Starships träffar inte mitt i prick

Redaktionens speltestare ger sig ut i rymden och undersöker om det nya strategispelet från Sid Meier håller måttet. Starships siktar mot stjärnorna, men räcker inte hela vägen hem.

Ett nytt spel signerat Sid Meier utgör alltid en högtidsstund i redaktionens #spelhörna. Meier är framförallt känd som skaparen av Civilzation, kanske den klarast lysande stjärnan på strategispelhimlen. Men han har även satt sitt namn på många andra pärlor genom åren. Spel som Pirates!, Colonization, Railroad Tycoon och Gettysburg! har i olika versioner förnöjt spelare på de flesta datorplattformar världen över.

På senare år har Sid Meier också börjat göra spel med lite mindre omfång, i första hand avsedda för surfplattor och smarta mobiler. De båda delarna i spinoff-serien Civilization Revolution är ett exempel, men även det strategiska flygspelet i första världskrigsmiljö, Ace Patrol, är värt att nämna.

Mot slutet av 2014 fick vi det senaste fullstora Civilization-spelet, denna gång i rymdmiljö i form av Civilization: Beyond Earth. Trots flera likheter med Civilization 5 lockade spelet redaktionen och bjöd på många sena nätter av klickande och imperiebyggande. Nu kommer Sid Meier's Starships, som återigen är en mindre och kortare produkt.

Starships innehåller berättarmässiga kopplingar till Beyond Earth, men har inte alls samma spelmässiga djup eller längd. Som titeln antyder ligger här fokuset på rymdskepp och taktiska strider. I korthet: bygg den bästa flottan av rymdskepp och använd dessa för att ta över universum. Det låter som ett enkelt koncept, och det är det också.

Bygg, skjut och vinn

Det är väldigt roligt att konstruera och förfina sin egen flotta av rymdskepp och steg för steg förvandla dem till oslagsbara instrument för galaxherravälde. Det går att lägga till olika moduler på skeppen för att göra dem exempelvis snabbare och starkare med kraftigare motorer, sköldar och vapen. Varje förbättring visas på skeppet ifråga, och det är väldigt tillfredsställande att uppgradera en simpel skorv till en imponerande pansarkryssare med laserkanoner, torpeder, sensorer och allt möjligt.

Själva rymdstriderna är också kul, och kan beroende på hur ens flotta är uppbyggd variera från att vara en explosiv boxningsmatch till en nervkittlande katt- och råttalek. Att vinna över en numerärt överlägsen fiende med fler och starkare skepp genom att använda asteroidbälten och svarta hål till sin fördel genererar en ordentlig känsla av välbehag. Och lika söt som den segern är, lika bittert är det att se sina storslagna planer grusas av ett plasmavapen på kort avstånd, på grund av en idiotisk taktisk blunder.

Varje strid utkämpas i turordning på en karta uppbyggd av hexagoner. Den är fylld med planeter och asteroider, som hindrar rymdskepp att avfyra vapen, samt svarta hål som kan teleportera ett skepp till ett annat område på kartan. Laservapen är bra att skjuta på långt avstånd, men gör åtminstone i början inte särskilt mycket skada. Det kan däremot plasmavapen göra, men de har mycket kortare räckvidd. De flesta rymdskepp har också pansar, som avgör hur mycket stryk skeppet tål, och energisköldar som tar bort en del av skadan ett vapen gör. Sköldarna är dock oftast svagare på baksidan av ett rymdskepp, så en nyckel till framgång ligger i att navigera in bakom sin fiende för att därefter avlossa en förödande salva av laser och/eller plasma.

Det finns också rymdtorpeder, som är en sinnrik faktor i spelet som gör striderna betydligt intressantare. En torped kan passera genom asteroidfält (men inte planeter) och följer en rät linje efter att den avfyrats. Torpeden kan färdas upp till tre rundor innan den exploderar, och spelaren kan detonera den när som helst innan dess, förhoppningsvis alldeles i närheten av ett fiendeskepp. Eftersom en torped är långsam och syns tydligt är den oftast enkel att undvika, men används därmed i praktiken avskräckande för att hindra motståndaren från framfart i ett visst område, eller för att skrämma fram rymdskepp som ligger på lur.

Spelet vinns genom att behärska 51 procent av galaxen, och en planet erkänner sig till spelaren om den lyckas få fyra stycken inflytelsepoäng över planeten. Dessa poäng skaffas i första hand genom att utföra uppdrag åt planeten ifråga. Uppdragen innebär i de flesta fall att skjuta ned motståndare i form av rymdpirater men kan ibland vara en variation så som att eskortera ett skepp i säkerhet eller hitta ut från en labyrint av asteroider inom en viss tid.

En del av ett spel

Tyvärr känns Starships som endast en liten bit av ett komplett spel, där delarna runtomkring själva skeppsbyggandet och striderna ekar ödsligt tomma.

Det som känns påklistrat och onödigt är all den mikrostyrning som måste ske över de planeter som ansluter sig till spelaren. Genom att bygga fler städer och förbättringar på planeterna kan de generera mer resurser, som behövs för att bygga nya rymdskepp samt reparera och förbättra de befintliga. Det här tillvägagångssättet känner alla som spelat Civilization igen.

Men till skillnad från Civilization är resurhanteringen i Starships inte grunden i ett ständigt övervägande om vad som är bäst att satsa på. Det uppstår aldrig någon känsla av långsiktig strategi i valet mellan att fokusera på att generera pengar, mat eller forskning. I Starships är byggandet av många forskningsinstitut inget hinder för att även satsa på ett starkt försvar. Det tar heller ingen tid att bygga, så ganska snabbt råder ett överflöd av alla resurser.

Därmed förstår jag inte värdet med att ha hela fem olika resurser i Starships. Vetenskap behövs för att låsa upp ny teknologi som kan förbättra ens rymdskepp. Metaller behövs för att konstruera byggnadsverk på ens planeter. Energi används för att bygga och uppgradera rymdskepp. Mat används för att bygga städer, och pengar används för att köpa någon av de andra resurserna på svarta marknaden om det skulle råda brist någon gång, vilket det i princip aldrig gjorde för mig under testperioden, inte ens på de högre svårighetsgraderna.

De första spelomgångarna brydde jag mig inte ens om att optimera mina planeter för maximalt resursuttag. Jag byggde inga forskningscenter, och jag behövde inga eftersom jag inte forskade fram exempelvis bättre laservapen. Ändå vann jag en promenadseger över de datorstyrda konkurrenterna enbart genom att vara taktiskt överlägsen och bygga fler skepp än dem. Det om något är ett tecken på att det inte behövdes fem olika resurser att hålla koll på i det här spelet.

För lätt

Precis som i Civilization finns det också så kallade "underverk" som går att bygga på vissa planeter. Dessa underverk ger, också precis som i Civ, spelmässiga fördelar som exempelvis att ens avfyrade rymdtorpeder är osynliga eller att ens besättning är drillade i rymdflygning vilket gör att de inte blir trötta av tråkiga långresor, eller att spelaren alltid får göra det första draget i en strid.

Med en uppsättning sådana här underverk i rockärmen kan alla rymdstrider utom de allra svåraste vinnas utan några större problem. Datorn är helt enkelt inte en tillräckligt utmananade moståndare. Detta hade inte varit något större problem om det funnits möjlighet att utmana sin kompis eller en främling på internet, men det gör det inte. Starships är ett spel som skriker efter multiplayer-stöd, men det saknas helt.

Sid Meier har tidigare visat sig vara oerhört skicklig på att skapa spel som i sig består av en blandning av andra mindre spel. Fantastiska Pirates! är ett bra exempel, som både innehåller segling, fäktning, skattjakt, köpslående och byteshandel samt en danssimulator. Resultatet blev ett spel som är svårt att placera i en genre, men där alla alla delarna bidrog till en oemotståndlig helhet fylld av personlighet och charm.

Starships har en rolig kärna, men hade behövt kompletteras med fler lika underhållande delar för att bli något riktigt minnesvärt. Som det är nu tröttnade jag efter några dagar och önskade att det fanns mer att göra.

Det här spelet har inte vad som krävs för att inta en hedersplats bredvid Sid Meier's bästa skapelser. Det är ett småtrevligt tidsfördriv som räcker några dagar, men det hade kunnat vara så mycket mer. Det hade kunnat vara Pirates! i rymden.

Namn
Sid Meier's Starships
Plattform
OS X
Utvecklare
2K, INC.
Version
1.1
Pris
139,00 kronor
Krav
OS X 10.9 eller senare
Språk
Engelska, franska, italienska, japanska, kinesiska, koreanska, polska, ryska, spanska, tyska
Namn
Sid Meier's Starships
Plattform
IOS
Utvecklare
2K, INC.
Version
1.1
Pris
139,00 kronor
Krav
Kräver IOS 7.0 eller senare. Kompatibel med Ipad.
Språk
Engelska med flera, ej svenska
Skriven av Jakob Nilsson

Flex 2 är en av Fitbits budgetmodeller och den första som är så vattentålig at det går att simma med den. 99mac beger sig till badhuset för att testa!

Med den modulära datorn Kano kan vem som helst lära sig att skruva ihop sin egen hårdvara för ett flertal olika användningsområden. Med Kano Code går det också att lära sig grundläggande programmering. 99mac har pratat med Tommy Säl, som arbetar på Kickstarter-succén.

Skjut dig fram genom rymden i den senaste delen av action-spelet Galaxy on Fire, som släpps idag till Iphone, Ipad och Ipod Touch.

Snart kommer det kanske gå att att hyra filmer i Itunes så kort som två veckor efter att filmerna haft premiär. Men är det tillräckligt för alla som vill se nyare film hemma?

Under julhelgen kan det lätt bli stressigt och det är mycket att göra, ett sätt att lugna ner hjärnan är att använda digitala att-göra-listor som stillar planeringsstressen.

Det vankas både tävling och specialpris runt kylaren Silent Loop när Inet och Be Quiet intar dagens lucka. Rulla igång rimfabriken och bege dig till jukalendern!