeklint:

Alla får väl motivera sin egen inställning? Jag ser inget konstigt med det. Däremot är det konstigt att många anser att religion och religiositet inte får kritiseras ordentligt. Istället ska kritikerna hålla igen och "visa respekt". Varför, undrar man. Troligen för att gemene man egentligen inser att religion eller troende inte håller för någon kritik så då uppfattas man som elak eller förnedrande. Skulle vi hålla igen på samma sätt om en grupp vuxna människor på fullt allvar trodde på en rödklädd tjock gubbe som flyger jorden runt och gör barn glada en gång om året? Ändå finns det många fler bekräftande observationer (om man frågar den yngre delen av människoskaran) av den gubben än det gör för en viss Jesus eller Jehova eller Allah eller Shiva eller och så vidare.

Ursprungligen av Capeman:

Jag tror Baron mest var ironisk. Men visst ska man få kritisera religion, precis som man ska få kritisera politik eller vetenskap eller vad det nu är. Religion ska INTE ha frikort!

Jag har inte på något vis menat att man inte ska få kritisera något. Och jag var inte ironisk heller. Jag tycker på något vis att det är konstigt att det är ateisterna som ska förklara sig när naturtillståndet knappast är att man tror på en gud. Eftersom inget talar för att gud finns mer än det som är skapat av människan (framför allt religiösa skrifter) tycker jag i princip att det är de religiösa som ska förklara varför de avviker. Nu är det förstås tvärt om i verkligheten, eftersom majoriteten är religiösa i någon mening.

Sedan tycker jag att man ska möta alla med respekt, men det betyder inte att man måste respektera religionerna. Tyvärr har de religiösa ofta svårt att skilja på sak och person, ju mer religiös, desto svårare att göra distinktionen.

  • Medlem
  • Trondheim
  • 2012-09-17 21:45

Så kom den här tråden äntligen till då. Tyvärr har jag inte mycket att tillägga ännu, mina åsikter/erfarenheter skiljer sig inte nämnvärt från TS. Vi får väl se om det kommer någon som börjar argumentera emot eller om de håller sig undan denna tråd.

  • Medlem
  • Umeå
  • 2012-09-17 21:48

Istället för att tro på Gud kan man ju tro på det flygande spagettimonstret. De är båda lika troliga.
Church of the Flying Spaghetti Monster

  • Medlem
  • Älvsjö
  • 2012-09-17 22:01

Tycker Douglas Adams fångade det ganska bra:

“I find the whole business of religion profoundly interesting. But it does mystify me that otherwise intelligent people take it seriously.”

  • Medlem
  • Malmö
  • 2012-09-17 22:03

Religion kan ju vara en existentiell hålling där liturgi är det språkbruk som används för att försöka förklara världen, för att betinga tillvaron och ge den mening. Det gäller kanske till syvende og sidst alla livshållningar. Personligen tycker jag egentligen förutättningarna är ganska svåra med ett samal kring detta om man som tillhörande det religiösa folket redan på förhand blivit idiotförklarad. Att förutsättas vara i försvarsställning a priori är liksom lite udda i ett samtal s.a.s.

Jag tänker inte på det dagligen, men jag är enormt fascinerad av att kyrkan kan ha det ställning i samhället idag, som den faktiskt har.

Snacka om att gå i upptrampade står.

Annars tycker jag det är rätt att skilja på tro och religion, där jag i detta nu avser tro som individens övertygelse och religion mer som maktmedlet och hävarmen.

Tro, i alla dess former inklusive fundamentalism, kan säkert vara något underbart. Det är ju faktiskt så att det i många lägen inte spelar någon roll hur saker och ting egentligen är, utan det är den upplevda verkligheten som definierar oss.

Men det säger sig självt att man inte kan bygga större samhällen, alls inte civilisationer, på något så godtyckligt som gudatro.

Jag tycker också det är lite lustigt att ateist är ett lite laddat ord. I ett land som Sverige 2012, där folk utbrett idkar vardagsreligion på dop och bröllop, så skruvar många på sig lite när de får den direkta frågan om de tror att Gud finns. Hur kan man INTE vara ateist i dagens värld?<style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style>

Varför döper folk sina barn?

Ursprungligen av keptang:

Varför döper folk sina barn?

Tradition, ett av de element jag nämner i första posten.

Tråden får för övrigt handla om religion som ett brett ämnesområde. Den andra trådrubriker tjänade bara för att introducera varför jag själv gick från ultrareligiös till ateist. Jag vill att tråden ska kunna innehålla diskussioner kring religion, ateism och kreationism ur ett mycket vidare perspektiv än bara varför just jag är ateist.

Ursprungligen av Capeman:

Tradition, ett av de element jag nämner i första posten.

Tråden får för övrigt handla om religion som ett brett ämnesområde. Den andra trådrubriker tjänade bara för att introducera varför jag själv gick från ultrareligiös till ateist. Jag vill att tråden ska kunna innehålla diskussioner kring religion, ateism och kreationism ur ett mycket vidare perspektiv än bara varför just jag är ateist.

Tradition är rätt sjukt?
Jag är glad att jag inte har någon tro. Vad ska man med det till?

Ursprungligen av keptang:

Tradition är rätt sjukt?

Rätt starka ord.

Jag har två döpta barn i 1,5 och 3,5 års åldern. Anledningarna var mycket enkla:

  • Dop är ett etablerat sätt att samla familjen för att fira det nya livet. Som utlandssvensk känns det mer angeläget än annars, kanske.

  • Dopet har ingen negativ konsekvens senare i livet. Man kan bestämma precis som man själv vill när man är stor nog.

  • Min fru kände ingen tvekan och det var "viktigt" för henne med "riktigt dop" i kyrkan. Hon är inte religiös.

  • För egen del var jag mer tveksam, eftersom jag är övertygad om att Gud inte finns och det känns som jag hycklar varje gång jag tyst instämmer (eller vad man skall kalla det när man inte protesterar i kyrkan).

  • Det föll mig aldrig in att börja slåss för att rädda barnen från dopet, eftersom min bättre hälft nu ville det.

Jag var däremot noga med att poängtera för prästen att jag inte trodde på Gud under vårt förberedande samtal, och jag avstyrde de värsta textstyckena, på samma sätt som nu är populärt när folk gifter sig i kyrkan utan att ordet Gud någonsin nämns.
Min understrykning av detta faktum inför prästen resulterade för övrigt i ett laddat ögonblick när våra ögon möttes och hon upprepade det jag sagt som en fråga: "Tror du inte på Gud?"
Motfrågan: "Tror du att jag tror på Gud?", gick nog att läsa i mina ögon, innan hustrun förde samtalet vidare.

Ursprungligen av keptang:

Jag är glad att jag inte har någon tro. Vad ska man med det till?

Jag tror som sagt inte, men jag vet inte om jag är glad för det. Varför är du glad?

För mig är det uppenbart att de som tror på riktigt för det mesta får ut något gott av det.

Själv väljer jag ett liv inom något tajtare toleranser, men jag vet som sagt inte om jag mår så mycket bättre av min visshet och övertygelse.

<style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container|next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style><style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container|next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style><style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container|next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style>

  • Medlem
  • 2012-09-17 22:59

En rolig iakttagelse gjorde Dr House när han tillfrågades hur han kunde stå ut med världen som den såg ut om det sedan bara skulle ta slut.
Hans svar blev "Skulle du stå ut med att allt det här bara var ett test?"
(Jag vet att House inte är en dokumentär.)

Ursprungligen av AndreeMarkefors:

Rätt starka ord.

Jag har två döpta barn i 1,5 och 3,5 års åldern. Anledningarna var mycket enkla:

  • Dop är ett etablerat sätt att samla familjen för att fira det nya livet. Som utlandssvensk känns det mer angeläget än annars, kanske.

  • Dopet har ingen negativ konsekvens senare i livet. Man kan bestämma precis som man själv vill när man är stor nog.

  • Min fru kände ingen tvekan och det var "viktigt" för henne med "riktigt dop" i kyrkan. Hon är inte religiös.

  • För egen del var jag mer tveksam, eftersom jag är övertygad om att Gud inte finns och det känns som jag hycklar varje gång jag tyst instämmer (eller vad man skall kalla det när man inte protesterar i kyrkan).

  • Det föll mig aldrig in att börja slåss för att rädda barnen från dopet, eftersom min bättre hälft nu ville det.

Jag var däremot noga med att poängtera för prästen att jag inte trodde på Gud under vårt förberedande samtal, och jag avstyrde de värsta textstyckena, på samma sätt som nu är populärt när folk gifter sig i kyrkan utan att ordet Gud någonsin nämns.
Min understrykning av detta faktum inför prästen resulterade för övrigt i ett laddat ögonblick när våra ögon möttes och hon upprepade det jag sagt som en fråga: "Tror du inte på Gud?"
Motfrågan: "Tror du att jag tror på Gud?", gick nog att läsa i mina ögon, innan hustrun förde samtalet vidare.

Jag tror som sagt inte, men jag vet inte om jag är glad för det. Varför är du glad?

För mig är det uppenbart att de som tror på riktigt för det mesta får ut något gott av det.

Själv väljer jag ett liv inom något tajtare toleranser, men jag vet som sagt inte om jag mår så mycket bättre av min visshet och övertygelse.

<style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container|next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style><style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container|next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style><style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container|next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style>

Det är just därför jag ställer den frågan. För att ens partner tror på en gud och därmed tror man att ens barn också tror på gud? Jag tror inte att ett barn på 1-2 år kan ta detta beslut.

Varför gjorde ni det valet för era barn?

Ursprungligen av keptang:

Varför gjorde ni det valet för era barn?

Jag skrev ju anledningarna i punktform.

Det får ju ändå förmodas vara så att i alla fall 70-80% av alla som gifter sig eller döper barn i kyrkan gör detta för att "det är mysigt". Det har ju inget med Gud att göra.

Efter alla år av skolavslutningar och Gud vet vad i kyrkan, så får lokalen i sig betraktas som relativt oladdad för gemene man.

Om något av mina barn någonsin blir religiöst, så kommer det i alla fall inte från mamma eller pappa.

Du svarade däremot inte på min fråga.

<style id="_clearly_component__css" type="text/css">#next_pages_container { width: 5px; hight: 5px; position: absolute; top: -100px; left: -100px; z-index: 2147483647 !important; } </style>

Bevaka tråden