Hmm. Det är inte så lätt att tycka rätt. :hmmm:
Jag tillhör den där skaran som jobbar extremt mycket och engagerat och länge med varje liten sak. Jag gör färre låtar per år än somliga här gör på en månad och ändå sitter jag i studion 12 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Nå, så'n är jag.
Men när allt har vridits och vänts och idisslats och sågats itu och arrangerats om, kastats bort och gråtits över spilld mjölk och gjorts om och slutligen några månader efter deadline bedömts som inte alltför dåligt kommer det ut på skiva.
Då vill jag gärna läsa recensioner som tyder på att den som skriver har tagit sig lite tid att lyssna och fundera lite över vad hon/han faktiskt hör. Jag får mycket hellre en genomtänkt 1:a än en slappt oengagerad 3:a. Likaså läser jag hellre en kritisk 3:a än en lyrisk 5:a skriven av någon som gillar det bara för att vi är vi och därmed automatiskt bra för att recensenten har en trångsynt musiksmak.
Musik är ju när allt kommer omkring något man gör för att man vill uttrycka sig. Vad man sedan uttrycker är ytterst personligt. Vissa gnisslar av sig bakfyllan, andra festar till det när de är glada, andra analyserar kristaller och gör superkomplicerade tankeexperiment, några tror på slumpen, en och annan vill bli berömd till varje pris, en del jobbar på löpande band i musikindustrin, en konstig fågel vill bara göra spejssynth, enapa eller två skruvar sina maskiner i småbitar osv osv.
Kontentan av den här svadan är:
Vore det inte bättre om vi kommenterar saker med lite eftertanke än att vi genast spottar ur oss vad som först faller oss in? Jag minns min egen mordiska Britney-kommentar som jag visserligen fortfarande står för, men kanske borde ha uttryckt lite mildare. Eller nej förresten, det var precis lagom elakt. Eller... :rolleyes:
Nja. Det är inte lätt, det där med att tycka till. Musik är ju gudskelov varken svart eller vit. Inte grå heller. :kaaaka!:
