Tips hur man blir en gladare människa.

Jag bor i Stockholm, brukar göra mig gladare genom att bara lyfta blicken på alla vackra byggnader, allt vatten och den våren som precis börjar komma.
Annars åker jag på semester och dyker

Älska, drick rödvin då och då, ägna dig åt något du verkligen tycker om.
Odla dina vänner. Skratta mycket, själv och ihop med andra.

I morse tog vi ner en gammal fete-TV som satt på ett väggstativ. Under tiden som det sista bitarna på stativet togs ner så lades TV,n på sängen. Sakta kantrade TV'n utanatt vi märkte det och gick i backen med ett brak!

"Jäses sicken tur att inte en av hundarna var under."

"Den gamle skit-TV'n skramlar inuti, jaja, de går ju ändå inte få bild i ens utan boxar osv så det är lika bra vi slänger den då."

Klippte av kabeln, bar ner den i källaren.

Varför få blodtryck över ngt sånt ? TV'n blir ju inte HEL av att jag går sönder...

Blev påbackad häromdagen av en bil på lokala Statoil. Jävla tur det inte var mitt i natten i regnet i ett industriområde och med en person som ville köra en kniv i en.
Äh, gubben vart trevlig och resten är plåt och försäkringsbolag - jag får t o m en lånebil!

Tag ett steg tillbaka och säg när skit händer: "Ä de så jävla farligt då?"

Lycka sitter iaf inte i fina saker, städat så det blänker, dyra hus eller i mycket att göra....

Precis strosat omkring i min trädgård och klippt ris och grenar med sekatören modell grövre (den med meterlånga handtagen på). Grymt avkopplande.

Avkoppling innebär inte heller ligga still som en sill...
Klippa i trädgården, rensa en rabatt så svetten lackar eller sitta här på 99 med hjärnan på helspänn kan också vara en härlig avkoppling.

Vet ni vad det bästa med Stockholm är då?

Jag vill inte komma med dåliga vibbar men det låter lite som att förtränga saker och ting. Om man har haft en taskig barndom är det nog bättre att bearbeta och komma till förståelse med hjälp av någon kvalificerad person.

Själv läser jag Hjalmar Söderberg, kanske inte för lycka men för att stimulera intellektet. Vidare finns det många gamla vackra hus här i Göteborg att strosa runt och titta på.

Att somligt i mitt privatliv som varit riktigt för djävligt under senaste halvåret nu inte kan bli sämre, utan bara bättre.

Jag påminner också mig själv att både jag och mina närmaste har fötts till fred och frihet, att vi varit förskonade från allvarliga sjukdomar och olyckor, att tulpanerna tittar upp utanför min uteplats, att gråsparvarna sitter och tjippar på äppelträdet, att vårgrönskan lurar bakom hörnet, redo att svämma över tillvaron.

Tyvärr har jag inte längre kvar min kolonistuga, annars instämmer jag helt i Goflorps lovsong till trädgårdsarbetet - framkallar skön harmoni i både kropp och själ

Ledsen att höra att det varit för djävligt Rickard, glad att det bara kan bli bättre ! Lycka till!

Vänligen, Ylan

Absolut inte min mening att vara elak eller driva med dig men jag kommer osökt att tänka på den gamla ramsan;

Skillnaden på Optimisten och Pessimisten :

Pessimisten; Nu kan det inte bli värre!
Optimisten; Jojomensan !

Jag har också haft min beskärda del av jävligheter av livet (jag kan ta en del i ett PM om du vill läsa) och kommit fram till att det blir lite sinuskurva:

För att kunna må riktigt bra måste man nån gång ha mått riktigt skit.

Jag försöker lära av min fru, hon har en reumatisk sjukdom som gör att hon har ONT jämt, det är aldrig bra, bara mer eller mindre ont. Ibland är hon grinig, Då är det viktigt att jag kommer ihåg att det är "ontet" som pratar - inte min fru!

Det som är riktigt jobbigt är när "skiten" kommer liksom i flock med lite fördröjning.
(Nedan är ett påhittat scenario)

Pannan exploderar (30kkr), precis när den är klar så blir bilen påkörd (halvförsäkrad givetvis), när väl den grejen är halvt klar så upptäcker du att din fv har TRE andra Pv som sätter på henne efter schema, när du tänkt konfrontera henne med det berättar hon att provsvaret har kommit och hunden HAR cancer...Dagen efter kommer barnet hem från skolan med en lapp att fröken vill parata med er ang att det försvunnit fem bandspelare från skolan och ungens cykel är stulen...

Det är aldrig EN sak som knäcker en. liksom aldrig ett skott... men när det kommer ett helt jävla patronband avfyrat...Då är det jobbgt...

- Tåget till Göteborg....

(Gammal Göteborgsvits)

Nordhemsgatan nära Linnégatan och Allmänna vägen nära Stigbergstorget är favoriterna.

Jag glömde en viktig sak som gör mig gladare - min flygel!

Ja, dvs att få sätta sig och spela en timme eller två.

Jag såg en intervju med Gene Simmons, basisten i KISS ni vet, på teve där han sa att hans största idol och förebild är hans mamma. Hon är judinna och överlevde koncentrationslägren och har tydligen ett talesätt / livsfilosofi som går ut på att "every day above ground is a great day"

Det ger ju liksom lite perspektiv

Jag har ett tips som fungerar för mig. Sätt dig ned 1 timme på en stubbe och fundera ut allt som gnager dig. Kan vara allt från dåliga handdukar till dåliga förhållanden. Ta de enklaste sakerna först så de svårare besluten får mogna. Bränn sedan av alla punkter så snabbt som det är möjligt.
Fungerar inte på alla men när jag gjort detta blir jag "ren" och det är för mig en del av lycka.

Jag har på senare tid tagit ordentligt tag i mitt liv, vilket har resulterat i att jag känner mig mycket lyckligare nu än innan.

Till att börja med så började jag att gå till och från skolan istället för att åka buss, vilket resulterade i att jag kom i säng mycket tidigare än vad jag brukar. Och trots att jag nu kliver upp tidigare för att hinna gå till skolan så är jag mer utvilad än tidigare, eftersom jag ju som sagt går och lägger mig tidigare.

Sedan så har jag även dragit ned mitt teve-tittande från kanske 10 timmar per dag till max 1,5 timme (utom på måndagar, då det är flera serier som jag följer som går då, så måndagen är som en liten "morot").

Ska snart skaffa en ny skateboard, och då kommer jag komma ut och röra på mig ännu mer, vilket kommer att få mig att må bättre.

Dock har jag fortfarande ett par moment i livet som gör mig riktigt olycklig. Ett av dem är min hemska rumskompis, som gör att jag knappt vågar lämna mitt rum på dagarna, vilket resulterar i att jag antingen äter snabbnudlar eller micro-pizza, eller ingenting alls. Detta är väldigt synd, då jag faktiskt är ganska bra på att laga mat, och tycker att det är riktigt roligt. Ska dock eventuellt flytta ihop med ett par vänner inom en snar framtid, vilket kommer att få mig att må bra mycket bättre.

*s*
Det där låter så typiskt kvinnligt. Man pratar igenom alla problemen och så är de borta.

Kvinnans lösning:
- En tjej är tyken mot mig på jobbet så om vi inte GÖR något men pratar om det i två timmar så är problemet löst.

Mannens lösning:
- Jasså, En tjej är tyken mot dig på jobbet. Skall jag ta henne i kragen och fråga vad fan hon sysslar med?
-Nej, vi kan väl prata om det...

På vilket sätt skulle det vara en typisk killmetod?

Hur gör du när det är den andra parten som har fel? Ändrar du på dig själv då också?

Det är det som är det allra jobbigaste - det går inte att sätta fingret på vad det är som är fel. Jag antar att personkemin helt enkelt inte går ihop.

Wow, höga studentpoäng för en sjuttonåring. Bor du på internat eller? För om du redan pluggar på högskola blir jag knäckt!

Jag går på en gymnasieskola som ligger 17 mil från mitt hem, så för att slippa pendla den vägen så hyr jag en lägenhet via skolan tillsammans med en annan elev. Förut var vi tre, varav en som jag trivdes väldigt bra med, men han stod inte ut längre, så han flyttade ut, och jag ska försöka att få flytta ihop med honom och hans flickvän (som hyr en annan lägenhet via skolan).

Ändra synen på ett problem brukar väl sällan löas själv problemet.

Hamnade ofta i situationer förr liknande den jag nämnde ovan.
Ngn är elak på jobbet, skall jag (mannen) ta tag i det?
"Nej nej för guds skull, hur skulle det se ut..."
Men man skulle prata om det i åtta förbannade timmar och sitta och försöka sig på att "Jamen om hon tänker som atte ....så måste det betyda atte... FAST det KAN ju va som atte....".

Nuförtiden har jag en fru som gudskelov
1) Inte är så konfliktbenägen
2) Föredrar att ta tag i sakerna på ett "manligt" sätt.

Precis, jag gör såhär: Ett problem kommer upp, jag går lite snabbt igenom problemet för att se vart felet ligger. Är det jag ber jag om ursäkt och försöker att inte upprepa mig. Är det inte mitt fel säger jag att personen får ändra på sig. Ändrar personen inte på sig säger jag till en gång till. Funkar det inte eller vill personen inte ändra på sig finns snubben eller bruden inte kvar i mitt liv.

Hårt men enkelt.

Personligen tror jag mer på det "kvinnliga" sättet. Jag har begåvats med manliga vänner (och kvinnliga) som tycker om att prata och som gärna diskuterar saker.

Liksom KaRo tycker jag också att det i väldigt hög grad är man själv som bestämmer hur man skall uppfatta och ta saker. Inte så att man inte kan reagera spontant, men när man har fått tänka igenom, eller prata igenom så kan man i viss utsträckning avgöra hur man vill förhålla sig till det. Det är lite som att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"

Det är naturligtvis inte alltid sant, för det finns ju situationer som står utanför ens egen kontroll, men det finns nästan alltid en möjlighet att själv bestämma om man vill se glaset som halvfullt eller halvtomt.