Stora tråden för oss som är föräldrar

Klart som sjutton att hon inte ville amma när hon såg din håriga bröstkorg ;-p
Men visst är det härligt när man får till det och man ser framstegen som telningarna gör, man glömmer 'jobbiga' stunder i ett nafs

Vi har 2 barn. En dotter på 4,5 och en på snart 18 månader. 4-åringen har alltid varit en obstinat liten typ med kort stubin. Hon vägrade amma, vägrade flaskan, vägrade all annan form av matning. Vi var helt förstörda. Det kunde ta 1 timme att få i henne lite mat och sen kaskadkräkte hon på sista skeden. Med sömn var hon däremot en fröjd. La henne i sängen, sa sov gott och gick ut. 15 minuter senare sov hon som en stock.
Dotter nr 2 har alltid haft bra aptit. Vägrade släppa taget om boppen. Min fru ville sluta amma vid 6 månader men dottern tyckte annorlunda. Hon kunde bara sova på natten om boppen var i närheten. Napp var helt ointressant. Sen kunde hon inte sova om dagarna om vi inte la henne i vagnen och gick. Stannade vagnen vaknade hon. Skulle hon sova i 2 timmar fick vi promenera i 2 timmar. Jag slet ut 2 par Ecco-skor i somras. Det blev iofs bra motion. Promenerade drygt 12 mil i veckan i snitt.
Nu går det bättre. 1-åringen börjar på dagis om 2 veckor. Hon sover i sängen på dagarna, men kan fortfarande inte sova en hel natt för sig själv. Spjälsängen har hon aldrig sovit i så den har vi gett bort.

På senare tid kommer jag ofta på mig själv att nynna nån sång ur Emil och Griseknoen eller nåt. Typ "lille gris.....". Kan ibland bli lite pinsamt.

Jisses vilka minnen det väcker. Min son var hopplös som liten. Man fick gunga honom i babysittern i stort sett hela tiden om han skulle somna in . Ett under att inte ryggen gick av.

Så fort man slutade gunga honom mellan benen fram och tillbaks, så slog han upp ena ögat bums och vaknade.

Han står i skuld till mig när jag går i pension då ska han få åtgälda mig

Fy vad vi kämpade med honom, kolik skulle ha varit en lättnad, han hade säkert det också för han skrek jämt, vi kunde aldrig någonsin sätta oss ner vid ett cafe och fika i lugn och ro när vi var ute med vagnen .

När han föddes så vrålade han bara, vi skulle få en smörgås och fika efter förlossningen glöm det, vi fick inte ens en tugga lugn och ro den första tiden.

Nu är han en skärpt 15 åring, charmig som få, man kan ibland inte fatta att det är sant med tanke på hur det började en gång i tiden

psss när man tänker tillbaks kanske man ändå skulle ha klistrat fast en napp, han vägrade nappen en gång för alla, ingen av mina 2 barn använde napp.

Jag tror inte på napp - ämne för ytterligare diskussion