Rack 'n roll

ÅTERBLICK. Den 14:e maj 2002 var journalister från USA och resten av världen inbjudna till ett pressmöte hos Apple. Företaget ville visa något nytt, och efter lanseringen av Ipod så förväntades kanske något helt annat än vad som egentligen visades upp.

Jag hade planerat en helt annan tjänsteresa på mitt dåvarande jobb på tidningen Datormagazin då Apple ringde och undrade om jag ville åka med till Cupertino för en lansering. De vägrade berätta vad som skulle lanseras, men lät förstå att de inte bjudit in någon annan från någon nordisk datortidning. En övertalning senare hade jag övertygat dåvarande chefredaktören Lasse Zernell om att en resa med Novell till Brainshare i Barcelona fick vara till förmån för Apple, som hade börjat få medvind efter åratal av vanvård.

En flygresa senare befann jag mig tillsammans med ett 20-tal andra europeiska journalister på ett hotell i Cupertino. Apples campus låg endast fem minuter bort om man promenerade genom ett litet parkområde på Apples mark, och vi placerades sedan i Apples egna hörsal där vi möttes av Steve Jobs som skötte presentationen. Inför en ganska skeptisk publik började Jobs så prata om servrar och att Apple nu skulle lansera en ny sådan.

Tillbakablick

Det kanske är svårt idag att förstå hur man då kunde ifrågasätta Apple och deras ambitioner på denna marknad, men för att sätta det i rätt kontext så ska man dels komma ihåg att det visserligen hade passerat fem år sedan Steve Jobs återvänt till Apple, men bolaget var fortfarande en marginell spelare på marknaden med sina Macintosh-datorer. Ipod hade lanserats året innan men hade ännu inte släppts tillsammans med Itunes för Windows vilket gjorde att den var långt ifrån den storsäljare som den senare blev. Apples stora framgångar sedan Jobs återkomst kunde då enklast summeras med ett ord: Imac.

Det andra man måste komma ihåg är att Apple pratat om servrar och företagsmarknaden sedan Macintosh lanserades 1984 men först 1993 levererade företaget sin första servermaskin, Workgroup Server 95, vilket var en Quadra 950 med Apples första Unixvariant A/UX av version 3.0.1. Nästa försök hette Workgroup Server 60 vilket baserades på en Centris 610 och MacOS 7.1, vilken avlöstes av en Workgroup Server 80 som byggde på en Quadra 800 som även den körde MacOS 7.1.

Och så här höll det på fram till 1996 då Apple lanserade Apple Network Server, ett monster på fler sätt än ett och detta kunde ha blivit en stor framgång för Apple om inte servern dels byggde på IBM:s Unix-variant AIX, och dels om den inte hade varit så ohemult dyr att köpa även med Apples mått mätt. 1997 begravdes denna gigantiska flopp, ett drygt halvår innan Steve Jobs återvände till Apple, och sedan var det åter vanliga desktop-maskiner med lite särskild programvara och en extra hårddisk eller två som fick fungera som servrar för Apples numera ganska luttrade kunder.

1999 hände dock något. Apple släppte Mac OS X Server 1.0 vilket i stora drag baserades på Rhapsody, vilket var resultatet av en portering av operativsystemet Nextstep (vilket medföljde i köpet av Next) till PowerPC-plattformen där Apple sedan modifierat gränssnittet något för att det skulle kännas mer som gamla Mac OS.

En Power Macintosh G3 eller serverversionen av densamma, 64 megabyte intenrminne och en gigabyte hårddiskyta krävdes vilket var ganska höga krav med den tidens mått, men här fanns några frön till det som senare blev både Mac OS X och Mac OS X Server, i synnerhet när det gällde det senare då Apple redan här började använda sig av webbservern Apache, Netboot-funktionen, Yellowbox och Bluebox (vilket senare döptes om till Cocoa respektive Carbon) där det senare körde en fullständig version av MacOS 8.5.1 för bakåtkompatiblitet. Filhanteringstjänster för Mac, Windows och Unix-klienter fanns också plus diverse tjänster som exempelvis dhcp och dns. Som ett arv från Nextstep medföljde dessutom Webobjects som Apple då hade byggt sin nya onlinebutik på - Webobjects var dessutom en av de få produkter som Next hade tjänat pengar på under de sista åren innan Apple köpte bolaget.

Dock fanns det gott om problem och när jag testade operativsystemet samma år i dåvarande tidningen Nätverk & Kommunikation så kraschade det regelbundet. Svenska Apple-kontoret hade då ingen kompetens om det nya operativsystemet och var överlag ovilliga att låna ut vare sig dator eller installationsskivor för testet men till slut så gav de med sig. Huruvida bolaget ens tog notis om testresultatet är okänt för undertecknad, men när det var dags för nästa steg i Apples återuppväckta intresse för servrar så var det ett helt annat ljud i skällan.

En ödmjuk Steve Jobs

När jag satt i Apples hörsal och såg hur Apple presenterade inte bara Xserve utan också Xserve Raid så var jag till en början precis lika skeptisk som i princip alla andra i hörsalen - varför ska Apple göra detta?

Ju längre presentationen fortgick så förstod jag att vad Apple gjorde var att då köra in en kil mellan de hembyggda PC-servrarna med Linux och de dyra servrarna från några av dåtidens giganter inom området, HP och IBM. Idag kan du köpa en HP-server som är hyfsat kompetent för 5 000 kronor på Dustin, men då kostade de lätt fem-sex gånger så mycket och var fullpackade med dyra scsi-hårddiskar och andra dyra hårdvarulösningar. Om man lade till licenser för serverversionen av WIndows så hade man snart en lösning som kostade oerhört mycket mer än vad en Xserve med Mac OS X Server betingade, och Apple kunde då i princip erbjuda samma funktioner som en PC-server med Windows installerat.

Dock var det inte servern i sig som var det mest sensationella, utan istället var det lagringslösningen Xserve Raid som för många såg ut som en överdesignad leksak full med hårddiskar, men som under några år sålde enormt bra och hittade in i datacenter där Apple aldrig hade haft en chans med enbart Xserve. Många datacenter har än i dag rack fulla med Xserve Raid, trots att det inte finns några som helst reservdelar att köpa till dem annat än via Ebay eller liknande auktionssajter på Internet.

Både under och efter presentationen var Steve Jobs ovanligt ödmjuk i sina kommentarer och frågor till de samlade journalisterna. Endast en gång under hela presentationen visade han något av "bad Steve", vilket inträffade när frågesessionen dragit igång med Jobs, Phil Schiller, Jon Rubenstein och Tim Cook på scenen.

En amerikansk journalist som satt snett bakom mig tog i lite extra när han i princip frågade varför vi skulle ta Apples servrar på allvar den här gången med tanke på alla tidigare försök som slutat med att produkten fallit på näsan.

Steve Jobs passade på att rätta till glasögonen med långfingret, vilket var ett sublimt sätt att ge journalisten fingret (se filmen nedan. Spola fram till en timme och 29 minuter blankt). Jobs svar blev också historiskt där han beskrev Apple under tiden då Network Server-modellen släpptes som ett företag i ett koma-liknande tillstånd.

Lite gladare stämning blev det när frågan Pixar kom upp och om de inte skulle installera Xserves överallt. Jobs svar på frågan: "Du får fråga dem om det."

Vad hade då Apple lanserat?

Om man var van vid ganska diskreta och tysta G4-baserade Macintosh-datorer så lär en Xserve G4 leverera en smärre chock när dess fläktar varvade upp. För tyst är det sista den var, men det höga fläktljudet bjöd också på riktigt fina prestanda för den tiden och under den tidsperioden var en server som var så pass snabb till den prislapp som Apple erbjöd den för inte helt vanligt.

Givetvis hade den sina begränsningar - de maximalt fyra ide-hårddiskarna skulle helst säljas av Apple med Apples egna styrprogram i hårddiskarna. Servern klarade maximalt två gigabyte internminne, vilket i sig inte var fy skam med den tidens mått mätt. Servern hade enligt Apple två gigabit ethernet-portar där den ena faktiskt var inbyggd på moderkortet och den andra i själva verket var ett instucket nätverkskort, vilket därmed också svalde en kortplats i servern.

En stor styrka med Xserve var användbarheten. Den var enkel att installera och arbeta med, enkel att mecka i och hade gott om olika visuella indikeringar om något var bra eller om något hade gått fel. Det var kort sagt en snygg, lättanvänd och oerhört smidig server att arbeta med och även om den första generationens cd-rom-spelare gärna gick sönder (Apple lät byta ut den vanliga slädbaserade varianten mot en slot-in-modell i andra generationens Xserve G4) så höll de här maskinerna och rullade ofta på i åratal utan att bråka nämnvärt. Min egna Xserve G4 var online i fyra år med Mac OS X Server 10.5.8 och fungerade i princip felfritt hela tiden, vilket inte var illa med tanke på att den servern var åtta år gammal när jag till slut stängde av den.

Xserve levde vidare tills Apple slutligen lade ner produktfamiljen 31 januari 2011. Fördelarna med att köpa en Xserve hade sprungit ifrån Apple då pc-tillverkarnas servrar hade kommit ned så pass i pris så det inte längre fanns tillräckligt stora marginaler för Apple att fortsätta sälja produkten. Systemprodukten Xserve Raid hade dumpats i februari 2008 då lagringsmarknaden även den hade kommit ned så pass i pris så Xserve Raid inte längre var det kap som den en gång var.

Det finns i dag ingen maskin i Apples sortiment som kan matcha en Xserve från den sista generationen (2009 - 2011) i prestanda, hanterbarhet och stabilitet. En Mac Pro i all ära, men Xserve av modell 3,1 var och förblir den bästa mac-server som någonsin gjorts.

Skriven av Joacim Melin