Det var dags för "vårstädning" på våra datorer (jo - det är vår här där jag bor) och då kom jag på den briljanta idén att uppgradera min flickväns dator.
Hon har en 2.0GHz vit MacBook med 2GB RAM och 80GB standardhårddisk. Disken var i princip helt full och minnet slukades ofta av hennes 43 Firefox fönster (alla med Aftonbladet-liknande sidor fulla av Flash). Datorn var inte helt pigg!
Jag beställde en 2GB SO-DIMM från Crucial och köpte en 250GB 7200rpm Seagate Momentus 7200.3 som ska vara snabbaste disken på marknaden, typ.
Allt kom fram som det skulle och jag genomförde uppgraderingen utan större problem (jo - jag fick åka 3km för att köpa en Torx 7 mejsel) och kloningen av diskinnehållet gick utan problem.
Datorn blev betydligt snabbare. Uppstart smäller bara till så är datorn igång. Men historien slutar inte här!
"Det är något fel på datorn - den surrar hela tiden" fick jag höra och trodde att fläktarna snurrade. Men det var disken! 7200rpm diskar brummar lite mer än en 5400rpm disk och det är faktiskt så att hela datorn vibrerar lite, lite. Håller man örat mot datorn så hör man disken snurra.
Hon tyckte inte heller datorn var så mycket snabbare och det stämmer faktiskt på ett sätt. När alla förhållanden är optimala så är datorn lika snabb som tidigare - skillnaden är att datorn pallar betydligt mer öppna program och Firefox flikar innan minnet tar slut. Och en i stort sett tom disk gör ju det lättare för Mac OS X att hitta platser att spara ner virtuellt minne och annat.
Slutsatsen: Datorn blev snabbare - men främst i formen av att den inte segar ihop - inte i "peak performance" så att säga. Men den började också brumma lite och hennes kära MacBook blev mer av en maskin snarare än "hennes dator".
Förstår ni?
