Lagligt?

Var hon fast anställd och uppsagt på grund av arbetsbrist får de inte göra så här. Eftersom en uppsagde har återanställningsrätt i x antal månader. Vet inte hur många...

Som timanställd så ja, inte stor chans vad jag vet. Hon får väl söka jobbet.

Om hon var anställd per timma tills vidare så är (eller var - mycket holkades ju ur mellan 88 och 94 med svenska folkets goda minne) det inte anledning nog.
förvisso anställer man vem man vill - men man skall oxå kunna ge en reell motivering varför tim/projekt - anställning upphör (arbetsbrist/projektet slut eller så)
Men i mångt och mycket är sådanthär oreglerat så länge fack/arbetsgivar - relationen inte finns...

Som de båda tidigare antyder, så handlar det i grund och botten om hur hon var anställd. Om det var en tillsvidareanställning (dvs "fast" anställning) och hon blev uppsagd p.g.a. arbetsbrist med uppsägningstid, etc, så verkar det som företaget håller på att dribbla med grejer som inte t.ex. LAS (Lagen om Anställningsskydd) medger.

Men saker och ting har förändrats i Sverige ganska kraftigt sedan jag läste juridik, speciellt i arbetsrätten. Hyss som arbetsgivare skulle få betala dyrt för för 10-15 år sedan tillåts numera. Dels p.g.a. förändrad lagstiftning men även p.g.a. Arbetsdomstolens domar (=bedömningar) som på senare tid blivit tuffare mot anställda.

Som jag ser det så bör hon nog glömma att komma åt arbetsgivaren den formella/juridiska vägen såvida din kompis inte har kontrakt om tillsvidareanställning eller motsvarande.

Det enda hon har att göra är att kontakta dom och fråga vad som gäller. Men det KAN ju faktiskt vara så att dom inte var nöjda med hennes jobb, och om hon pushar för att få reda på orsaken till att dom inte hörde av sig, så kanske hon får mer än vad hon gapar över, om du hajar vad jag menar.

Danne

Det som gäller är att man har förtur till ett utlyst jobb i nio månader efter att man blivit uppsagd från ett fast jobb hos samma arbetsgivare. När de nio månaderna har gått är arbetsgivaren fri att anställa utan att ta hänsyn till förturen.

Det kan också tänkas att man har rätt till förtur om man vikarierat eller haft en väsentlig del av sin försörjning från arbetsplatsen under en längre tid. Minns inte riktigt hur lång den tiden är men det ska vara frågan om att man har vickat/varit timanställd under flera år.

Det är också en sak vilka lagliga möjligheter man har och en annan vad hon ska göra.

ÄVEN om hon hade rätten på sin sida (vilket jag tror att hon pga timanställning inte har) så skulle jag avråda henne från att göra något.

Det är bara att ta smällen och gå vidare. Uppenbarligen vill de inte ha henne och det är kommer aldrig att förändras hur mycket rätt hon än har.

Ingen idé att slösa bort tid på sånt.

Om vi bortser från den inledande frågan i denna tråden (Hon har tyvärr inte rätten på sin sida, om hon inte varit timanställd länge. Det är fullt lagligt att säga att det inte finns mer för den timanställda att göra och sen annonsera efter nytt folk), så kan jag inte hålla med om vad Rönnbäck skriver i övrigt.

Naturligtvis ska hon se till att få en vettig förklaring till varför de inte ville ha henne. Dels tillhör det god uppfostran att tala om ifall något är fel. Egentligen redan på ett tidigt stadium, under tiden hon är timanställd.

Men framförallt för att man ska få veta det så hon får en chans att göra annorlunda på nästa jobb.

I övrigt kan jag ju bara tillägga att det finns en god anledning att gå med facket, för de kan de aktuella reglerna och kan agera på rätt sätt.

Det verkar inte vara nåt höjdar företag som gör så med sina anställda. Oavsett om det är tillåtet eller ej blir nog framtiden oviss där.

Om ett företag vill bli av med anställda så ser dom till att bli det. Jag har själv fått sparken två gånger och facket assisterade arbetsgivaren i det första fallet.

Absolut sant att de kan om de vill. Själv fick jag kicken, visserligen under en provanställning, och inte fidk jag någon direkt hjälp av fackrepresentanten som sätt i kommunfullmäktige för samma parti som kyrkonämndens ordförande. I ett möte med de två och min arbetsledare märktes det väl att de tre kände varandra mycket väl. Och vem vågar sätta åt vänner för en liten nyanställds problem?