OS X Server: Så fungerar Netinstall

En uppskattad funktion i OS X Server har sedan många år varit Netinstall-funktionen, där du kunnat starta upp och installera om Mac-datorer över ett nätverk. Vi har tittat på hur funktionen fungerar i en liten guide.

Netinstall-tjänsten fyller två funktioner. Å ena sidan kan du skapa en diskfil som en eller flera Mac-datorer kan starta upp från över ett nätverk. Dessa datorer kan sedan montera en hemkatalog på en central filserver via nfs och samtidigt köra applikationer i den diskfil som de startat upp från. Smidigt för skolor och andra platser där man inte vill använda intern lagring i enheterna, även om denna tjänst kanske inte används fullt så mycket jämfört med förr i tiden.

Den andra funktionen med Netinstall är betydligt mer använd och dessutom också extremt användbar. För om du tillhör den typen av Mac-användare som ofta installerar om dina datorer eller inte orkar hålla på med installationsskivor längre, något som dessutom helt eliminerats i och med OS X Lion och senare versioner som nu helt installeras över nätverket. I princip alla Mac-modeller från år 2000 och framåt stödjer Netboot-funktionen, även om exempelvis Xserve G4 inte låter dig komma åt funktionen via tangentbordet utan istället kräver en serie tryckningar på statusknappen på frontpanelen.

För att komma åt funktionen på en Mac håller du helt enkelt inne n-tangenten när datorn startar upp. På äldre Mac:ar kommer du se en ganska pixlig jordglob som dyker upp på skärmen, medan nyare Mac-modeller även de har en jordglob men som renderats betydligt snyggare och samtidigt roterar. Om du erbjuder flera installationsfiler via din Netinstall-server så kommer dessa att visas och du kan välja rätt fil för installationen.

För att det ska fungera så måste du givetvis ha något i andra änden som matar ut en installationsfil till din Mac. Här går vi igenom hur detta fungerar.

Att bygga en installationsfil

Innan du börjar sätta upp Netinstall så är det en god ide att skapa minst en installationsfil som du kan använda för att göra en installation över nätverket.

Med varje version av OS X Server medföljer ett verktyg för att skapa installationsfiler kallat System Image Utility. I tidigare versioner av OS X Server har detta verktyg varit synligt i servermappen som traditionellt legat under applikationsmappen men i OS X Server 10.8 har Apple valt att istället placera verktyget i CoreServices-mappen under /System/Library.

Viktigt att notera är att även om System Image Utility med relativt få förändringar ser likadant ut sedan Mac OS X Server 10.5 (och kanske även i tidigare versioner) kan man inte använda versionen i OS X Server 10.8 för att skapa en installationsfil för en äldre version av OS X eller OS X Server. Om du exempelvis ska skapa en installationsfil för Mac OS X 10.6 (Snow Leopard) så krävs det att du använder System Image Utility i Mac OS X 10.6 för att skapa installationsfilen. Om du vill skapa en installationsfil för OS X Lion gör du det med System Image Utility i OS X Lion Server, och så vidare.

Intressant nog kan du fortfarande distribuera systeminstallationsfiler till långt äldre Mac-modeller än vad som faktiskt kan köra OS X Lion. Om du av någon anledning exempelvis vill kunna skicka ut en installationsfil av Mac OS X 10.5 (Leopard) till en gammal PowerMac G5 så kan du göra det från Netinstall-tjänsten i OS X Server. Du kan också filtrera vilken eller vilka datormodeller som får installera en viss installationsfil, vilket gör det möjligt att skapa skräddarsydda installationsfiler för en datormodell med System Image Utility och sedan begränsa åtkomst till den installationsfilen för just den datormodellen. Apple har en bra lista över vilka versioner av OS X som stöds på vilka modeller som vi rekommenderar en närmare titt. Installationsfilerna kan skapas från antingen installationsskivorna för operativsystemet, alternativt de nedladdningsbara filerna för OS X Lion eller OS X Mountain Lion från App Store. Saknar du installationsskivorna för äldre versioner av Mac OS X finns dessa att ladda ned från Apple Developer Connection. Medlemsskap i Mac-utvecklarprogrammet krävs dock.

Tekniken bakom Netinstall

Netinstall bygger på två viktiga komponenter i din OS X Server. Den ena är dhcp-servern och den andra är nfs-servern. Hur fungerar det i praktiken då? När en Mac-klient startas upp med n-tangenten nedtryckt så skickar den ut ett anrop över det lokala nätverket efter en server som kan tillhandahålla Netinstall-tjänsten. Om du har trådbundet nätverk anslutet till din Mac så går den via den anslutningen först, annars får du ansluta till ett wifi-nätverk för att göra installationen. Anslutningen till wifi-nätverket stöds inte alla äldre Mac-modeller med Intel-processorer och inte alls på äldre modeller än så med PowerPC-processorer.

När Mac-klienten skickar ut sitt anrop fångas detta upp av din Mac-server där Netinstall-tjänsten är aktiv och Mac-klienten tilldelas en ip-adress av dhcp-servern och därefter får Mac-klienten information om var den kan montera installationsfilen över nfs-protokollet. Det går även att använda den inbyggda webbservern för att överföra installationsfilen men det tycks överlag fungera bättre att göra det via nfs varför vi rekommenderar att du använder det protokollet främst.

När installationsfilen monterats via nfs kommer din Mac att börja installera sitt operativsystem precis som vanligt och efter att den första installationsfasen är avslutad görs resten lokalt på klientdatorns hårddisk som vanligt.

Konfigurera Netinstall i OS X Server

Att konfiguera Netinstall är riktigt enkelt. Börja med att hitta tjänsten i OS X Servers administrationsprogram, Server.

Här finns det ett par valmöjligheter värda att ta en titt på. Börja med att välj vilket nätverkskort i din server som du vill erbjuda installationsfiler över. Om du har en hårt belastad miljö kan det vara en god ide att skicka ut filerna över ett separat nätverkskort, men i normala fall görs detta över samma nätverkskort som resten av trafiken till och från servern överförs via.

Om du vill kan du också begränsa åtkomst till installationsskivorna genom att klicka i kryssrutan till vänster om texten "Restrict access to images" där du i sin tur kan mata in de hårdvaruadresser på klientdatorernas nätverkskort som ska ha tillgång till installationsfilerna. Du kan också sätta denna begränsning på enskilda installationsfiler, vilket vi tittar på lite senare i denna guide.

Slutligen kan du också välja vilken hårddisk i din server som ska hantera installationsfilerna. Detta kunde ändras med olika former av smärta inblandad i tidigare versioner av OS X Server men nu är det riktigt enkelt. Katalogen där installationsfilerna ska placeras visas i texten under fönstret med de tillgängliga hårddiskarna och det är viktigt att du placerar installationsfilerna där. När du placerat installationsfilerna i rätt mapp kommer de automatiskt att visas i vyn över tillgängliga installationsfiler (se nedan).

I nästa flik ser du alla installationsfiler som din server erbjuder klientdatorerna. installationsfiler.

Du kan här sätta att en viss installationsfil ska vara den fil som alltid erbjuds, och dessutom ställa in en rad parametrar för varje enskild installationsfil genom att klicka på kugghjulet under listan över

Här kan du välja om just denna installationsfil ska vara tillgänglig över nfs eller http (webbservern), om installationsfilen ska erbjudas till alla Mac-modeller eller endast vissa, om du vill begränsa åtkomsten till installationsfilen och även ändra vilket indexnummer just denna installationsskiva har. Viktigt här är att indexnumret är unikt och inte krockar med en annan installationsfil.

Klicka på "Done" när du redigerat filen. I den sista fliken kan du se aktiva anslutningar till din Netinstall-server. När du startar tjänsten i din OS X Server kommer du också att fråga om nfs-servern ska startas automatiskt om den inte redan är startad. Dhcp-servern måste också den startas om den inte redan är igång.

En gammal men trevlig mysfilm med Steve Jobs där han demonstrerar en gammal version av Mac OS X Server och Netboot-funktionen finns att beskåda här nedan:

Lycka till!

Skriven av Joacim Melin
Kommentarer
2 svar

Datorspelen Portal och Portal 2 har blivit kända bland annat för sina stämingsfulla avslutningslåtar, och här kommer ännu mer musik inspirerad av Portal.

Med den modulära datorn Kano kan vem som helst lära sig att skruva ihop sin egen hårdvara för ett flertal olika användningsområden. Med Kano Code går det också att lära sig grundläggande programmering. 99mac har pratat med Tommy Säl, som arbetar på Kickstarter-succén.

Super Mario Run släpps nästa vecka, och väntas bli ohyggligt populärt. Nu avslöjas dock att spelet kräver uppkoppling mot internet för att fungera.

Läs för dina barn eller själv en ordentlig julsaga i interaktiv form på Ipad, Iphone eller Android när Snobbens ägare Charlie Brown letar julens mening.

Bakom lucka nio i Geeks Julkalender döljer sig både ett fint erbjudande på tangentbordet G610 Orion Red från Logitech, och en tävling där du kan vinna tangentbordet, spelmus och andra tillbehör.

Nintendos USA-chef Reggie Fils-Aime säger att IOS-spelet Super Mario Run inte kommer att dyka upp på den kommande konsolen Nintendo Switch, men en version för Apple TV kan inte uteslutas.