- gabriela
- Medlem ●
- Linköping
- 2006-07-07 16:42
Med mitt senaste mac-köp, en gammal PowerMac G4 Dual 500, fick jag en inte helt ovälkommen sommaraktivitet på köpet.
Efter att ha rensat ur dammansamlingen från fem års användning, proppat i varenda sdram-modul jag hade hemma och smörjt, bytt och dämpat div. fläktar och andra rörliga delar (möbeltassar har ett förvånansvärt brett användningsområde) var det endast en detalj som avvek från min mål med en tyst och lagom rapp 'pysselstation', nämligen det långsamma, omoderna, fräsande och illaluktande grafikkortet - det ökända Ati Rage128. (Förvånande nog satt det en retailvariant, utan adc men med dvi, i burken?)
Mitt sökande efter ett passande ersättningskort gick genom div. erbjudanden om exlusiva Geforce 2MX för 700+ kr och ett och annat FX5200 för det dubbla, till ett lite skumt hunduppfödningsforum(!) med en separat del med hängivna entusiaster för ombyggnad av vanliga pc-grafikkort till anpassning till macar i allmänhet och till den klassiska cuben i synnerhet.
Efter att ha tagit del av de omfattande, om än något ostrukturerade, informationsresurserna (entusiasterna kallar det väl 'eklektiskt organiserat, i sin positiva mening') kommer jag fram till följande förutsättningar för att med största möjliga chans utföra en framgångsrik ombyggnation:
1) man vill ha ett kort som är så likt motsvarande mac-variant som möjligt. (Samma komponeter, samma layout etc.)
2) man vill ha ett kort med ett 128kB eeprom-chip.
Den första punkten innebär att den enklaste vägen är att inskaffa ett Ati Radeon 9800 Pro, eftersom de korten (inklusive mac-varanterna) ofta följer Atis referensdesign till punkt och pricka. Det är även ett populärt kort och det finns mycket information tillgängligt om de flesta varianter.
Den andra punkten är av en lite mer prekär karaktär och utgör själva grunden i varför man inte kan ta vilket kort som helst och stoppa i sin mac utan en hel del pill.
För att kortet ska kännas igen av datorn det sitter i under uppstart behövs en slags 'mini-drivrutin', denna boot-kod ligger lagrad i ett eeprom-chip och det är koden i detta chip som måste bytas till en mac-variant för att kortet ska fungera.
Problemet är att det förhåller sig så att de allra flesta pc-kort levereras med ett 64kB eeprom-chip, det behövs helt enkelt inte mer för att lagra den kod som behövs för att starta kortet i en pc-maskin, medans macen med dess mer avancerade arkitektur behöver mer kod och därmed ett större chip.
Alltså, för att man ska kunna byta ut koden behöver man alltså byta ut eeprom-chippet på pc-kortet till en 128kB-variant eller hitta ett pckort med ett 128kB-chip från början.
Som sagt är pc-kort med detta större chip väldigt ovanliga, men de finns om man letar tillräckligt. (Som tur är avslöjar modellbeteckningen på eeprom-chipet dess kapacitet, så det är inga problem att läsa ut med kortet tillgängligt.)
Nåväl, eftersom mina lödkunskaper inte är av högsta rang bestämde jag mig för att försöka få tag på ett pc-kort med 128kB-chip på från början. Efter några veckors sökande på tradera och blocket med många e-brev med frågor som förmodligen mottogs av ytterst förbryllade säljare lyckas jag nappa ett Hercules 3D Prophet 9700 Pro med det rätta chippet för en bit under femhundra kronor.
Ett utmärkt kort i sammanhanget med både Quartz Extreme och Core Image-stöd samt dvi-utgång. (Kortet har även en tv-utgång, men den porten fungerar inte efter flashning om man inte riktigt kavlar upp skjortärmarna...)
Ett ytterligare aber i denna historia om pc-grafikkort i macar är Apples, förvisso välmenande, adc-teknik.
Apples ambition att förminska ormboet på/bakom skrivbordet med en sladd, skärmens strömsladd, skapar ett litet trassel(!), som för den ouppmärksamme kan leda till ett dött grafikkort, eller värre, ett dött moderkort.
För att leverera tillräcklig effekt till skärmen genom adc-sladden bestämde sig Apple helt sonika för att komponera ihop sin egen variant av agp-standarden.
Vissa pinnar i kontakten (utöver den strömkontakt som sitter helt 'brevid' själva agp-kontakten) som enligt agp 2x/4x-standarden är oanvända använder apple efter eget tycke till div. spänningsmatning och jordplan.(Varför i hela världen inte använda en vanlig molex-kontakt?!). Detta var inget problem just då när bara agp 2x- eller 4x-kort fanns, men när agp 8x-standarden introduceras och dessa pinnar ska användas till data blir det givetvis en smula problematiskt.
Lösningen för acd-bestyckade maskiner (Dvs. alla PowerMac G4 utom Sawtooth och PowerMac G5) är att övetala kortet att använda agp 2x/4x-standard genom att tejpa för eller kapa kontakten till vissa pinnar på kortet. Således misstar inte kortet 'adc-pinnarna' för agp 8x-pinnar och inget går sönder och ingen blir ledsen. (De flesta agp 8x-kort är ju bakåtkompatibla som tur är.)
*bild på tejpade pins*
Så, mitt nyinköpta kort packades upp, befriades från en alltför utstickande kylfläns på baksidan, tejpades, monterades och försågs med ström från en ledig molexkontakt.
Samtidigt stoppade jag i ett gammalt Villagetronic pci-grafikkort för att driva skärmen under flashningen. (Ett förbannat pill att få igång det kortet, btw...)
*bild på kortet*
Apples rom för 9700-kortet laddades med det något virriga och hopplöst o-maciga verktyget 'Graphiccelerator 1.3'
Under flashingen kan man även justera klockfrekvens för gpu och vram, så jag passade på att underklocka kortet en smula för att få ner temperaturen en aning. (Ett sånt här kort drar uppåt 40-50W i värsta fall!)
Efter någon dag utan större problem, men med en oroväckande varm låda beställde jag en 'Ati Silencer' från Arctic-Cooling som både får ner oljudet från orginalfläkten och värmen i lådan på en och samma gång.
Jaha, det var väl det hela.
Jag skrev denna lilla(?) harang mest för att testa writeroom (sådär intryck imo, dessutom undrar man ju lite över stavningskontrollen var gång man råkar stöta på den...) men om någon kan finna nöje eller nytta av detta så är det väl trevligt?
Nu ska jag fortsätta leka med min nya vän i core image fun house...
/Anders