Jag fick för ett tag sen lite nya uppgifter på jobbet och helt plötsligt trivs jag mycket mer på jobbet. Det handlar om att utveckla hur vi använder vårat affärssystem.
På väldigt kort tid har jag kommit till bl a följande insikt:
- Hur mycket man än vill tro annat går det inte att släppa en komplett "1.0 produkt". Man spånar, tänker, vrider och vänder, testar, tänker igen och släpper lös förändringen. Man känner sig nöjd men sen är det som att något magiskt händer. Dels börjar man själv tänka ut hur det skulle kunna göras bättre och dels kommer synpunkter från användarna om vad som behöver göras bättre. Detta leder till en "1.01 produkt" och så fortsätter det så.
Skulle man vara tvungen att få precis allt rätt början skulle nästan inget nånsin se dagens ljus. Det är stört omöjligt att tänka på precis allt eller förutspå hur användarna kommer bete sig.
Jag vet att detta är inget nytt men de nya uppgifterna har verkligen öppnat ögonen på mig och stimulerat mina sinnen. Det är till och med så att jag kan sitta hemma och grunna på saker och hur det skulle kunna lösas/förbättras. Kan bara inte släppa att en sak funkar dåligt. Vissa tycker detta är vansinnigt men för mig är det stimulerande.
Hur är det för er?
