Denna delen av 99 uppdateras inte längre utan har arkiverats inför framtiden som ett museum.
Här kan du läsa mer om varför.
Mac-nyheter hittar du på Macradion.com och forumet hittar du via Applebubblan.

Pink odlar intresset för programmering

Projektet började som en spontan idé sent på en fest och visade sig synliggöra ett uppdämt enormt intresse för kodning. 99mac har träffat grundarna bakom Pink Programming som vill lära ut programmering för alla.

Vikten av att känna igen sig

Jobbar ni något med att hålla föreläsningar kring hur företag ska bli bättre på att anställa mer jämställt?

Vanja: – Det skulle ju vara toppen om vi kunde göra det för vi har träffat så många kvinnor som är i branschen, vill in i branschen eller vill ut ur branschen. Men det har inte funnits tid till det. Så det är något vi har behövt prioritera bort.

Tone: – Det kanske är något som kommer sen. Vi har ju gjort en del tal på konferenser. Vi har kommit dit och berättat om oss och om Pink och sådär.

Vanja: – Ja, nu när vi är fler också kan det vara andra än vi som gör det för det finns ju jättemycket duktiga människor som hjälper till. Det är också roligt för alla som jobbar med Pink; att berätta om sig själva och hur de hittade till oss. Där har ju alla sin egen unika historia varför de gör det och vad det har betytt för dem. På det området är det väldigt olika och jätteintressant att höra om vad de har för infallsvinkel.

Har ni mött några som kommer till era träffar som inte alls tänkt att de ska hålla på med programmering, men som efter de har varit hos er börjat en utbildning?

Vanja: – Ja, absolut! De flesta blir förvånade för att de tycker att det är så roligt. Både personer som har börjat på en utbildning eller personer som har bytt inriktning och har börjat med utveckling istället. Så är det ju absolut inte med alla som kommit till våra läger eller träffar men vi har sett flera fall av det på den här korta tiden. Sen tänker vi också såhär; att det är ju extra kul om det är någon som har varit på ett läger eller på en träff som upptäcker programmering, men det kan också vara så att de pratar med någon annan som står i valet och kvalet att kanske börja en teknikutbildning och säger: ”Men det var skitkul, det skulle nog passa dig!” och så blir det som ringar på vattnet. Så man vänjer sig vid att höra att fler pratar om att programmering är roligt.

Shit min mamma eller mormor går på sånt här, det kan jag också göra.

Exempelvis, när jag funderade på om jag skulle börja plugga. Jag var skitosäker på om jag skulle få kompisar. Jag hade en jättebra kompis som peppade mig, såg till att jag träffade hans kompisar som också höll på med programmering och sa typ: ”Jag lovar Vanja du kommer passa jättebra på den här utbildningen.” Vi hade gått i samma klass i gymnasiet. Men om jag inte hade haft honom, vem hade då peppat mig?

Tone: – Mm, och därför tror jag att det är viktigt med åldersspridningen som finns också. Det kan komma kvinnor som är i 50-60 årsåldern, det ger också ringar på vattnet. Tänk när de berättar för sina barn och barnbarn att de har varit på en programmeringsträff. Då ser ju andra tjejer sina möjligheter och kanske tänker: ”Shit min mamma eller mormor går på sånt här, det kan jag också göra” . Det tror jag också kan förändra bilden.

Amanda Reventlid: – Jag tänker mig också att det är rätt betydande att man ser att det finns andra kvinnor som kodar och är utvecklare. Så att man inte tänker: ”Ja, om jag börjar koda så kommer jag vara ensam.” Även om arbetsmiljön är bra och ingen är otrevlig eller så känner man det på något vis att man är annorlunda.

Tone: – Ja, jo därför är det viktigt att när man får in tjejer i företaget, att man inte sätter en tjej i varje team bara för att sprida ut. Kanske ha fler tjejer i ett team och ingen i ett annat. Det kan hjälpa för att komma bort lite från den här minoritetskänslan, att inte behöva känna sig annorlunda.

Vanja: – Det kan också vara viktigt att ha någon att dela de här upplevelserna med. Exempelvis, om både jag och Tone är ensamma tjejer i olika team, ja men då kan vi ju prata med varandra. Det gör också mycket när man har sitt nätverk med Pink. Vi har ju Facebook-grupper för varje stad. Då kan man skriva och fråga i gruppen om man ser något spännande evenemang, och så kan man gå ihop för det är alltid trevligare att gå tillsammans med någon. När man har gjort det kanske man är mer bekväm med att gå själv nästa gång. Det har vi sett folk göra, det är jättekul och ibland organiserar de mindre träffar, typ ses på kaféer och kodar tillsammans.

Det är viktigt att företagen fokuserar på att se potential och inte bara stenhårt går efter erfarenhet.

Är det företagen som är dåliga på att leta eller finns det väldigt få kvinnliga utvecklare i branschen?

Vanja: – Jag skulle säga att det är två sidor, dels finns det väldigt få kvinnor i branschen och dels när det finns rätt få, då kanske man verkligen måste tänka efter vad man har för slags kultur i företaget för att de få kvinnorna i branschen ska överväga att komma dit. Det är viktigt att tänka långsiktigt, det kanske inte går att anställa en massa kvinnor över en dag. Utan företagen måste fråga sig: ”Vad kan jag göra för att kvinnor ska vilja jobba här om fem år?” Det kanske är där man får börja istället.

Som i vår utbildning, det finns många kvinnor som är intresserade av teknik men varför väljer de att inte börja med programmering? Det är ju inte ett problem i intresset. Det kanske inte finns så många som blir utvecklare, men intresset finns. Hur kan man ta till vara på det intresset och få folk att känna att de kan identifiera sig med att vara utvecklare?

Tone: – Mycket ligger också i jobbannonserna där det står att man ska vara guru eller ninja, och allt man ska vara. Det kan spela en betydande roll, att man inte identifierar sig med det. Det kanske skulle gå bättre om det var en annan attityd i annonsen. Dels om man är nyexaminerad eller vad man nu kan vara ska det finnas utrymme att lära sig. Det är viktigt att företagen fokuserar på att se potential och inte bara stenhårt gå efter erfarenhet. Att jobba som utvecklare handlar väldigt mycket om problemlösning och andra saker än att vara superbra på ett specifikt språk.

Vanja: – Förstå då om det står att man ska vara en kodninja när man egentligen är en utmärkt problemlösare. Då kanske man inte söker det jobbet fastän man hade gjort det jättebra. Så det kan vara bra att man breddar lite vad man letar efter som företag. Istället för att lista de här tio olika språken och begära att personen ska kunna dem är det kanske bättre att trycka på att personen ska vara en problemlösare och bra på att jobba i team. Då kanske man får ett större urval sökande, kanske inte bara när det gäller kvinnor utan andra personlighetstyper med.

Tone: – Ja, för det är ju också viktigt med mångfald. Det är inte bara kön, det är olika typer av personligheter och egenskaper. Då är det bra om man kan backa varandra, att man är bra på olika saker.

Vad tror ni det är som gör att kvinnor kanske inte tänker: ”Det här är en utbildning för mig” direkt när de tänker på programmering?

Vanja: – Jag tror att man inte identifierar sig själv med bilden av utvecklare och att man tänker: "Jag är inte en sån som programmerar dag och natt" . För jag tror att det är en uppfattning som finns. Det kommer mycket från filmer och så, att det är hela ens liv. Och som jag, jag tycker programmering är kul, men jag tycker också att en massa andra saker är kul. Då kanske det är många som tänker att om det inte är det enda jag gör så kanske jag inte klarar av det. Det är ju också något som ofta står i jobbannonser, att du gärna ska visa upp hobbyprojekt som du gör på fritiden, då brukar jag tänka: ”Hur ska jag hinna göra det på fritiden om jag redan jobbar med det och ska hinna träffa mina kompisar och hinna springa i skogen?” Okej, men då kanske jag inte passar som det.

Tone: – Speciellt när det handlar om utbildning också. Som i gymnasiet är man kanske lite vilsen och vet inte vad man ska bli och börjar leta efter förebilder. Om man inte hittar någon annan kvinna som jobbar med det kanske man inte tänker att det kan jag bli. Det är nog också vanligt att man googlar sig runt och ser vad som verkar roligt. Det kan vara svårt om man inte hittar några förebilder.

Vad skulle behöva hända för att det ska bli en jämnare fördelning inom utvecklarbranschen?

Vanja: – Jag tror ju att om man hade haft programmering i skolan och alla hade fått prova, alla hade kanske inte älskat det, men betydligt fler som inte redan kände någon som håller på med utveckling hade kanske upptäckt det. Med tanke på den gigantiska brist på utvecklare vi har i Sverige idag så kan jag inte fatta att vi inte har programmering i skolan redan. Det går att använda i alla ämnen. Det tror jag verkligen skulle göra stor skillnad.

Jag tror att om det hade funnits i skolan hade det varit lättare att hitta till.

Tone: – Ja och det skulle göra det så mycket naturligare. Man skulle inte behöva ifrågasätta om man identifierar sig med det eller inte, för alla skulle prova det.

Vanja: – Ja precis, alla kommer inte älska det men alla kommer ha testat. Det är precis som alla andra ämnen i skolan. Oavsett vad man sedan väljer att jobba med så tror jag att det är jättebra att ha en förståelse för hur det funkar, för nästan alla kommer i kontakt med IT-system och utveckling på ett eller annat sätt. Då är det bra att ha förståelse för den yrkesgruppen. Så jag tror att om det hade funnits i skolan hade det varit lättare att hitta till.

Tone: – Ja, och jag tror att rädslan skulle minska, och att det inte skulle kännas lika läskigt att börja med.

Vanja: – Jag tror att programmering i skolan är en bit. Men det är rätt vanligt att man efter några år slutar med programmering och väljer en annan väg. Där måste det ju komma inifrån branschen. Vad är det för kultur som gör att folk väljer att gå en annan väg? Det är ju ganska svårt att förändra så där tror jag man måste lyckas behålla de man har. Det spelar ingen roll om man fyller på underifrån, där är det ju väldigt många olika saker som spelar in. Men det är ju mycket sådant som vi jobbar med på våra event, det är inte bara öl och pizza som serveras, utan vi försöker ha mat som är inkluderande. Och det finns så många olika saker på vägen som gör att det underlättar om man inte passar in i den rådande normen.

Avslutningsvis: har ni några exempel på en bra miljö som är inkluderande?

Vanja: – Även om man inte är så många kvinnliga utvecklare eller om man är ensam kvinna i ett team så är det ju roligt om man är på en arbetsplats som inte separerar utvecklarna från alla andra. Man kanske sitter tillsammans med folk som jobbar med andra saker, eller man lunchar tillsammans, man har vissa möten tillsammans osv. Att det blir lite tvärorganisatoriskt.

Tone: – Precis, då blir det inte lika påtagligt om det skulle vara så att du är ensam kvinnlig programmerare.

Vanja: – Och då blir det ju ett annat klimat och alla uppskattar det. Det är ju något man kan göra om man inte har så många kvinnor som jobbar som utvecklare, dela inte in folk efter titlar. Titeln är egentligen inte så viktig.

Tone: – Det vi försöker uppnå på våra läger är att man ska känner sig trygg och bekväm med att tänka högt. Inte fokusera så mycket på att man känner sig dum utan att man hela tiden peppar varandra eller kommer med konstruktiv feedback, att man pratar mycket och att man har en öppen dialog hela tiden. Då skulle det blir mindre att man satt och tryckte i sitt hörn och försökte lösa allting själv. Jag tror det skulle bli bättre team och bättre lagkänsla om man kände att man snabbare kunde få bolla saker och diskutera.

Vad behöver göras för att få fler programmerare? Har ni några bra tips på knep i rekrytering eller som gör att arbetsplatsen inkluderar fler?

Vill du själv besöka en Pink Programming-träff eller komma i kontakt med dem?
Håll utkik på deras Facebook-sida för uppdateringar och kommande event. Dock måste man vara rätt snabb på att anmäla sig eftersom platserna brukar ta slut på några timmar.

Det går även att hålla lite utkik på deras wepplats.

Skriven av Amanda Reventlid

Inget är som väntans tider, särskilt om du går och väntar på en iMac med Apples egna processor.

Inom kort kommer 99mac bli Macradion och då blir det en ny plattform med ett betydligt modernare forum.

Då var Apple Watch Series 7 här och ryktena stämde inte i år utan det blev samma design som vi sedan tidigare är vana vid.

Varje resa har ett slut och varje slut har en ny början och nu är det dags för oss att gå över till en modern plattform.

Apples event är över och i detta extra långa avsnitt får vi följa Marcus, Marcus, Dennis och Thor när de följer eventet live tillsammans med efterföljande diskussion om intrycken det gav.

Är du en av de som inte gillade det nya utseendet på Safari i macOS Monterey? Nu kan du lugna dig, Apple har backat på designen.