Prestationsångest

Känner absolut igen fenomenet. Dagar då man inte lyckat uträtta något kan få mig att bli på väldigt taskigt humör. Ju mer jag får gjort, desto bättre känns det.

Men så är det väl med alla.

/M

Pojkar är vad dom gör - kvinnorna är lite mer finstämda, de kan också finnas till genom att känna.

Ja, en allvarlig koll på hur du värderar dig själv är en tanke.

Dvs, med vilka värderingar.
Är det "bra"/"dåliga"?
Alltså inte om de är produktiva utan vilka prioriteringar du gör och hur påverkar det dig?

Om du tänker dig att du är 80 bast, titta tillbaka på ditt liv...vad kommer du kanske känna att du gick miste om innombords?
Kommer du att ha uppnått en känsla utav frid och glädje över din "överproduktion"?

Visserligen brukar man känna sig deppad efter en influensa.
Det tar både på kroppen och själen.

Men om man springer för fort i livet missar man en del. Och en del är livsviktiga för hur man mår innombords.

Jag tror rent allmänt att ALLA behöver stanna upp i livet en del ggr. för att seriöst betänka hur de lever just nu och vart det bär hän.

Frågan man måste ställa sig sedan är: Är det det här som verkligen gör mig lycklig och tillfreds, eller är det något jag behöver ändra på?

När en människa lyckas med att vara själv, inte göra något och njuta utav bara det för en stund (somliga för en timme, andra i flera månader) och känna sig fokuserad, förnöjd och avslappnad är det ett gott tecken.

Mvh,
Gambit

Jag tror att det är viktigt att man försöker värdera sig själv för den man är, inte bara för det man åstadkommer. Tänk på att många av dem som "går in i väggen" älskar sina jobb, och inte förmår sätta någon gräns mot fritiden.

Det är så lätt att man definierar sig fullständigt utifrån en del av livet. I synnerhet om man är bra på denna del, kör man gärna på så det ryker, och när det inte går tappar man självförtroendet. Så kallad positiv stress är bara positiv i lagom dos, annars sliter den också.

Jag är delägare i ett litet företag i Malmö, fast jag bor i Stockholm. Jag har fått lära mig att genomföra det jag tar på mig, men att fullständigt strunta i det andra när jag är hemma i Stockholm. I annat fall hade jag gått sönder av att stressa upp mig för saker jag inte kan påverka, även om jag är nyfiken på vad som händer, och får en kick av att vara aktiv.

Man måste jobba med att koppla av!

Hoppas du kan ta det lugnt utan att deppa nästa gång du blir sjuk!

Vänligen, Ylan

Jag brukar känna samma sak om jag tittat på TV3 en hel kväll...

Annars så är det rätt intressant att jämföra idrotten med andra delar i samhället. Om man aktivt idrottar och tävlar som lär man sig en del om hur man fungerar. Speciellt om man lägger ner lite tid på mental träning och idrottspsykologi. Saker man sen kan ha med sig i t.ex. arbetslivet.

Känner igen det där.. Just nu är jag inne i en period då jag börjar fundera vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Mina mål har alltid varit klara. Men dom är svåra att uppnå. Har börjat tröttna. Är helt inspirationslös nu. Vill sätta tänderna i något stort projekt känner jag för att få tillbaka lusten..

Och sen vill jag se lite sol. Är trött på ett väder som göra att det känns som att man är i en Rysk dokumentär film om Tjatjensk.

låtom oss starta www.99terapi.com

Jag känner mig just nu också helt inspirationslös. Det är det största "problemet" med att jobba i en kreativ bransch. Att vara just kreativ på kommando kan vara jäkligt svårt vissa stunder.

Man kan helt plötsligt inte producera eller prestera något. Allt man gör blir dåligt, i alla fall enligt en själv.

Det blir som ett ekorrehjul.... men förr eller senare tar man sig ju ur det där hjulet och det är då man har lyft sig ett steg och kan prestera bättre saker. Detta är kanske inte den typ av ångest som Martin Björnström menar men "känslan" är nog densamma.

Hur gör ni andra för att återfå inspirationen?

QUAKE! Om man ska va kreativ på kommado, hjälper Quake att rensa ut gamla ideér. Man blir helt nollställd efter en 200kills omgång.

personligen tycker jag långa/stor projekt är segt, man ser ingen ände på tillvaron. Medans snabba 2 veckor jobb med tajt deadline är en kick att sätta tänderna i, iaf när kunden blir riktigt nöjd.

På dina frågor och inlägg så har du kommit en bra bit på väg där jag är.
Har arbetat ca 100/timmar per vecka sedan 1970
är numera förtids/sjukpensionär.
Mitt råd är se till att alla försäkringar är betalda av din arbetsgivare eller dig själv om du är egen. Sen kan du sjunka med skeppet.
Lita inte på någon när det gäller avtal Jag har förutom att vara egen Tjänstgjort för större bolag som enligt de själva tar hand om sin personal.
Men finstilt inte tjänstemän.
Anarki råda inte endast i Bagdad.
Se om ditt arsle.