TEST: AirPort Extreme

Tråden skapades och har fått 3 svar. Det senaste inlägget skrevs .
1

Christopher Papastefanou testar 802.11g, även kallad för Airport Extreme.

<center><IMG SRC=http://www.99mac.com/testlabbet/pics/airport_extreme/airport_extreme.jpg></center>

/M

Senast redigerat 2003-04-01 20:27

Christopher Papastefanou testar 802.11g, även kallad för Airport Extreme.

<center><IMG SRC=http://www.99mac.com/testlabbet/pics/airport_extreme/airport_extreme.jpg></center>

Airport Extreme basstation finns i två modeller, och enda skillnaden är att den ena är utrustad med modemport samt uttag för extern antenn. Den med de extra finesserna ligger på 2199:- och den enklare, som var den varianten som testades kostar 1799:-. För själva Airport Extreme-kortet får man hosta upp 895:-. Priserna anges exklusive moms.

I egenskap av humanist och pragmatiker med begränsat tålamod, så försöker jag mig inte på en massa specifikationer, nuffror och annat teknikporr. Det finns de som kan, och gillar, den biten bättre än jag. Mitt test handlar om det som är viktigast för mig och många andra, det vardagliga användandet.

Installation
Installationen av själva Airport-kortet är inte svår, men kanske heller inte så riktigt riktigt busenkel som man kunde önska, om man skall vara riktigt lat och kräsen. Apple har ju trots allt ambitionen att ha produkter "for the rest of us" och "technically challenged people" och att allt följaktligen skall vara så enkelt och kräva så lite förkunskaper det bara går.

Instruktionerna för hur man gör finns i datorns egen instruktionsbok, som man får börja med att gräva fram. Stäng av datorn, ta ut batteriet, öppna Airport-luckan, dra ut antennsladden, stick in kortet, anslut antennsladden, stäng Airport-luckan och sätt tillbaka batteriet. Installera mjukvara från medföljande CD. Software Update hade sedan tidigare uppdaterat Airport-mjukvaran vill jag minnas, så egentligen kanske det inte behövdes. Men jag installerade enligt instruktionerna för säkerhets skull.

Det optimala hade varit att öppna en liten lucka och trycka in kortet och stänga efter sig, helst utan att ens behöva stänga av datorn. Låter kanske lite väl utopiskt och onödigt lätt för oss lite mer tekniskt lagda och invanda, men det är nog den sortens lösningar som "technically challenged people" vill ha. Det ligger förhoppningsvis inte alltför långt in i framtiden.
För den helt ovane är det kanske en halvkrånglig installation, men lättare än de flesta motsvarande och för den vane är det rena barnleken.

Mjukvarukonfigurationen av basstationen går som en dans om man har en färdig anslutning med kabel sedan innan. Man ser bara till att ha datorn inpluggad med ethernetkabel i det nätverk eller den modemanslutning man har. Sedan tar man kabeln ur datorn och in i basstationen istället, samt följer några enkla instruktioner. Därefter konfigurerar datorn basstationen och sen är det bara att tuta och köra. Det finns en WAN-port för att koppla till ADSL-modemet samt en LAN-port om man kör via ett nätverk.

Hemma
Med basstationen i vardagsrummet så ligger signalstyrkan på hälften när man sitter med Powerbooken i köket med stängd dörr, ungefär 8 meter från källan. Jag bor för övrigt i landshövdingehus med ganska kraftiga (men inte speciellt ljudisolerande) träväggar. Gipsväggar är det absolut lättaste för sådana här signaler att ta sig igenom. Trä är lite sämre men fortfarande ganska bra, medan betong är det sämsta.
Airportens angivna maxhastighet - 54 Mbps - ligger så långt över ADSL-modemets 1,5 Mbps att hastighetsskillnaden naturligtvis är obefintlig jämfört med kabel direkt in i datorn. Att vara utomhus utanför fönstret till vardagsrummet - beläget på andra våningen - som basstationen står i ger samma signalstyrka. Även hos grannen i lägenheten ovanför låg den på runt hälften, vilket var över förväntan. Det väcker dessutom intressanta tankar om hur hela min trappuppgång med fyra lägenheter enkelt skulle kunna dela på en och samma uppkoppling, om det nu hade varit förenligt med leverantörens villkor.
När man däremot är ute på andra sidan huset, det vill säga då signalen måste gå från ena sidan lägenheten genom huset, cirka 10 meter, och via fönstret ner på gården, så mattas den av märkbart och hamnar kring 25%. Även nere i källaren omgiven av elak betong så får jag 25% signalstyrka.

Från max ner till ungefär halva signalstyrkan så märker jag ingen skillnad i hastighet. Lustigt nog verkar det inte gå att få indikatorn att visa över 90% i signalstyrka ens när datorn står precis intill basstationen. Antagligen beror detta helt enkelt på störningar från all övrig elektronik vi omger oss med i dagens läge.
Runt 25 %i signalstyrka blir det stundtals lite långsammare. Dock upplever jag att det inte är styrkan i signalen som sänker hastigheten utan oregelbundenheten. När signalen ligger stadigt på 25% så surfar jag lika snabbt som vanligt (fortfarande med mitt 1,5 Mbps-modem som sätter taket) känns det som.
När signalen kryper under 25% börjar hastigheten minska radikalt.

På kontoret
Att få igång basstationen på ett Windows-nätverk på kontoret är inte svårare än mot ADSL-modemet. Man pluggar in i LAN-porten istället för WAN-porten och den kopierar nätverksinställningarna där också. Sedan funkar Powerbooken lika bra (eller dåligt) som en Windows-maskin på nätverket.

En inte alltför stabil gipsvägg - som ofta är fallet på arbetsplatser - mellan basstationen och kontoret bredvid erbjuder inget märkvärt motstånd, signalen är nästan lika stark som i samma rum. Glas verkar inte bekomma signalen ett skvatt. Det går oberörd 20 meter rakt genom två glasväggar och ett fönster ut på innergården. Tyvärr är ljuset för starkt för att jag skall kunna se skärmen ordentligt, så det blir i alla fall till att gå inomhus och jobba igen.

20 m från basstationen - 5 meter bort, runt ett hörn och sedan 15 meter till - så är signalstyrkan på runt 25%. Surfhastigheten är opåverkad men att navigera på det lokala nätverket blir lite långsammare. Finder snurrar lite längre med badbollen när den skall in i mappar på nätverket. Signalen är dessutom lite ostadig och stundtals beter sig datorn som om anslutningen var helt borta även om mätaren hävdar att den finns där. Flera gånger när den tappade anslutningen ville den inte hitta den igen, även om man gick tillbaka till basstationen. Först när man stängde av och satte på Airport i menyn kom den tillbaka.

Tråkigt nog fick jag aldrig möjlighet att testa den angivna maxhastigheten 54 Mbps. Nätverket på kontoret erbjuder tyvärr bara 10 Mbps in i basstationen. I praktiken så är det nog just hastigheten på anslutningen från basstationen till nätverket i kombination med antalet användare som bestämmer maxhastigheten, eftersom 54 Mbps är ett tämligen högt tak att laborera under. Sannolikt kan man dock aldrig komma ända upp i 54 Mbps eftersom den hastigheten är teoretiskt beräknad utefter idealiska förhållanden. Kanke att man i störningsfria Edens Lustgård med ren luft på en bra dag se Adam skicka smörlåtar i okomprimerad AIFF i 54 Mbps till Evas Powerbook, en meter bort. I vår värld kommer man sällan över 75% av det utlovade värdet, men 40 Mbps är ju inte fy skam det heller.

USB-skrivare
Det var inte heller något svårt att plugga in en USB-skrivare. In med USB-sladden i Airporten och sedan lägger man till skrivaren via Rendezvous, som hittar den genast. Detta gäller naturligtvis bara om skrivaren är Rendezvous-kompatibel. Är det en äldre skorv, så får man nog tyvärr meckla lite mer.

Användning i praktiken
Vill man ha friheten att ha sin bärbara var som helst i hemmet och gärna kunna sitta ute när vädret tillåter, så är en Airport ingen onödig investering, även om sambon med all säkerhet kommer att hävda motsatsen. Det ger en enorm frihet, och jag kan varna för att man snabbt blir beroende, även i en enrumslägenhet med kök.
Att sitta på sin innergård i en solstol och surfa känns både kaxigt och high-tech. Men vänta er inga underverk angående spontan kontakt med motsatta könet! Om det är ert syfte så funkar fortfarande det gamla tricket med att gå runt i parken och passa kompisens lilla barn, mycket bättre.

Det där med att köra Airport på stationära burkar för att slippa dra sladdar verkar lite onödigt. Tusenlappen per dator för ett Airportkort känns lite saftigt för den lyxen, tycker jag. Men vill man möblera om ständigt och det är svårt och dyrt att dra sladdar överallt, så visst. För de bärbara maskinerna är det ett mycket bra alternativ, speciellt när Airport-kortet finns inbyggt i toppmodellerna av Powerbooken.
I ett normalt öppet kontorslandskap eller några rum utan för många elaka vinklar och tjocka väggar i fel material borde en basstation kunna funka bra som enda nätverksanslutning.

För den som administrerar ett eget Airport-nätverk finns det möjlighet att via Airport Admin Utility reglera signalstyrkan och därigenom räckvidden, och det bjuds också på inbyggd brandvägg och lite andra mysiga "security features".

När tekniken spridits om några år så kanske det blir lika vanligt att låna Internet av grannen som att låna socker. Man slipper ju krångla med sladdar genom fönstret eller hål i väggen, man bara skapar ett litet gästkonto. "Min radiolansändare är har pajat, kan jag få låna en megabit av er tills nästa vecka?"

Allmänna rådet inför Airportförstagångskonfiggare (smaka på det ordet, Lindström!) är att först upprätta och testa att alla anslutningar funkar med traditionell kabel. Dels vet man då säkert att felet inte ligger där om installationen strular, men framför allt så blir det väldigt enkelt när basstationen bara läser in de existerande inställningarna automatiskt.

Sammanfattingsvis
På det stora hela så gillar jag Airporten på nästan alla sätt och vis. Enda minuset är priset. Det är kanske inte jättehögt, men heller inte tillräckligt lågt för att få den spridningen bland hemanvändarna, som jag hade velat se. Sedan hade man såklart velat ha större räckvid, men det vill man å andra sidan alltid, eller hur? Kapaciteten ger rejäla marginaler i bandbredd för de flesta användare, definitivt för hemmabruk. Den ger mig mycket frihet och väldigt lite krångel. Kör man dessutom på en minimal Powerbook 12", så är det smidigare än smidigast. Vem säger att en kreativ stund måste avbrytas bara för att man råkar bli nödig?

Information
Tillverkare: Apple
Beskrivning: Trådlöst nätverk
Pris: Basstation utan modem; 1799:-, basstation med moden; 2199:-, kort till datorn 895:- priser exklusive moms.

Använd utrustning under testet
Airport Extreme basstation
Airport Extreme-kort
Powerbook 12", 867 MHz, 640 MB RAM, Mac OS 10.2.5

Betyg 4/5

Omdöme
+ Lätt att installera och konfigurera både + kort och basstation
+ Grymt bekvämt med en laptop - sladdlöst is king!
- Lite oregelbunden och ostadig signal ibland
- Snabbt beroendeframkallande
- Pris

Läs mer om Airport Extreme på http://www.apple.com/airport (för den som kan filtrera bort säljsnacket så är det faktiskt riktigt informativ läsning).

Senast redigerat 2003-05-07 12:57

Det står under sammanfattning att enda minuset är priset, men det står inte med under betyget.

/c

  • Oregistrerad
  • 2003-05-08 13:06

<center><IMG SRC=http://www.99mac.com/testlabbet/pics/airport_extreme/airport_extreme.jpg></center>

Airport Extreme basstation finns i två modeller, och enda skillnaden är att den ena är utrustad med modemport samt uttag för extern antenn. Den med de extra finesserna ligger på 2199:- och den enklare, som var den varianten som testades kostar 1799:-. För själva Airport Extreme-kortet får man hosta upp 895:-. Priserna anges exklusive moms.

I egenskap av humanist och pragmatiker med begränsat tålamod, så försöker jag mig inte på en massa specifikationer, nuffror och annat teknikporr. Det finns de som kan, och gillar, den biten bättre än jag. Mitt test handlar om det som är viktigast för mig och många andra, det vardagliga användandet.

Installation
Installationen av själva Airport-kortet är inte svår, men kanske heller inte så riktigt riktigt busenkel som man kunde önska, om man skall vara riktigt lat och kräsen. Apple har ju trots allt ambitionen att ha produkter "for the rest of us" och "technically challenged people" och att allt följaktligen skall vara så enkelt och kräva så lite förkunskaper det bara går.

Instruktionerna för hur man gör finns i datorns egen instruktionsbok, som man får börja med att gräva fram. Stäng av datorn, ta ut batteriet, öppna Airport-luckan, dra ut antennsladden, stick in kortet, anslut antennsladden, stäng Airport-luckan och sätt tillbaka batteriet. Installera mjukvara från medföljande CD. Software Update hade sedan tidigare uppdaterat Airport-mjukvaran vill jag minnas, så egentligen kanske det inte behövdes. Men jag installerade enligt instruktionerna för säkerhets skull.

Det optimala hade varit att öppna en liten lucka och trycka in kortet och stänga efter sig, helst utan att ens behöva stänga av datorn. Låter kanske lite väl utopiskt och onödigt lätt för oss lite mer tekniskt lagda och invanda, men det är nog den sortens lösningar som "technically challenged people" vill ha. Det ligger förhoppningsvis inte alltför långt in i framtiden.
För den helt ovane är det kanske en halvkrånglig installation, men lättare än de flesta motsvarande och för den vane är det rena barnleken.

Mjukvarukonfigurationen av basstationen går som en dans om man har en färdig anslutning med kabel sedan innan. Man ser bara till att ha datorn inpluggad med ethernetkabel i det nätverk eller den modemanslutning man har. Sedan tar man kabeln ur datorn och in i basstationen istället, samt följer några enkla instruktioner. Därefter konfigurerar datorn basstationen och sen är det bara att tuta och köra. Det finns en WAN-port för att koppla till ADSL-modemet samt en LAN-port om man kör via ett nätverk.

Hemma
Med basstationen i vardagsrummet så ligger signalstyrkan på hälften när man sitter med Powerbooken i köket med stängd dörr, ungefär 8 meter från källan. Jag bor för övrigt i landshövdingehus med ganska kraftiga (men inte speciellt ljudisolerande) träväggar. Gipsväggar är det absolut lättaste för sådana här signaler att ta sig igenom. Trä är lite sämre men fortfarande ganska bra, medan betong är det sämsta.
Airportens angivna maxhastighet - 54 Mbps - ligger så långt över ADSL-modemets 1,5 Mbps att hastighetsskillnaden naturligtvis är obefintlig jämfört med kabel direkt in i datorn. Att vara utomhus utanför fönstret till vardagsrummet - beläget på andra våningen - som basstationen står i ger samma signalstyrka. Även hos grannen i lägenheten ovanför låg den på runt hälften, vilket var över förväntan. Det väcker dessutom intressanta tankar om hur hela min trappuppgång med fyra lägenheter enkelt skulle kunna dela på en och samma uppkoppling, om det nu hade varit förenligt med leverantörens villkor.
När man däremot är ute på andra sidan huset, det vill säga då signalen måste gå från ena sidan lägenheten genom huset, cirka 10 meter, och via fönstret ner på gården, så mattas den av märkbart och hamnar kring 25%. Även nere i källaren omgiven av elak betong så får jag 25% signalstyrka.

Från max ner till ungefär halva signalstyrkan så märker jag ingen skillnad i hastighet. Lustigt nog verkar det inte gå att få indikatorn att visa över 90% i signalstyrka ens när datorn står precis intill basstationen. Antagligen beror detta helt enkelt på störningar från all övrig elektronik vi omger oss med i dagens läge.
Runt 25 %i signalstyrka blir det stundtals lite långsammare. Dock upplever jag att det inte är styrkan i signalen som sänker hastigheten utan oregelbundenheten. När signalen ligger stadigt på 25% så surfar jag lika snabbt som vanligt (fortfarande med mitt 1,5 Mbps-modem som sätter taket) känns det som.
När signalen kryper under 25% börjar hastigheten minska radikalt.

På kontoret
Att få igång basstationen på ett Windows-nätverk på kontoret är inte svårare än mot ADSL-modemet. Man pluggar in i LAN-porten istället för WAN-porten och den kopierar nätverksinställningarna där också. Sedan funkar Powerbooken lika bra (eller dåligt) som en Windows-maskin på nätverket.

En inte alltför stabil gipsvägg - som ofta är fallet på arbetsplatser - mellan basstationen och kontoret bredvid erbjuder inget märkbart motstånd, signalen är nästan lika stark som i samma rum. Glas verkar inte bekomma signalen ett skvatt. Det går oberörd 20 meter rakt genom två glasväggar och ett fönster ut på innergården. Tyvärr är ljuset för starkt för att jag skall kunna se skärmen ordentligt, så det blir i alla fall till att gå inomhus och jobba igen.

20 m från basstationen - 5 meter bort, runt ett hörn och sedan 15 meter till - så är signalstyrkan på runt 25%. Surfhastigheten är opåverkad men att navigera på det lokala nätverket blir lite långsammare. Finder snurrar lite längre med badbollen när den skall in i mappar på nätverket. Signalen är dessutom lite ostadig och stundtals beter sig datorn som om anslutningen var helt borta även om mätaren hävdar att den finns där. Flera gånger när den tappade anslutningen ville den inte hitta den igen, även om man gick tillbaka till basstationen. Först när man stängde av och satte på Airport i menyn kom den tillbaka.

Tråkigt nog fick jag aldrig möjlighet att testa den angivna maxhastigheten 54 Mbps. Nätverket på kontoret erbjuder tyvärr bara 10 Mbps in i basstationen. I praktiken så är det nog just hastigheten på anslutningen från basstationen till nätverket i kombination med antalet användare som bestämmer maxhastigheten, eftersom 54 Mbps är ett tämligen högt tak att laborera under. Sannolikt kan man dock aldrig komma ända upp i 54 Mbps eftersom den hastigheten är teoretiskt beräknad utefter idealiska förhållanden. Kanske att man i störningsfria Edens Lustgård med ren luft på en bra dag se Adam skicka smörlåtar i okomprimerad AIFF i 54 Mbps till Evas Powerbook, en meter bort. I vår värld kommer man sällan över 75% av det utlovade värdet, men 40 Mbps är ju inte fy skam det heller.

USB-skrivare
Det var inte heller något svårt att plugga in en USB-skrivare. In med USB-sladden i Airporten och sedan lägger man till skrivaren via Rendezvous, som hittar den genast. Detta gäller naturligtvis bara om skrivaren är Rendezvous-kompatibel. Är det en äldre skorv, så får man nog tyvärr meckla lite mer.

Användning i praktiken
Vill man ha friheten att ha sin bärbara var som helst i hemmet och gärna kunna sitta ute när vädret tillåter, så är en Airport ingen onödig investering, även om sambon med all säkerhet kommer att hävda motsatsen. Det ger en enorm frihet, och jag kan varna för att man snabbt blir beroende, även i en enrumslägenhet med kök.
Att sitta på sin innergård i en solstol och surfa känns både kaxigt och high-tech. Men vänta er inga underverk angående spontan kontakt med motsatta könet! Om det är ert syfte så funkar fortfarande det gamla tricket med att gå runt i parken och passa kompisens lilla barn, mycket bättre.

Det där med att köra Airport på stationära burkar för att slippa dra sladdar verkar lite onödigt. Tusenlappen per dator för ett Airportkort känns lite saftigt för den lyxen, tycker jag. Men vill man möblera om ständigt och det är svårt och dyrt att dra sladdar överallt, så visst. För de bärbara maskinerna är det ett mycket bra alternativ, speciellt när Airport-kortet finns inbyggt i toppmodellerna av Powerbooken.
I ett normalt öppet kontorslandskap eller några rum utan för många elaka vinklar och tjocka väggar i fel material borde en basstation kunna funka bra som enda nätverksanslutning.

För den som administrerar ett eget Airport-nätverk finns det möjlighet att via Airport Admin Utility reglera signalstyrkan och därigenom räckvidden, och det bjuds också på inbyggd brandvägg och lite andra mysiga "security features".

När tekniken spridits om några år så kanske det blir lika vanligt att låna Internet av grannen som att låna socker. Man slipper ju krångla med sladdar genom fönstret eller hål i väggen, man bara skapar ett litet gästkonto. "Min radiolansändare är har pajat, kan jag få låna en megabit av er tills nästa vecka?"

Allmänna rådet inför Airportförstagångskonfiggare (smaka på det ordet, Lindström!) är att först upprätta och testa att alla anslutningar funkar med traditionell kabel. Dels vet man då säkert att felet inte ligger där om installationen strular, men framför allt så blir det väldigt enkelt när basstationen bara läser in de existerande inställningarna automatiskt.

Sammanfattingsvis
På det stora hela så gillar jag Airporten på nästan alla sätt och vis. Enda minuset är priset. Det är kanske inte jättehögt, men heller inte tillräckligt lågt för att få den spridningen bland hemanvändarna, som jag hade velat se. Sedan hade man såklart velat ha större räckvidd, men det vill man å andra sidan alltid, eller hur? Kapaciteten ger rejäla marginaler i bandbredd för de flesta användare, definitivt för hemmabruk. Den ger mig mycket frihet och väldigt lite krångel. Kör man dessutom på en minimal Powerbook 12", så är det smidigare än smidigast. Vem säger att en kreativ stund måste avbrytas bara för att man råkar bli nödig?

Information
Tillverkare: Apple
Beskrivning: Trådlöst nätverk
Pris: Basstation utan modem; 1799:-, basstation med moden; 2199:-, kort till datorn 895:- priser exklusive moms.

Använd utrustning under testet
Airport Extreme basstation
Airport Extreme-kort
Powerbook 12", 867 MHz, 640 MB RAM, Mac OS 10.2.5

Betyg 4/5

Omdöme
+ Lätt att installera och konfigurera både + kort och basstation
+ Grymt bekvämt med en laptop - sladdlöst is king!
- Lite oregelbunden och ostadig signal ibland
- Snabbt beroendeframkallande
- Pris

Läs mer om Airport Extreme på http://www.apple.com/airport (för den som kan filtrera bort säljsnacket så är det faktiskt riktigt informativ läsning).

Senast redigerat 2003-05-08 13:16
1
Bevaka tråden