- Zackeman
- Medlem ●
Är det någon mer här som är lite besviken på Unreal II? Jag menar, gubbarna pratar ju! Det tar ju bort ensamheten som präglade första Unreal.
Och så ser ju gubbarna allmänt Quakeifierade ut. Stora och feta, till skillnad från första unreal där gubbarna var ganska så naturliga i storleken.
Storyn känns inte heller helt genomtänkt. I alla fall inte så långt jag spelat (två uppdrag). Man kastas in i första uppdraget utan att egentligen veta vem man är och vad man håller på med. Att huvudpersonen i fråga fäller kommentar efter kommentar á la John Wayne tillför inte heller någon direkt känsla.
Dock vill jag inte bara racka ner på spelet. Lite av den klassiska unreal känslan finns kvar. Man vet att något kommer att hända när; musiken plötsligt stannar, ljusen börjar släckas ner och datorn börjar ladda frenetiskt! Underbart... nja om det inte börjar hacka som ett svin också
[ 12. februari 2003, 11:08: Meddelandet ändrat av: Zackeman ]
