Återblick

Apples första fiasko - vi minns Lisa

Döpt efter grundaren Steve Jobs dotter var Lisa datorn som aldrig riktigt blev klar. Eller bra. Lisa blev datorn som på många sätt banade väg för Macintosh, men kostade också Apple enorma summor pengar.

För en vecka sedan hade Apples första dator med ett grafiskt gränssnitt, #Lisa, födelsedag. Datorn föddes ur ett behov internt på #Apple att börja utveckla en uppföljare till den otroligt framgångsrika #Apple II-datorn som fortfarande sålde som smör i Småland. Apple ville också ta fram en dator särskilt inriktad till företagskunder, och som traditionen då påbjöd skulle #Steve Wozniak ta fram grunderna för datorn, men i takt med att Wozniak tappade intresset för Apple så fick istället Ken Rothmuller ta över ansvaret för projektet, som då gick under arbetsnamnet Annie. 1979 hade förberedelserna för den nya datorn slutförts och det var ett ambitiöst projekt - datorn skulle kosta maximalt 2 000 dollar, ha en inbyggd skärm, en 16-bitars processor och en diskettstation med hög lagringskapacitet, och den skulle vara klar till 1981, drygt två år senare.

Rothmuller insåg att två år var för lite och försökte diskutera saken med #Steve Jobs som istället sparkade honom från projektet och utsåg en ny chef för det som skulle bli Lisa. John Couch, som precis som Ken Rothmuller kom från #HP, tog över och bad Jef Raskin, som ungefär samtidigt hade startat projektet som senare skulle bli Macintosh, att hjälpa till. Det hjälpte dock föga då utvecklingstakten var låg och 1979 hade utvecklingsteamet inte ens valt processor som datorn skulle bygga på, vilket delvis förklarades med att teknikerna inte var helt sugna på att ta fram en dator som de ansåg liknade Apple II så mycket. Ambitionen för Lisa var vid denna tidpunkt inte högre.

Men till slut kom vändningen. #Jef Raskin föreslog för Steve Jobs att de borde besöka Xerox legendariska utvecklingslabb Palo Alto Research Center (PARC), men Jobs och Raskin var inget vidare förtjusta i varandra (vilket de båda senare skulle visa när #Macintosh började ta form) och avfärdade förslaget.

Raskin gick då till Bill Atkinson, som senare skulle spela en enormt stor roll i Macintosh-projektet och som Jobs hade förtroende för, och bad honom föreslå samma sak och förslaget föll då i bättre jord. Jobs förhandlade lite snabbt med Xerox och lät dem investera en miljon dollar i Apple mot att Apple fick två guidade turer i Xerox utvecklingslabb. Xerox såg dollartecknen stå som spön i backen då Apple ännu inte var börsintroducerade, vilket skulle ske 1981. Det första besöket gjordes av Jobs och Atkinson och gav inga större resultat då Jobs inte riktigt förstod allt han förevisades. Något han däremot förstod var det grafiska gränssnittet som Xerox hade utvecklat för sin egna dator Alto. Det var med dagens mått mätt minst sagt begränsat, men det inspirerade Steve Jobs tillräckligt för att staka ut en grov färdriktning för det som skulle bli Lisa.

När Steve Jobs återvände för ett andra besök så tog han mer sig flera medlemmar i utvecklingsteamet och fick en mer teknisk demonstration och snart hade Lisa en helt ny inriktning - datorn skulle ha ett grafiskt gränssnitt, en mus och i princip allt Apple hade fått se i Xerox egna dator Alto. Utvecklingen i den riktningen blev sannerligen inte sämre då ett 15-tal utvecklare från Xerox tog anställning hos Apple istället då de såg chansen att faktiskt få utveckla en produkt som skulle säljas på marknaden, snarare än att vara inlåsta på Parc och ta fram produkter som aldrig såg dagens ljus.

Steve Jobs tog en mer aktiv roll i Lisa-projektet och lyckades nästan få den dåvarande chefen för projektet, den mycket kompetente John Couch, utbytt. Lyckligtvis insåg dåvarande vd för Apple, Mike Scott, att Steve Jobs helt enkelt inte var duktig nog för att leda projektet utan fick istället ta ett steg åt sidan och bli talesperson för Apple. Jobs var inte helt nöjd med det utan ville arbeta med produktutveckling och upptäckte snart ett litet projekt vid namn Macintosh som han inom kort hade tagit över och lyckats sparka bort dåvarande projektledaren Jef Raskin från, men det är en annan historia.

Det togs flera beslut när det gällde Lisa som Macintosh senare drog nytta av. Apple valde att använda Motorolas 68000-processor för datorn (samma processor som även Atari använde i sin Atari ST-maskin, och också #Commodore i sina första modeller av #Amiga), och Bill Atkinsons utvecklingsarbete med att ge fönstren som visades på skärmen runda hörn och också kunna överlappa varandra (något Alto inte klarade av) var två saker som direkt hittade till Macintosh när den började ta form. Valet av diskettstation var onekligen Steve Jobs fel - han hade varit ivrigt pådrivande i processen för att Lisa skulle använda Apples egna diskettstation vars disketter visserligen byggde på standardformatet 5 1/4-tum, men ändå var av specialmodell för att fungera med Lisas diskettstation. Disketterna fick smeknamnet #Twiggy och var inte helt tillförlitliga.

Apples utvecklare ville bygga vidare på vad Xerox hade skapat med sin #Alto, men programvaran i Alto var extremt komplicerad att använda för en vanlig användare vilket skapade nya utmaningar för Apple. Filer var ett typiskt exempel på ett problem som måste lösas. Filer var det första försöket till ett grafiskt gränssnitt i Lisa men byggde på att ställa en rad frågor till användaren innan en uppgift utfördes, vilket Apple fann fungerade bra för erfarna användare, men nybörjare gick lätt vilse och detta var inte bra nog.

Dan Smith var utvecklaren av Filer och han bad Bill Atkinson om hjälp varvid Atkinson och en kollega satte sig i Atkinsons hus en helg och hackade ihop en ny Filer som fick namnet Desktop Manager, som på många sätt fick stå som inspiration för #Finder i Macintosh. Lisa hade också andra funktioner som var långt före sin tid, som skyddat minne vilket Apple inte kunde erbjuda sina kunder igen förrän i samband med lanseringen av Mac OS X år 2001. Lisa erbjöd också flerprogramskörning vilket Mac OS inte erbjöd förrän i version 5 av #Mac OS version 5.

Lansering

Apple utvecklade sju applikationer för exempelvis ordbehandling, kalkyler, projekthantering och liknande applikationer som skulle tilltala affärskunderna. Och 1983, drygt två år försenad, hade Lisa premiär tillsammans med #Apple IIe på Apples årliga aktieägarmöte den 19 januari 1983.

Officiellt var Lisa en förkortning för Local Integrated System Architecture, medan utvecklare som exempelvis Andy Hertzfield, också han senare känd från Macintosh-projektet, utom hörhåll för sina chefer på Apple översatte Lisa till “Lisa: Invented Stupid Acronym”.

Datorpressen översatte det skämtsamt till “Let’s Invent Some Acronym” men kort innan Jobs avled erkände han för författaren Walter Isaacson, som skrev hans biografi, att datorn döpts efter Jobs dotter Lisa som Jobs under många år förnekade faderskapet till.

Eftersom Apple grävt ner miljontals dollar i utvecklingen av Lisa, i kombination med att datorn hade hela en megabyte internminne vilket var närmast enormt i början på 80-talet, var den planerade prislappen på 2 000 dollar som bortblåst. Istället krävde Apple 9 995 dollar styck för maskinen, vilket i dagens penningvärde motsvarar drygt 141 300 kronor. Otroligt nog sålde faktiskt Lisa ungefär som Apple förväntat sig. Det första halvåret efter lanseringen såldes 13 000 exemplar men när 1983 blev 1984 hade Apple tänkt sälja hela 80 000 enheter, men sålde endast hälften. 1985 fortsatte försäljningen att rasa.

Lisa 2

Wikimedia Commons[/size]

Apple släppte en reviderad version kallad Lisa 2 redan året efter lanseringen av Lisa. Nu hade Apple kastat ut de egna diskettstationerna till förmån för samma 3,5-tums diskettstation från #Sony som Macintosh byggde på. Apple hade även släppt en extern hårddisk kallad Profile på fem eller tio megabyte som tidigare utvecklats för #Apple III-datorn, och uppgraderat operativsystem. Senare släpptes reviderade modeller av Lisa 2 med #scsi-anslutning, en uppgraderad diskettstation och möjlighet att installera ett expansionskort som uppgraderade processorkapaciteten i maskinen. Priset kapades också till mellan 3 495 och 5 495 dollar.

Macintosh XL

Detta till trots var Lisa en flopp. Apple försökte istället profilera om Lisa och döpte den till Macintosh XL, inte så lite ironiskt med tanke på historien med Steve Jobs och hans petning från Lisa-projektet och det närmast heroiska arbetet av teamet bakom Macintosh som lett till att Macintosh släpptes blott ett år efter Lisa.

#Macintosh XL kunde genom emulering köra programvaror skrivna för Macintosh och prislappen hyvlades ned ytterligare medelst rubank. En hårddisk byggdes in i maskinen, och som över en natt tredubblades försäljningen. #John Sculley menade dock att Apple faktiskt hade förlorat pengar på att öka produktionen av maskinen och slutligen fick Lisa gå i graven 1985. Allt som allt sålde Lisa drygt 60 000 exemplar. Efter att Apple lagt ner Lisa såldes de kvarvarande maskinerna i lagret till ett bolag som fortsatte att sälja dem och utveckla tillbehör till dem.

Åtta månader senare lanserade Apple en uppgraderad Macintosh vid namn #Macintosh Plus, och det dröjde till 1987 innan Apple presenterade en Macintosh med de egenskaper som exempelvis inbyggd hårddisk som Macintosh XL hade.

Reklamfilmen för Lisa är imponerande för sin tid, och har en då okänd Kevin Kostner i huvudrollen.

Foto överst: Apple

Kommentarer
6 svar