Priser på externa hårddiskar och usb-minnen höjs
Efter att skiljenämnden sagt sitt i målet mellan organisationen Copyswede och Universalmediaalliansen är det nu fastslaget att Copyswede har rätt att ta ut en höjd ersättning för sålda externa hårddiskar och usb-minnen.
Den första juni 2005 klubbade Sveriges riksdag igenom förslaget om en avgift på tomma cd- och dvd-skivor. Beslutet kan ses som en form av uppföljare till den gamla kassettskatten som infördes på 80-talet och som bland annat drev den svenska kassettillverkaren Tracks i graven.
Copyswede bildades redan 1982 men registerades som en ekonomisk förening så sent som 1997. Bråket om den höjda privatkopieringsersättningen har pågått sedan oktober 2011 då Copyswede ville höja ersättningsnivåerna med 20 procent och dessutom även innefatta mobiltelefoner vid sidan av externa hårddiskar och usb-minnen.
Universalmediaalliansen motsatte sig förslaget och igår blev det i en skiljedomstol klart att avgiften för externa hårddiskar dubbleras från 40 kronor till 80 kronor per extern hårddisk. Utöver det har de två parterna tecknat avtal om avgifter också för usb-minnen större än två gigabyte där Copyswede får en krona per gigabyte upp till 80 gigabyte i ersättning.
Dessa avgifter börjar enligt Copyswede gälla från och med första november i år och är i princip att betrakta som en skatt som läggs direkt på slutkunderna då återförsäljare och distributörer med största sannolikhet kommer att höja sina priser på grund av detta. Elektronikbranschen, en av de intresseorganisationer som motsatt sig höjningen av privatkopieringsersättningen, skriver i ett pressmeddelande att höjningen träder i kraft om tre månader.
Kontroversiella Copyswede
Efter att Europeiska Unionen kommit med nya direktiv så bildades den ekonomiska föreningen Copyswede som representerar företrädare för konstnärer, skådespelare, fotografer författare, artister, skivbolag och filmbolag. Det EU-direktiv som Copyswede har tagit på sig att administrera i Sverige handlar dels om att licensiera vidareanvändning av verk i radio och tv, och dels om de förluster som de nyss nämnda yrkesgrupperna drabbas av när deras verk privatkopieras och den förlusten skall därför kompenseras genom ett påslag på tomma cd- och dvd-skivor, portabla musikspelare (som exempelvis iPod), enheter för hårddiskinspelning (eller “hårddiskvideoapparater” som det kallas på byråkratsvenska), usb-minnen och hårddiskar.
En stor del av kontroversen runt Copyswede rör hur de fördelar de intäkter som organisationen får in. 2010 uppgick intäkterna till 89 miljoner kronor och den största delen av pengarna pytsas sedan ut till olika rättighetsorganisationer och endast drygt en tredjedel av pengarna kommer enskilda artister, konstnärer och skådespelare till godo. Copyswede har tidigare också föreslagit att privatkopieringsersättningen ska innefatta mobiltelefoner som exempelvis iPhone, ett krav de dock har fått ge upp.
Exakt hur fördelningen till de olika mottagargrupperna ser ut vill Copyswede inte avslöja och studerar man deras årsredovisning så blir man tyvärr inte mycket klokare. Vidare har Copyswede inga exakta uppgifter på hur stor privatkopieringen är utan de baserar sig på årliga SIFO-undersökningar kring vad som kopierats och använder sedan detta till grund för ersättningsuttaget.
Organisationen besöker också regelbundet tillverkare, återförsäljare och distributörer och säger sig också ha rätt att granska företagens bokföring och andra relevanta räkenskapshandlingar i de fall det kan finnas skäl att kontrollera att ersättningen har betalats, enligt ett avtal Copyswede har med Inspelningsmedia Institutet (IMI), Sveriges Radio- och Hemelektronikleverantörer (SRL) och Elektronikbranschen.