Aperture för Iphoto-användaren

Aperture är Apples bildhanteringsprogram för professionella fotografer, men även vanliga fotointresserade konsumenter kan ha nytta av programmet. Vi tittar närmare på Aperture ur en Iphoto-användares synvinkel och tipsar om de intressantaste funktionerna.

Första intryck

​För elva år sedan släppte Apple programmet Iphoto och kallade det för "den saknade länken" inom digital fotografering. Det blev i ett slag mycket enklare för macanvändaren att importera och organisera alla sina digitala bilder. Iphoto blev året därpå en del av Ilife-paketet som fristående kostar pengar men under ett decennium följt med varenda ny mac som sålts.

Steve Jobs presenterar iPhoto för första gången vid MacWorld San Francisco den 7 januari 2002, se presentationen här.

Iphoto är den naturliga starten för en macanvändare som vill ansluta sin digitalkamera till datorn för att importera och organisera bilder. Programmet har även funktioner för enklare bildjusteringar, för automatiskt ansiktsigenkänning och geografisk gruppering av bilder samt möjligheten att skapa trycksaker i form av bilder, fotoböcker, kort och kalendrar.

För många användare är Iphoto allt som behövs men för de med lite mer avancerade behov eller de som bara är nyfikna på nästa nivå finns programmet Aperture från Apple.

Aperture lanserades för proffs i slutet av 2005 och krävde en snabb dator för att fungera bra.

Aperture släpptes 2005 och var främst avsett för professionella fotografer och avancerade amatörfotografer. När det begav sig var programmet en smärre revolution, inte minst tack vare icke-förstörande redigeringen (mer om det om en stund). Med Aperture kunde fotografer importera och organisera bilder på ett flexibelt sätt och utan att lämna programmet även utföra många av de bildbehandlingsfunktioner som traditionellt sett varit ett jobb för Adobe Photoshop. Nivåer, exponering, skärpa med mera kunde utföras i Aperture och resultatet höll hög klass.

Från att ha varit ett renodlat proffsprogram har Apple alltmera breddat funktionerna i Aperture för att närma sig Iphoto (samtidigt som Iphoto å sin sida fått allt mer avancerade funktioner). Det har inte minst märkts på priset på Aperture som från början var närmare 5000 kronor men sedan reducerats flera gånger, inte minst när programmet kom till Mac App Store för två år sedan. Då sänktes priset drastiskt till nuvarande 599 kronor. För den summan blev programmet överkomligt även för den vanlige hemanvändaren som ville avancera upp en nivå från Iphoto.

Det slutgiltiga steget i föreningen mellan Iphoto och Aperture togs i somras när båda programmen uppdaterades till att ha ett gemensamt biblioteksformat. Fram tills dess var användaren tvungen att välja mellan att antingen jobba i Aperture eller i Iphoto i första hand. Från och med Iphoto 9.3 och Aperture 3.3 går det fritt att växla mellan programmen och arbeta med ett och samma bibliotek.

Vad kan då den vane Iphoto-användaren förvänta sig av Aperture? Vilka funktioner skiljer programmen nåt? Det ska vi titta närmare på här. Detta är inte en fullständig genomgång utan en första knuff i rätt riktning för den som vill bekanta sig med Aperture.

Första intryck

Iphoto och Aperture sida vid sida.

Vid en första anblick kan Aperture te sig nästan lite skrämmande för den som är van vi Iphoto. Det finns en myriad menyalternativ, flikar, popupfönster med mer. Dessutom är Aperture på engelska vilket för vissa kan vara ett hinder. Samtidigt är mycket bekant också. Till vänster finns listan med album och huvuddelen av fönstret upptas av ytan för bilder.

En översikt över Aperture, här med delad vy.

Här är en genomgång av Apertures fyra huvudfält med verktyg och knappar, utifrån bilden ovan:

1. Uppe till vänster i Aperture finns ett verktygsfält för de viktigaste uppgifterna som att importera bilder och skapa nya projekt, album och mappar samt att dela bilder. Under verktygsfältet finns tre flikar, Library, Info och Adjustments.

Library är organiseringen av bilder i mappar, projekt och album. Denna flik påminner om det vänstra fältet i Iphoto.

Info är fliken för metadata som följer med bilden, allt från datum och bildstorlek till exponering och objektiv, i den mån digitalkameran lagrat detta. Det finns också omfattande möjligheter att skapa egen metadata som bildtext, fotograf, nyckelord, copyright med mera.

Adjustments innehåller alla bildjusteringar tydligt samlade i en lista. Även om det kan verka omfattande till en början är upplägget i Aperture faktiskt tydligare och mera logiskt än i Iphoto för den som är bekant med lite mer avancerade bildjusteringar. Iphoto jobbar aktivt på att dölja detta och bara presentera enklare alternativ, så det blir fler steg i Iphoto för att hitta till samma typ av justeringar, i de mån de finns.

2. Uppe till höger finns ett verktygsfält för att välja mellan de olika vyerna i Aperture. Första knappen ger en översikt över bilderna, likt hur Iphoto presenterar bilderna. Den andra ger en delad vy med ett huvudfält för vald bild och en fält som visar alla bilder i aktuellt projekt/album/mapp. Denna delade vy är den som jag oftast jobbar i.

Tredje knappen visar bara aktuell bild. Fjärde knappen är ansikten (Faces), samma ansiktsigenkänning som finns i Iphoto fast mer avancerad. Den sista knappen är platser (Places) för geografisk placering av bilder, även den baserad på samma information som i Iphoto.

Längst till vänster är luppen som går att dra över bilden för att detaljstudera pixlarna i bilden.

3. Under förutsättning att delad vy är vald (se punkt två ovan) finns det ett verktygsfält nere till höger om bilden med verktygen för att justera bilden, som att rotera, beskära, justera horisonten och ta bort röda ögon. Här finns också det mycket användbara verktygen lyft och stämpla (Lift and Stamp), mer om detta längre ner i texten.

Här finns även inställningar för hur den under fältet i den delade vyn ska presentera listan med miniatyrbilder och i vilken ordning den ska sorteras.

4. Till höger under huvudbilden i den delade vyn finns ett verktygsfält med några knappar för att bland annat snabbt zooma in bilden och visa originalet. Sista knappen ute till höger är snabb förhandsgranskning (Quick Preview). Aperture är inte världens snabbaste program och på en lite äldre mac kan det ibland bli tungrott. Normalt sett när en bild markeras så visas den först i lägre upplösning, vartefter den läses in i högre upplösning. Med snabb förhandsgranskning visas bara den första varianten vilket gör att det går mycket snabbare att bläddra runt bland bilderna, på bekostnad av att de inte är lika detaljerade och korrekta.

Under knapparna finns filtreringsfunktionen som i Aperture är mycket kraftfull. Normalt sett visas alla bilder utom de som har markerats som avvisade (rejected). Via det det lilla förstoringsglaset till vänster om texten går det snabbt att byta till alla bilder med en, två eller fler stjärnor eller till exempel alla icke betygsatta bilder. Till vänster om detta finns en knapp som öppnar upp hela filtreringsfönstret med nästintill oändliga filtreringsmöjligheter, se mer om detta i separat stycke längre ner.

Projekt istället för händelser

Det som i Iphoto kallas händelser heter i Aperture projekt (eller Projects då det är på engelska, här i artikeln används svenska så långt det går). Varje bild i Aperture tillhör bara ett projekt, men därutöver är organiseringen av bilder flexibel.

Det går att placera bilder i album precis som i Iphoto och det går att organisera projekt och album i mappar och undermappar för att skapa en flexibel struktur. För min del brukar jag dela upp det i en mapp för varje år och i varje årsmapp en mapp för varje månad med månadens projekt/händelser, men det är förstås helt valfritt hur organiseringen sker.

Bilder från olika projekt kan ligga i samma album. Ett album innehåller egentligen inga fullständiga bilder utan är bara en samling hänvisningar till respektive bild i det projekt bilden ligger i. Det innebär att en bild kan ligga i hundra olika album medan det fortfarande bara ligger en kopia av bilden på hårddisken. Om en bild raderas från ett album försvinner bara hänvisningen till bilden, själva bilden finns kvar i det projekt där den ligger.

Både Aperture och Iphoto jobbar med ett bibliotek åt gången men Aperture är anpassad för att enkelt växla mellan olika bibliotek. Det går att göra i Iphoto också (genom att hålla inne alt-tangenten när programmet startar) men det programmet är främst avsett för att jobba mot ett bibliotek. Aperture däremot har funktioner för att exportera projekt till nya bibliotek, för att importera andra bibliotek och att slå samman bibliotek.

Flexiblare lagring av bilder

Aperture har mycket mera sofistikerade möjligheter att lagra bilder än Iphoto. Bilder kan antingen ligga i själva biblioteket eller ligga som referenser till extern lagring utanför biblioteket. Den här bilden från Apples hemsida illustrerar detta:

Aperture behöver inte ens ha tillgång till originalbilderna, det går att arbeta med en bild och utföra justeringar med mera även fast originalet ligger på en extern hårddisk som för tillfället inte är ansluten. Detta fungerar eftersom Aperture skapar en förhandsvisning av bilden som alltid sparas i biblioteket.

Det behöver inte heller vara antingen heller, Aperture kan ha vissa bilder i biblioteket och andra externt. Det går att välja vid import av bilder hur de ska lagras vid just den importen. Det finns funktioner för att flytta alla original för ett projekt till en annan plats, eller för att samla ihop originalen till biblioteket.

Kommentarer
5 svar