Vad kul att någon tar upp öl som ämne som jag upptäckt föst nu. Under mitt liv (70+) har jag varit mycket i Tyskland, Schweiz, England osv. Hur en dryck smakar är oftast helt beroende av miljön. En Cervesas i Spanien smakar inte lika bra i Sverige. Har haft många trevliga upplevelser kanske de bästa i samband med mässor i Tyskland. Numera medger inte min ekonomi inköp av vilka pilsner som helst så jag gör själv. Skrev om detta i min bok "Konsten att Leva Billigt och må bra". Här är ett utdrag. Boken finns på Adlibris och på bibliotek.
Gör dina drycker själv
Det är tillåtet att göra eget vin och öl, men bara för eget bruk. Man får inte sälja det och konkurrera med Systembolaget.
Gör man egen dryck så förenar man nytta med nöje och billigt blir det. Att handla öl på Systemet blir dyrt. En halvliter öl kostar 16 - 20 kr, priset baseras på alkoholhalt, ej på smak. Motsvarande kvantitet vid hembryggning går på 2 - 3 kr. Samma sätt att räkna kan användas på vin vid hemtillverkning.
Handlar man på Systemet så får man genast, en drickbar produkt av god kvalité, vid hemtillverkning får man vänta betydligt längre. Men hembryggning är spännande. Kommer det att bli gott? Det är den vanligaste frågan man ställer sig, vilken alkoholhalt varan får är inte så viktigt, det är smaken som räknas. Nybörjare köper oftast någon färdig sats och blandar ut den med vatten och socker samt den specialjäst som erfordras. Sedan är det bara att vänta, några månader för vin och några veckor för öl. Det roligaste är vid omtappning, för då får man ju smaka på varan och kan avgöra om det verkar bli lyckat. Men sedan skall det tappas på buteljer och lagras.
Den som är lite mer avancerad i öl/vintillverkning plockar frukt och bär för vin och mältar korn för öl. (Det finns böcker i ämnet samt många hemsidor på Internet).
När man sedan har flaskor från olika år i sin matkällare, har man råd att bjuda sina vänner på hemlagat. Då kan man sola sig i glansen när de berömmer bryggmästaren.
Öl är en färskvara och bör förbrukas inom 6 månader, men vin blir bara bättre ju längre det lagras. Det kan ligga i flera år i källaren.
Vi var tre herrar som bildade en pilsnerklubb, det innebar att vi provade olika pilsnersorter som vi köpt på Systemet. Vi förde protokoll över färg, doft och smak och satte poäng på de olika sorterna. Till slut enade vi oss om att Staropramen var den bästa pilsnern. Den doftade humle och hade en mjuk pilsnersmak, men så var den ju gjort i Tjeckien. Där kan de pilsner och har till och med en stad som heter Pilsen.
En av herrarna gjorde öl själv. Han gick mycket noggrant tillväga och hade bl. a ett utrangerat kylskåp för förvaring av den färdiga drycken. Där inne stod ett riktigt 25 liters ölfat. Det verkade spännande men samtidigt för svårt.
När vi flyttat till Skattungbyn och fick prova Olles hemlagade öl. Det var inte så dumt. Naturligtvis inte i klass med äkta tjeckisk pilsner, men rätt drickbart ändå. Han menade att det faktiskt var lätt att själv göra eget öl. Vi måste pröva.
En dag kom Olle och hade med sig alla grejer som behövdes inklusive en handbok . Koncentratet skulle ge ett öl av engelsk typ. Det var mycket trögflytande och det var viktigt att det blandades ut ordentligt med vattnet. För att klara av att röra om ordentligt tog vi en borrmaskin och satte på en omröringspropeller. När det hela var klart ställdes burken med mäsken under köksbordet Det jäste rejält och bildade skum på ytan.
Efter några dagar tappade vi om det på ett femliters fat och på halvlitersbuteljer. I varje flaska hälldes en struken tesked med socker för att det skall jäsa ytterligare och bilda kolsyra så att det blir tryck i flaskan. Flaskorna stängdes med en metallkapsyl. Olle hade en särskild apparat för detta. Flaskorna blev lite söliga så de fick spolas av med duschen Så fick det stå i matkällaren ett par veckor. Det blev gott och sedan dess hör öltillverkning till en av favoritsysslorna. Slut citat!
