Pismo 10 år!

Tråden skapades och har fått 23 svar. Det senaste inlägget skrevs .
1

För en vecka sedan (16:e februari) fyllde en av Apples (för sin tid) absolut bästa modeller 10 år!

10 år och fortfarande användbar. Anmärkningsvärt god kvalitet, modulär (dubbla modulfack för batteri, DVD och en massa annat), trådlöst nätverk, Firewire, lättmekad, och riktigt snabb för sin tid. Utbyggbar till hela 1 Gb minne, vilket gör den hyfsad även för OSX. Används bäst idag för allt som kräver OS9-kompatibilitet.

En bra maskin med en del bra finesser som dagens maskiner saknar. Väl värd att fira födelsedag för!

  • Medlem
  • Täby
  • 2010-02-23 12:06

Vad hade den för finesser som dagens maskiner saknar?
Jag har personligen ingen som helst koll på denna modell.

  • Medlem
  • International user
  • 2010-02-23 12:19
Ursprungligen av kainen:

Vad hade den för finesser som dagens maskiner saknar?
Jag har personligen ingen som helst koll på denna modell.

Jag undrar samma sak.
Jag har en gammal Pismo här som jag skänker bort mot fraktkostnad, om det skulle vara värt det ens. Den fungerar men batteriet är totalslut.

  • Medlem
  • Täby
  • 2010-02-23 12:31

Köpes/Säljes får ni ta i rätt del av forumet.
3 inlägg raderade.
/Admin

Ja jag undrar också vilka finesser som saknas i dagens modeller... Modulariteten är ju överflödig idag.

Ursprungligen av Capeman:

Ja jag undrar också vilka finesser som saknas i dagens modeller... Modulariteten är ju överflödig idag.

Fördelen med att den hade två modulfack var att du kunde plocka ut DVD-spelaren och resätta med precis samma typ av batteri som satt i det andra modulfacket. På så vis fick du dubbelt så lång batteritid. Körde du Mac OS 9 klarade den dessutom av att göra det hot-swap, så att du kunde göra det mitt under drift. Jag skulle verkligen vilja kunna göra samma sak på en modern MacBook.

Dessutom var den ovanligt lätt att meka i. Du lossar två fästen på tangentbordet som du sedan kan ta loss. Där har du sedan direkt åtkomst till såväl AirPort-kort, processorkort, minneskort och hårddisk. Med tiden kom det flera olika processoruppgraderingar till den som var enkla att installera, bara att byta ut det gamla kortet mot det nya.

Några egentliga finesser utöver det tycker jag inte direkt att den har. Många som gillar dem brukar tycka att de är mycket skönare att hålla i än dagens kantiga metallmodeller, att tangentborden har bättre nedslag o.s.v. Men det är mer subjektiva åsiker.

Ursprungligen av Marcus K:

Fördelen med att den hade två modulfack var att du kunde plocka ut DVD-spelaren och resätta med precis samma typ av batteri som satt i det andra modulfacket. På så vis fick du dubbelt så lång batteritid. Körde du Mac OS 9 klarade den dessutom av att göra det hot-swap, så att du kunde göra det mitt under drift. Jag skulle verkligen vilja kunna göra samma sak på en modern MacBook.

Jo, jag förstår att det var en fördel DÅ, men som jag skrev, vilka finesser hade den som verkligen saknas idag? Med dagens batteritid känns möjligheten till ett extra batteri ganska överflödig, och jag skulle hellre se att de slopade SuperDriven helt istället för att låta den vara modulär.

Ursprungligen av Capeman:

Jo, jag förstår att det var en fördel DÅ, men som jag skrev, vilka finesser hade den som verkligen saknas idag? Med dagens batteritid känns möjligheten till ett extra batteri ganska överflödig, och jag skulle hellre se att de slopade SuperDriven helt istället för att låta den vara modulär.

Jag tror att en del skulle tycka att det vore en fördel även nu. Dagens MacBook-datorer har inte alltför mycket längre batteritid än vad man hade då, fem timmar, och det finns dessutom kraftigare batterier tillgängliga som kan ge ett par timmar till utöver det. Multiplicera med två och du får bra mycket mer än vad en MacBook klarar av.

Ursprungligen av Marcus K:

Jag tror att en del skulle tycka att det vore en fördel även nu. Dagens MacBook-datorer har inte alltför mycket längre batteritid än vad man hade då, fem timmar, och det finns dessutom kraftigare batterier tillgängliga som kan ge ett par timmar till utöver det. Multiplicera med två och du får bra mycket mer än vad en MacBook klarar av.

Jo, men skulle folk vara villiga att ta den extra storleken på datorn som detta skulle medföra? Jag tror flerparten föredrar dagens formfaktor framför möjligheten att ha två batterier.

2st FireWire var skönt. Tangentbordet var riktigt underbart och jag gillade designen bättre än dagens MacBooks. Idag, med dagens batterier, så är väl modulariteten oftast överflödig, men ändå så kan det vara bra om man vill växla mellan en extra hårddisk och en SuperDrive t.ex. Men mest av allt gillade jag Pismon som helhet, det hade liksom allt man då kunde önska sig av en bärbar.

Hade "lillasystern" Lombard och tycker också att de var snyggare än dagens "plankbitar". Dubbla batterier är nog annars det jag saknar mest. Rotade väl inte i den så mycket - fast jag håller med om at det var lätt att sätta i nytt minne och större hårddisk

Jag hoppas ni inte ser tråden som ett angrepp på era nya maskiner. Det är en hyllning av en modell som Apple gjorde väldigt rätt för sin tid, inget annat.

I Pismon kunde man med ett enkelt handgrepp langa ut DVD-spelaren och stoppa in ett extra batteri, eller en extra hårddisk, eller bara en tom ask och minska vikten. Många fördelar faktiskt: Med två batterier så kan man byta ett utan att stänga av datorn. Och om du behövde kunde du ha Zip-drive eller diskettstation i samma fack. Och mekbarheten var mycket bra. Ett hårddiskbyte var tre skruvar ner. (MacBook är inte långt ifrån men när jag bytte hårddisk i MacBook Pro var det bra mycket värre.) Minnen, CPU, Airport... Det var bara när man skulle byta moderkort som det blev mycket.

Och datorn är snygg, mycket snygg. År 2000 var det en maskin som fick PC-nissarna att kasta längtansfulla blickar. Två generationer före den hade vi Wall Street som var riktigt klunsig, alldeles för tjock, men Pismo och dess föregångare (Lombard) fick ner tjockleken rejält, till anständiga nivåer, första knä-Macarna efter Duo som kändes någorlunda nätta. Tjocka bredvid en Air förstås, men eleganta bredvid Wall Street, 3400 mfl, och med rundade former som gör att den känns designad, inte som en låda. Lite som dasslocket/snäckan men mer återhållsamt.

Ser jag till idag så vill jag så klart inte att min MacBook skulle vara mycket större, men DVD i modulfack i stället för inbyggd till näst intill oåtkomlig vore trevligt, och med möjligheten att välja bort DVD för lägre vikt (en MacBook som när man vill bantar till i närheten av Air?) eller ett batteri till skulle datorn absolut inte bli sämre. Jag skulle inte ha något emot om Apple funderade på det igen.

Senast redigerat 2010-02-23 21:34

Tror inte någon såg det som ett angrepp (Jag äger inte ens någon MacBook Pro), var mest bara nyfiken på vad som var bättre än idag.

Jag hade en gång för länge sedan en bärbar Dell med två "modulfack", det fanns CD-spelare, extra batteri, floppy, ja lite allt möjligt som tillval. Minns att jag tyckte det var coolt när jag skaffade den, men sen använde jag mig aldrig av det. Ett batteri och en CD-spelare var det som fick sitta i hela tiden.

Ursprungligen av Capeman:

Tror inte någon såg det som ett angrepp (Jag äger inte ens någon MacBook Pro), var mest bara nyfiken på vad som var bättre än idag.

Jag hade en gång för länge sedan en bärbar Dell med två "modulfack", det fanns CD-spelare, extra batteri, floppy, ja lite allt möjligt som tillval. Minns att jag tyckte det var coolt när jag skaffade den, men sen använde jag mig aldrig av det. Ett batteri och en CD-spelare var det som fick sitta i hela tiden.

OK, det är fint! Bara så vi är på rätt spår!

Modulfackens betydelse beror ju på behovet. Jag har inte i praktiken behövt annat än dubbla batterier eller för att minska vikten, men det är gott nog. Modul för extra hårddisk var för dyrt. En del expansion gjorde man med PCMCIA också. USB2 är väl det jag haft mest nytta av där, men video-in-kort är också fint (faktiskt riktigt bra som komplement till Firewire), och på Lombard var Firewirekort givet.

Jag håller med Ingemar!

Många här har missförstått det hela poängen, kanske för att många inte ens använda Mac då Pismon kom ut.

Det handlar inte om att jämföra en 10 år gammal dator med dagens, utan att jämföra hur Pismon står ut som en milsten om man jämför med andra modeller och hur de står sej 10 år efter att de introducerats.

Hur många satt med en PowerBook 520c 10 år efter den släptes ?

Eller varför inte en TiBook där plastramen spruckit och hänger löst, gångjärnen för länge sedan givit upp, skärmkabeln pajjat.

Tror inte en MacBook med sitt spruckna topcase, kassa inverterkort kommer att ha samma status i framtiden. Jag har två stycken Pismo (och en Lombard) alla tre fungerar utmärkt och jag ser ingen anledning att bli av med dem.

LCR

Ursprungligen av LCR:

Eller varför inte en TiBook där plastramen spruckit och hänger löst, gångjärnen för länge sedan givit upp, skärmkabeln pajjat.

Just den lilla meningen måste jag protestera lite mot. Jag har en TiBook (G4, 400 - tror det var första modellen som kom) och den funkar fortfarande utmärkt trots att den också börjar närma sig 10 år! Jag använder den faktiskt dagligen (till mail, surf och andra lättare sysslor - tyngre saker gör jag på den mer moderna stationära burken). Visst har jag funderat på att byta ut den mot en ny MBP men så länge den gamla TiBooken funkar så bra har jag svårt att motivera det. Jag har aldrig sett en annan dator som hållit så bra så länge (och kommer säkert aldrig att få det igen)..

Ursprungligen av thomasti:

Just den lilla meningen måste jag protestera lite mot. Jag har en TiBook (G4, 400 - tror det var första modellen som kom) och den funkar fortfarande utmärkt trots att den också börjar närma sig 10 år! Jag använder den faktiskt dagligen (till mail, surf och andra lättare sysslor - tyngre saker gör jag på den mer moderna stationära burken). Visst har jag funderat på att byta ut den mot en ny MBP men så länge den gamla TiBooken funkar så bra har jag svårt att motivera det. Jag har aldrig sett en annan dator som hållit så bra så länge (och kommer säkert aldrig att få det igen)..

Tyvärr var det si och så med TiBooks hållbarhet, i alla fall jämfört med förväntningarna. Den där tunna metallfolien var inte riktigt så oförstörbar som man kunde tro, så generellt höll Pismon bra mycket bättre. En välskött TiBook är en annan sak. Den står ut som en unik dator i ett ovanligt material, plus att den var nästa steg i att göra knä-Macarna tunna och eleganta, och den blir säkert inte blanknött så som en Pismo blir. (Handlovsstödet, dvs vänster om styrplattan, på min Pismo är blank som en spegel.)

  • Oregistrerad
  • 2010-02-28 01:00
Ursprungligen av thomasti:

... den funkar fortfarande utmärkt trots att den också börjar närma sig 10 år! Jag använder den faktiskt dagligen (till mail, surf och andra lättare sysslor..

En Trabant lär ju klara sig om den utför "lättare sysslor" också, trots att den är 60 år gammal.........

Jag har också en titanium och den har släppt i kanten, batteriet är slut sedan länge, men både gångjärn, samtliga kontakter, tangentbord och skärm mår bra. Inverterkort har jag fått byta själv en gång efter en liten "olycka" med Juice på morgonen. Brukar ta fram den när jag blir lite nostalgisk.

Får hålla med om utseendet. Pismon var riktigt snygg! Min Inspiron var sjukligt ful.

Va - jämföra en mac med en Trabant? Värre hädelse får man leta efter!

(Och jo, batteriet är förstås slut på min också. Skulle väl inte tro att man kan hitta någon laptop alls med den åldern som fortfarande har ett bra batteri..)

  • Medlem
  • Halmstad
  • 2010-02-28 08:39

Jag har en bekant som köpte denna modell för mycket pengar, men fick ett riktigt måndagsexemplar. Det drabbades av frysningar, som blev allt tätare med tiden. Jag vet inte varför det inte fixades på garantin, men jag kom ihåg hur synd jag tyckte om henne - inte minst eftersom det var så mycket pengar för något som aldrig riktigt funkade. Själv körde jag windows 2000 på den tiden som huvudsystem, något som jag kom att göra ända fram till 2007, och kontrasten mellan hennes problem och mina obefintliga problem med windows 2000 var stark. Stablitetskontrasten mellan mig och alla som körde MacOS 7-8-9 runt omkring mig var stor rent generellt. Men Pismo var riktigt snygg, det snyggaste som fanns på marknaden då. Och så är det ju fortfarande, och Apple har därvidlag dragit ifrån - till och med.

Kan bara instämma med Ingemar. Pismon var helt underbar!. Jag köpte min 500mhz(!) 2000 och sålde den 2006 till en kollega som switchade. Han blev helfrälst och gav den till sin sambo och köpte en MBP till sig själv.

Min Pismo gick som en dröm. Den strulade bara en gång (logikkortet) och tyvärr tog det Apple i Tyskland 6 (!!!) månader innan de kommit fram till vem som skulle reparera den och vart den skulle skickas.

Den fick stå ut med att köra Mac OS X public beta och få apelsinjuice uthälld över sig (logikkort nr 2!). Den gången reparerade jag den sjäv. Köpte ett logikkort (egentligen hela underdelen, utan skärm) och tack vare konstruktionen var det inga problem.

Pismon tillsammans med dennes efterföljare, TiBooken, var de vackraste bärbara som Apple någonson har gjort. Jag tycker inte att AlBooken, och MacBook Pro (1:a och 2:a generationen) var någon förbrättning rent designmässigt sett.

Pismon var en trevlig maskin. Själv var jag en av dem som köpte G4-uppgraderingen. 550 MHz. Datorn blev typ dubbelt så snabb. Maxade givetvis minnet, satte i stor disk och till och med en superdrive (vilket i efterhand kan sägas var ganska onödigt). Nytt "superbatteri" givetvis, plus att jag hade kvar orginalbatteriet ett tag. Rätt många timmar blev det.

Min Pismo måste ha utsatts för extremt slitage, för jag bytte nästan alla delar på den vid något tillfälle. Till slut var det bara tangentbordet kvar från orginalmaskinen, tror jag. Den var lite för böjbar för sitt eget bästa, inte lika kraftig som den tidigare Wall Street som hade någon centimeter till i tjocklek.

Ursprungligen av marcushedenstrom:

Pismon var en trevlig maskin. Själv var jag en av dem som köpte G4-uppgraderingen. 550 MHz. Datorn blev typ dubbelt så snabb. Maxade givetvis minnet, satte i stor disk och till och med en superdrive (vilket i efterhand kan sägas var ganska onödigt). Nytt "superbatteri" givetvis, plus att jag hade kvar orginalbatteriet ett tag. Rätt många timmar blev det.

Det var på den tiden som jag så smått undrade vem som hade den vassaste Pismon, du eller jag. Min finns kvar, används ibland, och självklart har den Superdrive som jag aldrig ansett vara onödig. Om jag använde den mer så skulle det nog vara dags att byta en del slitna delar, skalet och tangentbordet.

Citat:

Min Pismo måste ha utsatts för extremt slitage, för jag bytte nästan alla delar på den vid något tillfälle. Till slut var det bara tangentbordet kvar från orginalmaskinen, tror jag. Den var lite för böjbar för sitt eget bästa, inte lika kraftig som den tidigare Wall Street som hade någon centimeter till i tjocklek.

Wall Street är säkert stabilare, men den är lite väl klumpig tycker jag. Fördelen med tjockleken måste ju vara vridstyvhet, det blir ju oundvikligt sämre när man minskar tjockleken.

1
Bevaka tråden