Om man gör en analog med en pärm.
Vi har plats i pärmen för 500 sidor (=500 Gigabyte).
Vi skall nu partitionera pärmen, vi har massa färger på papper att välja från...
Detta enbart för att kunna särskilja dem (om vi vill), vi kan t ex göra första 250 gula och resten vita - då har vi två delar.
Nä, vi bestämmer att vi kör 500 ark, vitt. Allt i en radda.
Nu skall vi formattera, så vi numrerar varje ark i ena kanten 1,2,3,4 ...
Samtidigt skriver vi upp ett register på de sista 15 sidorna. Än så länge är platsen reserverad för registret men registret innehåller inget.
När formateringen är klar är vår disk klar att använda.
När vi skall läsa en fil pyser vi iväg till registret och kollar upp var filen finns, jaha, sidan 420, OK, då läser vi den...
Skall vi skriva en fil, sticker vi till registret och kollar...var är ledigt...jo, sidan 123... då skriver vi den dit.
Nu till ett trick... om vi vill radera disken tar detta en mkt lång tid...vi måste radera varje sida ju.. så vi gör lat-varianten...vi river ut hela registret och sätter in ett nytt tomt... fusk fusk.
Fusket gör att om man har en disk man kanske formaterat av misstag så kan man rota runt på disken och hitta i princip allt bara man inte skrivit över den gamla filen med ngt nytt....
Ovan är kanske ngt förenklat men funkar bra som metafor...
